”Alla är inte roade av att tävla på ovalbana”

Den gotländska föreningen Austur arrangerade en distansritt i början på oktober. En utmaning där ekipagen fick rida en bana på 1,2 mil. Snabbast runt var senioren Niccolina Nyberg med Flinkur från Boås (f-16, e Óliver frá Eyrarbakka, u Vinda från Fredriksberg) som lyckades rida rundan på 46 minuter. Bästa young rider blev Wilma Eriksson och Lysa från Björktorp (f-06, e Isar frá Keldudal, u Astra från Alby) som red banan på 62 minuter. Även junioren Engla Eriksson med Kolskör från Rumma (f-09, e Orri från Mörtö, u Eldskör från Mörtö) red banan på 62 minuter.

Banansvarig var Maria Lindström, tidtagningen stod Jennifer Glimfalk för och pulsare var Ingrid Wahlén. Ingrid Wahlén berättar mer om arrangemanget, som är återkommande i föreningen.

Varför arrangerar ni en distansritt?
– Alla är inte roade av att rida eller tävla på ovalbana. Ska man se krasst på det så är troligen den största delen av islandshästryttarna mest intresserade av att rida ute i naturen och då är ”distansritt” ett bra alternativ. Alla kan vara med och man behöver inte ha en häst med ”flashiga” gångarter. Man kan rida helt i sitt eget tempo – vill man så kan man alltså skritta runt banan. Efteråt får man ju hjälp med att pulsa hästen och får då ett litet ”kvitto” på hur bra kondition den egna hästen har.

– När vi arrangerade den första tävlingen var frågetecknen ganska många för de flesta startande. Hur fort vågar jag rida? Hur kommer min häst att klara pulskontrollen? Det är ju mycket detta som distansridning går ut på – att lära känna sin häst. Att veta vilket tempo den klarar av att gå i. Veta när den är trött. Att den klarar av att gå genom vatten helt ensam. Veta att den klarar av att rida om och förbi andra hästar och att bli omriden…

Hur många gånger har ni arrangerat distanstävling?
– Första gången vi arrangerade en distanstävling var 2007 efter att ha läst om ett sådant arrangemang i tidningen Islandshästen. Sedan dess har vi i princip arrangerat minst en tävling varje år. Vi korar årligen en ”Klubbmästare Allround” och där ingår distans som ett av fyra delmoment. 

Vad är det som är så roligt med distansritt?
– Man får komma ut och rida på nya ridvägar och har ett mål att konditionsträna inför. Man lär känna sin häst och hur mycket den orkar. Klarar den pulsningen galant ena tävlingen, så vågar man ”rida på” lite mer på nästa.

Berätta lite mer om årets evenemang!
–Denna gång hade en 1,2 mil lång bana förlagts med start & mål vid Skrubbs Travbanan strax utanför Visby. Nio ekipage kom till start och den som hade mest ”bråttom” avverkade banan på 46 minuter.

Tävlingsresultat:

Junior:

1. Engla Eriksson & Kolskör från Rumma – 62 min
2. Moa Lindström & Rekkur från Lövhagen – 65 min

Young rider

1. Wilma Eriksson & Lysa från Björktorp – 62 min
2. Ava Morge & Vigðis från Bjerges – 65 min

Senior:

1. Niccolina Nyberg & Flinkur från Boås – 46 min
2. Marit Eriksson & Gandur från Barshage – 58 
3. Maria Smedberg & Hvirfilvindur från Kauparve – 63min
4. Therese Sjöberg & Eivor frá Staðartungu – 64 min 
5. Sandra Wintland & Tumi från Austre – diskvalificerad