”Det här är något jag har drömt om så länge”

Det började med gotlandsruss hos kusinerna, fortsatte med ridskola och tog fart när hennes mamma köpte en islandshäst. På gården utanför Sundsvall, där det då inte ens fanns ett stall, växte intresset till ett mål – att en dag rida på de stora tävlingarna. Och nu är hon där. Med en färsk Feather Prize från SM står Tova Ivarsson inför sitt första världsmästerskap tillsammans med Tinna från Raudhetta gård (f -09, e Hrímur från Jupitertorp, u Prisma från Överåkra).

Redan som tonåring insåg Tova att hon ville mer än bara rida på en högre nivå. Ett besök på SM 2017 blev en vändpunkt.

– Jag minns att jag sa till mamma att jag också ville dit. Då började vi leta efter rätt typ av häst, berättar hon.

Varje häst lärde något nytt

Med stoet Girla från Storön (f-09 e Taktur från Örvik u Gríma frá Grímsstöðum) tog hon sig till sitt första SM redan året därpå. Sedan dess har det hunnits med flera olika hästar, från läromästare till mer utmanande hästar. Fyrgångare, femgångare, gångartssäkra hingstar och känsliga passhästar – alla har de format henne till den ryttare hon är idag.

En viktig milstolpe blev Snæfríður fra Myrvangen (f -08, e Hróður frá Refsstöðum, u Birting frá Stangarholti), en femgångare som hjälpte henne upptäcka passgrenarna på riktigt. Därefter kom Glaumur frá Geirmundarstöðum (f -10, e Spuni frá Vesturkoti, u Súla 914 frá Búðarhóli), fyrgångshingsten som fortfarande utmanar henne, och Dímon frá Laugarbökkum (f -13, e Barði frá Laugarbökkum, u Dröfn frá Höfða), en kraftfull och välutbildad tävlingspartner i T2. Den senaste pjäsen i pusslet blev Tinna – ett impulsivt köp som visade sig vara avgörande.

Förslaget kom efter ett samtal till Louise Löfgren, som föreslog det svarta stoet. Redan sedan tidigare hade Tova fastnat för stoet och beslutet blev enkelt. Tinna beskrivs som känslig, introvert och kräver en ryttare som kan läsa varje nyans.

– Jag kan inte hålla ett gram i tygeln vid start, då reser hon sig. Det är bara att släppa fram henne och hålla i sig, säger Tova.

Just samspelet mellan ryttare och häst är centralt för Tova.

– Det ska vara roligt för oss båda. Jag vill att vi jobbar tillsammans, inte mot varandra.

Det mentala skiftet

Sedan 2022 har Tova och Tinna vuxit ihop som ekipage. Men resan till VM är inte bara ett resultat av träning. För två år sedan började Tova jobba med en mental coach, och det blev en avgörande pusselbit.

– Det var först då jag började förstå hur man faktiskt jobbar mot ett mål. Det handlar inte bara om att vilja rida VM, utan att veta hur man tar sig dit.

Arbetet med den mentala biten har fått henne att våga satsa, tro mer på sig själv och hantera nervositet. När hon nu rider ut på banan känns det tryggt. Rutinerna sitter. Förtroendet till hästen är där.

– Jag är inte samma ryttare som jag var innan det här. Jag har lärt mig att inte jaga placeringar, utan vara nöjd med känslan. Det är första gången jag känt så.

En oväntad utmärkelse

Feather Prize-rosetten från SM hänger nu i sadelkammaren. Hon fick veta det i sista sekund.

– Jag stod och tänkte att nu åker vi hem. Och så ropade de mitt namn. Jag blev helt chockad. Det betyder så mycket.

Tovas styrka ligger inte bara i teknik, utan också i samspelet med hästen. I passlöp på Tinna visar ekipaget upp precision och harmoni i varje moment.

– Man känner hur hon bara vet vad hon ska göra. Det är bara att hänga med och försöka göra sin del så bra som möjligt.

Lärdomar från NM

Innan VM-debuten fick Tova också chansen att rida Nordiska Mästerskapen 2024 – en erfarenhet hon beskriver som ovärderlig.

– Det var så mycket nytt. Bara att vara i ett annat land och tävla mot ryttare från andra nationer – det blir en annan press. Jag fick inte löp i första försöken och mådde så dåligt. Men sen kom tiden i sista löpet. Det lärde mig att det kan vända, säger hon.

Island hägrar

I höst väntar ett nytt kapitel. Tova åker till Island för att jobba och bygga på erfarenhetskontot. Där finns också tre av familjens egna hästar, resultatet av en avelssatsning på ön. Hemma i Sverige finns elva hästar på gården, fem av dem familjens egna.

Att ha hästarna hemma kräver disciplin, särskilt under tunga vintermånader med snöstorm och 25 minusgrader. Men vintrarna ger också fina träningsförhållanden.

– När det är kallt och snön ligger packad har vi fantastiska ridvägar. Men visst är det tufft. Det kräver en annan planering, säger hon.

Bakom allt står mamma. Hjälpande, stöttande, organiserande.

– Jag hade aldrig varit här utan henne. Hon betyder allt.

Bara början

2025 är sista året som young rider för Tova -framtiden får ta form efter det. Men oavsett var hon hamnar är en sak klar: det här är bara början.

– Jag tror att man alltid kan utvecklas. Det är det som driver mig – att allting kan bli ännu bättre.

Hon tvekar inte på att islandshästarna är hennes framtid.

– Jag kan inte tänka mig ett liv utan hästar. Det här är det jag vill göra – på något sätt, i någon form.