PorträttDet var kärlek vid första ögonkastet och tillsammans har de bästa vännerna Ida Stjernrup och "Faxi" gjort det mesta tillsammans. Men något ekipaget tycker är extra roligt är fälttävlan – en gren där de rönt flera framgångar.
”Det tar år att bygga upp sån tillit”

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
17-åriga Ida Stjernrup och hennes Snarfaxi från Tallarna (f-09, e Sibelius vom Eichenhof 2, u Fina från Ängsö) har ett gäng med meriter i bagaget och ekipaget var bland annat med i laget som tog guld på Lag-SM i fälttävlan 2021. Men den segern Ida Stjernrup håller högst är att hon lyckades vinna den känsliga valackens tillit.
Kärlek vid första ögonkastet
Snarfaxi, eller Faxi som han kallas, kom oväntat in i Ida Stjernrups liv för nästan sju år sedan. Det var när familjen var och besökte sin goda vän Alice Akkerman på Österlen som driver Österlens tölthästar som den då 10-åriga Ida såg skäckvalacken i hagen och blev omedelbart förälskad.
– Då var han rädd och skygg för det mesta. Men jag sa direkt när jag såg honom i hagen att ”den hästen vill jag rida”, berättar Ida som fram tills mötet med Faxi mest varit intresserad av hoppning och inte hade några större planer på att äga en islandshäst.
Det blev ingen uppsittning på valacken den dagen, och det dröjde innan Ida fick rida Faxi men efter att valacken landat lite mer i sin omgivning fick hon till sist förtroendet att rida honom. Lyckan var total.
Så småningom fick valacken följa med hem, men endast till låns då han skulle säljas. Ida skulle bara rida honom tills dess att han var redo att säljas. Under tiden passade ekipaget på att testa det mesta, de började med både hoppning och terräng.
– Båda tyckte det var kul, men jag kan inte säga att han var någon talang från start men vi kravlade oss över, säger Ida.

Efter närmare ett halvår startade ekipaget en islandstävling där de kom på andraplats i bägge sina klasser. Samma dag kom beskedet att det fanns en köpare på valacken och det var dags för Faxi att lämna familjen.
– Jag blev förtvivlad och sa till mamma att ”jag vet inte vad jag ska göra utan denna häst”. Men min mamma som hade strängt sagt att jag inte skulle få en egen häst innan jag fyllde fjorton kunde heller inte släppa honom. Så han fick stanna, berättar Ida.
Låg nivå till en början
Tillsammans började Ida och Faxi utforska hoppning och terräng.
– Vi började hoppa väldigt lågt och väldigt lugnt. Det var aldrig hinder som var högre än 30-40 cm så han lärde sig ta sig an hindren. Jag var ju heller inte så gammal. Islandshästar är inte avlade för att hoppa som många andra raser och de är dessutom sällan inhoppade vilket kan göra att de kan få svårt att veta var de ska placera sina ben över hinder.
När man har den tilliten till en häst som jag har till honom så är det så otroligt häftigt
Men det var när de började träna terräng som det blev tydligt vad Faxi är allra bäst på.
– Så vi började träna mer och mer terräng. När man sitter på en häst som Faxi som hoppar allt man styr på så är det himla roligt. Det är så mycket adrenalin och man hoppar i hög fart. När man har den tilliten till en häst som jag har till honom så är det så otroligt häftigt. Jag vet att varje gång jag står i startfållan kommer vi att komma i mål för han kommer att göra det för mig och man märker på honom hur ofantligt roligt han tycker det är, han bara springer i full fart för han tycker det är så fruktansvärt roligt.
Inte spikrakt
Att kärleken till Faxi är stor går inte att ta miste på när Ida berättar om honom. Men hon berättar också om de utmaningar de haft tillsammans. Valacken har varit väldigt rädd och människoskygg, även om det med åren blivit mycket bättre.
– Men han är fortfarande osäker, det är nästan bara min mamma, jag och min moster som han är riktigt okej med. Det är få personer som kan hämta honom i hagen för han litar inte riktigt på människor, säger Ida som också berättar att valackens känslighet också är en stor del i att de längre inte tävlar på islandshästtävlingar.

– De första åren tävlade vi mycket islandshästtävlingar och vi kvalade bland annat till GK-SM. Han var jätteduktig även där, men han pallade inte riktigt klimatet runt tävlingen med hög musik – han är väldigt ljudkänslig. Därför har jag valt att honom att hålla honom från ovalbanan, men han tycker det är kul att visa upp sig, säger Ida som ändå har ett tävlingsminne från Margaretehof som hon håller högt,
– Nu betyder det resultatet inte lika mycket, men det betydde ofantligt mycket då. Han har ju alltid varit spänd och knepig och när jag var 12-13 år då var vi på en tävling på Margaretehof. Som vi hade slitit för att ta oss dit, det var verkligen blod, svett och tårar. Vi red första klassen och kom till b-finalen, sen vi vann vilket tog oss till a-finalen. I a-finalen slutade vi på en tredjeplats. Den tredjeplaceringen betydde så mycket för det krävdes så mycket jobb för att ta mig dit.
Även om de valt bort tävlingarna på ovalbanan kvarstår valackens känslighet även på vanliga tävlingar. De har bland annat fått kämpa en hel del inne på dressyrbanan då Faxi ofta blir spänd av domaren.
– På terrängbanan har han alltid hoppat allt man styr på. Även om han tittar på ett hinder, säger jag bara ”att nu hoppar vi” så hoppar han. Till exempel så var det ett vattenhinder på SM som många andra ekipage hade problem med, men han bara kastade sig över hindret utan att tveka.
En utmaning med att tävla fälttävlan med en islandshäst är dressyrmomentet.
– Det har varit kämpigare än med en vanlig ponny. Men roligare för när det går bra vet man att jobbet gjort resultat. Dressyren har varit svår, eftersom han har en extra gångart. Men på en tävlingen i somras vann han klassen och vi red ihop 70 % i dressyrmomentet. Det bästa vi ridit på är 73 % och då kom vi tvåa på Skånska mästerskapen, säger Ida Stjernrup.
Det är ett problem vanliga ponnyryttare inte behöver tänka på
– Det är roligt att dressyren riktigt trillat ner. Nu rider vi LA:1 med både förvänd galopp och galopp till halt. Det krävs mycket för det, med mycket samling i galopp och då vill man inte att han börjar tölta eller tar töltsteg i övergångarna. Det är ett problem vanliga ponnyryttare inte behöver tänka på.
Visa detta inlägg på Instagram
Positiva kommentarer
Ute på tävlingsbanorna i Skåne är ekipaget välkänt och under åren har de endast fått positiva reaktioner från människor runt omkring.
– Jag ha hört om folk som blivit bemötta dåligt för att de har islandshäst men Faxi har alltid fått bra bemötande. Många tycker han är cool och ser honom som vilken konkurrens som helst. Senast på lag-SM kom en kvinna fram och sa ”han måste vara den finaste ponnyn på hela tävlingen”. Då blev jag jätteglad, säger Ida.

Det är några ponnyår kvar för ekipaget och målet framöver är bland annat att fortsätta tävla Lätt A och höja sin nivå ytterligare där och att tävla hoppning i 90 cm-klasserna.
– Sen ska vi fortsätta tävla fälttävlan, jag funderar på att tävla P90. Annars kommer jag hålla honom på p80 och bara ha roligt och göra det enkelt, berättar Ida som även har en storhäst som hon tävlar fälttävlan med.

– Vi skaffade en ponny för jag ville rida högre klasser. Jag visste att Faxi inte kunde gå de högre klasserna men det har aldrig varit en tanke att göra oss av med honom eller han inte duger. Vi har alltid utgått från hans begränsningar. När det var jobbigt med den stora ponnyn, då räckte det jag med att åka iväg på terrängträning med Faxi så fick jag tillbaka mitt självförtroende, berättar Ida och hyllar valackens egenskaper.
– Han gör alltid sitt bästa. Han hoppar inte 110 men han är klockren i terrängen dessutom är han så mångsidig. I helgen tävlade han fälttävlan och var superpigg framåt. Två dagar senare kom min moster och då skrittar han ut som en skogsmulle. Den mångsidigheten är så mycket mer värd än tävlingsresultat.
Fakta
Fakta om Ida Stjernrup
Bor: Vellinge, Skåne.
Klubb: Flyinge ryttarförening.
Hästar: Faxi, storhästen Lea och en till islandshäst till i familjen.
Intressen: Hästar och jag spelar lite piano.
Pluggar: Samhäll-samhäll på gymnasiet.
Mål med ridning: Komma så långt jag kan främst inom fälttävlan och ha så roligt jag kan. Jag tycker väldigt mycket om att ha välridna hästar, det är ett mål i sig – kul att rida hästar när de är fina.
Förebild: Min tränare Aminda Ingulfsson, hon är duktig, är väldigt jordnära och har en bra hästhållning.
Med mångsidigheten finns också valackens fjärde växel. För visst töltar ekipaget fortfarande.
– Vi rider massvis i tölt. I dagsläget är det vid uteritt som vi töltar, Jag tycker det fruktansvärt roligt att tölta, speciellt fort och tölta på lösa tyglar – vilket han gör jättebra. Men vi håller bort tölten från dressyrbanan, så han ska separera dressyren från tölten. Nu är mest tölten som en rolig grej, säger Ida Stjernrup som under en period släppte tölten för att fokusera mer på dressyrarbetet.
– Jag började träna dressyr på honom och efter ett halvår-år så testade jag tölten ordentligt och shit vad han satt på bakbenen! Att rida varierat på islandshästarna med dressyr, hoppning och terrängträning – det gynnar alla hästar oavsett ras. De får möjlighet att muskla olika delar av kroppen och ger dem så mycket glädje.

Egentligen finns det inget Ida Stjernrup och Faxi inte gör tillsammans,
– Vi badar i havet. rider till skolbussen. rider på äventyr, tävlar. Han kan flera tricks: han kan ligga ner på kommando, kramas, stegra, apportera – han är en riktigt allsidig kille.
– Det tar tid att bygga upp sån tillit som vi har till varandra. Under åren har vi lekt mycket och bara haft roligt. Det tog tre år att lära honom att ligga ner, han förstod kommandot men han litade inte på mig tillräckligt sen sa det bara poff en dag och så la han sig ner. Det tar tid att bygga en sån relation med en häst, det går inte över en natt och inte över ett år heller, säger Ida Stjernrup och poängterar gång på gång att trots alla fina resultat på tävlingsbanorna är det hon högst relationen till valacken.
– Han har varit min bästa vän under alla dessa år. Eftersom vi gjort allt tillsammans så har ingenting varit omöjligt.
Fakta
Ida Stjernrups tips till sig som vill testa terräng med din islandshäst
– Åk bara och testa, ingen häst är fantastisk från början och få islandshästar är inte inhoppade. Många gånger älskar hästarna terrängen och det är få hästar som inte tycker om det. Hitta någon tränare som är schysst och kan hjälpa till och ge inte upp! Det är klurigt i början men när hästarna och du förstår då kommer ni tycka är det roligt.
Följ Ridsport på