Avelsstoet – vår viktigaste del i aveln

Åsa Nevander Holmén driver Heryfings Islandshästcenter tillsammans med Sissel Holmén och föreläste om avel under Wångens Islandshästdagar. Parets seminstation står för omkring 15 procent av år årets betäckningar inom islandshäst i Sverige, och Åsa är utbildad seminassistent för häst.

Hon inledde med att lyfta stoets centrala roll i avelsarbetet.

– Stoet är den viktigaste spelaren vi har i aveln, sa hon.

Samtidigt påpekade hon att vägen till ett levande föl innebär många steg: hingstvalet, att stoet ska bli dräktigt, att hon ska bära fölet i cirka elva månader, fölningen och därefter uppfostran.

Innan man går in i processen menade Åsa att man behöver fråga sig själv varför man vill avla på just det stoet. Är det lynnet, färgen, prestationen eller för att stoet ”ska få en uppgift”? Hon betonade vikten av att motivet är genomtänkt.

Hon pratade också om skillnaden mellan ett sto som haft föl tidigare och ett så kallat maidensto, alltså ett sto som inte varit dräktigt innan. Fertiliteten är som högst mellan tre och nio års ålder, och kan därefter minska. Detta kan påverka hur lätt stoet blir dräktigt.

Ur fertilitetssynpunkt rekommenderade Åsa att i första hand välja en hingst där färsk sperma kan användas, särskilt när det gäller maidenston och äldre ston. Hon nämnde att chansen till dräktighet ligger runt 90 procent med färsk sperma, cirka 60–70 procent med TAI (trasport artificiell insemination) och en ännu längre på FAI (frusen artificiell insemination). Hon påpekade också att ett sto som haft föl när det var ungt, men sedan haft många år utan föl, fortfarande räknas som maidensto när det betäcks igen.

När ston kommer in till seminstationen frågar hon alltid om hur brunstcykeln upplevs, om stoet tidigare varit lätt eller svår att få dräktig, och om fölningarna varit okomplicerade eller inte.

– All information är viktig.

Stoets hull spelar också roll. Stoet ska inte vara för tunt eller i överhull. Bäst är om stoet kan gå på ett visst överskott av foder, och inte befinna sig i ett ”bantningsläge”, eftersom det påverkar kroppen negativt.

Islandshästen är en så kallad long day breeder, vilket betyder att de bästa förutsättningarna för dräktighet finns under sommarens ljusaste månader. Samtidigt betonade Åsa att man inte bör börja betäcka för sent på säsongen bara för att tajma födseln nästa år. Var beredd på att det kan ta tid, börja inte för sent.

Under dräktighetens första del rekommenderade Åsa att stoet fortsätter med sin vanliga vardag. Är stoet van vid att ridas kan det fortsätta ridas. Fostret växer som mest under de sista tre månaderna, och det är först då som vardagen eventuellt behöver anpassas.

När fölningen närmar sig är det viktigt att vara väl förberedd. Man behöver veta hur en normal fölning ska se ut och vilka varningstecken som kan uppstå.

Det blev en informativ och uppskattad föreläsning i Wångens ridhus, där Åsa delade med sig av sin erfarenhet och kunskap om stoet i avelsarbetet.