Amelie Segerström köper ny häst efter mardrömsåren: ”Nu är det bara glädje och hopp”

När Ridsport Island pratade med Amelie Segerström tidigare i år hade hon börjat blicka framåt efter förlusten av Kopar frá Sunnuhvoli (f-07, e Álfasteinn frá Selfossi, u Saga frá Litlu-Sandvík). Hästen som tagit henne till SM- och NM-medaljer och VM-brons var borta, men hemma fanns Farði från Esking (f -19, e Fimur frá Selfossi, u Eldborg frá Miðsitju).

Den unga fyrgångshingsten hade Amelie själv varit med och utbildat och tränat fram till en totalbedömning på 8,02. Under 2026 skulle de för första gången på allvar ta steget ut på tävlingsbanorna tillsammans.

Men redan under hösten hade Amelie känt att något inte riktigt stämde. Farði utvecklades inte som hon förväntade sig och började visa ett allt större motstånd mot arbete och ridning. Signalerna var samtidigt så diffusa att det var svårt att förstå vad som låg bakom.

– Jag tog hjälp av jättemånga och vissa sa att han bara var hingstig och ung, att sådant händer. Men jag tänker att det alltid är bättre att kolla upp det. Han hade haft lite problem med patellan i perioder och först hittade vi några mindre pålagringar. Vi åkte hem med ett rehabprogram, men han blev bara sämre.

Månader av försök

När förbättringen uteblev sökte Amelie vidare. Efter ett veterinärbyte till Izabella Granswed gjordes en CT-undersökning som visade att problemen var betydligt mer omfattande än vad man först hade sett. Bland annat hittades en lös benbit i området kring halskotpelaren, ned mot manken, samt förändringar på flera andra ställen i kroppen.

Där började en lång kamp för att försöka få Farði smärtfri. Under månaderna som följde provades såväl olika mediciner som behandlingar. Förhoppningen förändrades efter hand – från en framtida tävlingskarriär till att han åtminstone skulle kunna må bra och få ett fungerande liv.

– Vi försökte verkligen allt möjligt. Han fick medicin mot nervsmärta och olika behandlingar, men han svarade inte på någonting mer än kanske tre eller fyra dagar. Länge trodde vi ändå att det skulle gå att hjälpa honom. Kanske inte så att han skulle kunna bli tävlingshäst, men jag hoppades att han skulle kunna gå i hagen och få ett fint liv.

Så blev det inte. Farði försämrades successivt och till slut såg Amelie från köksfönstret hur han gick i hagen och bet sig själv i sidan, något hon uppfattade som ett försök att hantera smärtan. Efter omkring ett halvår av utredningar och behandlingar fattades beslutet att låta honom somna in i augusti.

– Det var fruktansvärt. Han var ju så ung, och när man har kämpat så länge och verkligen försökt allt… Det var hemskt att det inte fungerade.

”Det kändes som ett tecken på att ge upp”

Farðis död kom dessutom när sorgen efter Kopar fortfarande låg nära. Förlusten av hästen som skulle bli hennes väg framåt blev därför mer än ännu ett svårt avsked. För en stund fick den Amelie att ifrågasätta om hon över huvud taget ville fortsätta.

– Jag ville bara sluta med hästar. Det var för mycket. Det kändes nästan som ett tecken på att jag skulle ge upp.

Någonstans fanns ändå längtan efter tävlingsbanan kvar. Redan när det började stå klart att Farði sannolikt inte skulle kunna bli tävlingshäst började Amelie försiktigt leta efter en ny häst. Hon provade många, men känslan hon sökte infann sig aldrig.

Till slut dök en femårig hingst upp på Island.

Hästen hon inte kunde säga nej till

Nátthrafn frá Kvíarhóli (f -21, e Adrían frá Garðshorni á Þelamörk, u Vornótt frá Hólabrekku) hade dessutom släktband som Amelie redan hade lagt märke till. Hon hade sett hans pappa på Landsmót och fastnat för honom, och redan innan hon köpte Farði hade hon även tittat på en äldre bror som hon i efterhand ångrat att hon inte köpte.

Det gjorde inte direkt förväntningarna mindre när hon fick chansen att prova den yngre brodern.

– Jag försökte nästan intala mig själv att jag inte fick ha så höga förväntningar. Chansen att det skulle klicka och att allt skulle fungera kändes så liten. Men jag blev bara kär när jag såg honom.

Hingsten är 148 centimeter hög och Amelie beskriver honom som stor även i sina rörelser, med rejäl skritt och mycket pass. Men det är minst lika mycket personligheten som fångat henne. Han är snäll och okomplicerad – och samtidigt märkligt bekant.

Till utseendet påminner han så mycket om Farði att även Amelies partner reagerade när de kom in i stallet och såg honom. För Amelie själv finns det samtidigt egenskaper som för tankarna till Kopar.

– Min kille tappade nästan andan och sa: ”Åh nej, gud, han är jäkligt lik Farði. Hoppas att det inte blir för jobbigt.” Han ser ut som Farði, fast han är svart, med lite samma grova hals och lite fulsnygg. Men jag skulle verkligen säga att han är en blandning mellan de två. Han är rund och fin och har stora rörelser.

Längtar tillbaka

Likheterna gör också den nya satsningen känslomässigt komplicerad. Efter vad som hänt med både Kopar och Farði finns en rädsla för att våga knyta an till en ny häst och börja drömma om framtiden igen.

Samtidigt är det just framtiden Amelie börjar prata om när Nátthrafn kommer på tal.

– Det är jätteläskigt. Jag är inte beredd på att han ska vara skadad på något sätt efter allt som har hänt. Men det känns jättekul och spännande. Nu är det bara glädje och samtidigt hopp.

Under året utan en tävlingshäst har hon också förstått hur mycket sporten betyder för henne. Hon visste att hon skulle sakna att tävla, men inte hur stark saknaden skulle bli. Periodvis har det varit så jobbigt att hon nästan inte kunnat följa de svenska tävlingarna.

– Jag har saknat det så mycket. Jag trodde inte att jag skulle sakna det så här mycket. Nu är jag så, så taggad på att komma tillbaka.

Var den comebacken så småningom sker återstår däremot att se. Den nya hingsten befinner sig på Island och Amelie ska själv tillbringa de närmaste veckorna där. Om det i slutänden blir Nátthrafn som flyttar till Sverige eller Amelie som blir kvar på Island vill hon ännu inte säga.