Grundövningar och kommunikation – Frida Lindström om vägen till en hållbar ridhäst

För tredje året i rad gästade Frida Lindström från Forsens Islandshästar Wångens Islandshästdagar med en uppskattad clinic. Tidigare år har hon fokuserat på galopp och ridning med halsring, men årets tema var något ännu mer grundläggande: grundövningar och kommunikation med hästen.

Tillsammans med den femåriga stoet Maídís från Forsen (f -20, e Sörli från Skáneyland, u Molda från Agersta) visade Frida hur små, tydliga signaler och rätt timing kan skapa förståelse, balans och lätthet – grunden till all vidare utbildning.

Frida inledde med att påminna publiken om en enkel men ofta bortglömd sanning: vi är alla tränare för våra hästar.
– Allt i hästträning handlar om kommunikation. Hästen måste förstå vad vi vill, annars tränar vi bara förvirring, förklarade hon.

Hon berättade att Maídís som unghäst varit ofokuserad, något många känner igen. Därför betonade hon vikten av ett lugn i början av all träning.
– Är hästen inte lugn, är den inte mottaglig för information. Först när den slappnar av kan den börja lära sig.

Eftergift är nyckeln till förståelse. Från marken visade Frida hur hon introducerar tryck och eftergift. När hon tar i bettet ska hästen direkt associera det med att sakta av, och när hon släpper ska hästen få belöningen i form av frihet.
– Eftergiften är A och O. Hästen lär sig inte av trycket, den lär sig när trycket försvinner, förklarade hon.

Hon påpekade hur viktigt det är att känna efter vad hästen faktiskt gör av våra hjälper. Om den inte svarar är det ett tecken på att den inte förstått övningen inte att den är “dum” eller “olydig”.

Nästa moment handlade om övningen stepping over, en typ av sidvärtsrörelse från marken. Det kan se enkelt ut, men är en central del i hästens utbildning. 

– Att kunna flytta hästens ben sidvärts är början på samling och målet är att få hästen rakriktad och medveten om sin kropp, förklarade Frida.

Genom att flytta hästen undan tryck i olika riktningar lär den sig att balansera sig själv, något som senare ger bärighet och jämnhet i gångarterna.

När Frida suttit upp på Maídís började hon med samma principer från ryggen: följsamhet, balans och eftergift. Hon visade hur hon låter hästen svara direkt på tygeln och följa ryttarens kropp.

– Det är lätt att fastna i att bara ”mata” övningar. Men hästen behöver tid att processa och förstå. Ge den pauser, låt den tänka, sa Frida.

Hon red sidvärts åt båda håll, betonade vikten av att ta bort hjälperna när hästen svarar rätt, och visade hur man gradvis kan skapa energi i rörelsen – inte genom att driva hårdare, utan genom att väcka hästens egen bjudning.

I trav och tölt visade Frida hur ryttarens sits och blick styr hästen mer än tygeln.
– Titta dit du vill, låt axlar och kropp följa med, så följer hästen dig, uppmanade hon.

Hon förklarade också vikten av mjuka armar:
– Våga öppna armbågarna och känn vad som händer. Om hästen faller från tölten, låt den bara gå fram i tölt igen. Bärighet handlar om balans, inte om att hålla fast.

När Frida sedan gick över i galopp arbetade hon med övergångar, små åttvolter och sidvärtsrörelser för att stärka bakdelen. Mellan övningarna fick hästen frihet ifrån både tyglar och skänkel som belöning när hon gjort rätt.

Frida betonade flera gånger vikten av att anpassa utbildningen efter individen.
– Fråga dig själv: är det här rätt nivå för den här hästen? Utbildning ska vara systematisk och i balans. Du ska inte ”tvinga” hästen till något, utan den ska förstå vad du ber om när du ber om det.

Hon avslutade med en påminnelse som sammanfattade hela clinicen:
– Se din häst som din vän. Utbilda den väl, med tålamod och respekt. Då får du en häst som inte bara presterar – utan vill samarbeta med dig.