Filippa Montan börjar rida under annan flagg

Från och med i år kommer Filippa Montan att representera Danmark i stället för Sverige i internationella sammanhang. Beslutet har vuxit fram under flera år och grundar sig både i hennes vardag, hennes framtidsmål och känslan av att ha hittat rätt.

– Jag är fortfarande svensk medborgare men min sportnationalitet är dansk från i år, säger hon.

Filippa har bott i Danmark en längre tid och beskriver beslutet som allt annat än enkelt.

– Jag kände att jag hör hemma i Danmark. Min personlighet passar här och jag fick ett väldigt bra och positivt intryck av det danska landslaget och stämningen när jag var hästskötare på VM. Det är ett lag jag tror jag skulle prestera bättre i om jag skulle bli uttagen i det.

Att konkurrensen om landslagsplatserna är hårdare i Danmark ser hon inte som något negativt.

– Även om bredden är större i toppen här än i Sverige, och det därför kan vara svårare att ta sig in i ett landslag, så pushar det mig bara till att bli bättre, säger Filippa som även lyfter en annan viktig anledning – stödet runt omkring henne.
– Jag har min support här och jag vill hellre rida DM än åka ensam på SM och andra uttagningstävlingar i Sverige.

Samtidigt betonar hon att det varit ett känslomässigt beslut.

– Det var långt ifrån ett lätt beslut då jag ju är svensk och det kommer såklart kännas märkligt att representera ett annat land än Sverige, om jag får den chansen. Men fördelarna vägde upp nackdelarna i det här fallet.

Kritisk till svenska uttagningar

När Filippa blickar tillbaka på sin tid som svensk ryttare finns det erfarenheter som påverkat hennes vägval.

– En del av varför jag gav upp på Sverige och flyttade var faktiskt när de inte ens tog ut mig i ett lag trots att jag ledde svenska rankingen och låg trea i världen i V1. Det har varit en lång historia i Sverige att ta ut ”säkra kort”, det vill säga de som varit i landslaget tidigare, trots en världsrankning på lägre än tio.

Hon tror att frågan kan ha större konsekvenser än enskilda uttagningar.

– Det kanske är lite kontroversiellt, men det kanske också behöver nämnas att det kan vara en anledning till att Sverige har så dålig ryttartillväxt och heller inte har samma bredd som Danmark.

Trots kritiken är det inte missnöje som präglar hennes beslut, utan snarare en känsla av att ha hittat rätt plats att utvecklas på.

– Jag känner att jag hör hemma här.