Islandshästen som vägen till frihet

Pararyttaren Adam Linnerheim satt upp på en häst första gången när han var fyra år gammal, när hans mamma föreslog att han skulle prova att rida.

– Jag satt upp och det var helt fantastiskt, sedan dess har jag varit fast, säger han och berättar att han ridit storhäst på vanlig ridskola och även ardenner i innan han hittade hem i islandshästsporten där han numera är en erfaren ryttare. Nu banar Adam väg för fler att njuta av upplevelsen att rida.

En oväntad födelsedagspresent förändrade allt

Men den stora vändningen i ridkarriären kom först i vuxen ålder när Adam pluggade i Skåne. Det hela började med att hans dåvarande flickvän gav honom en turridning med islandshäst i födelsedagspresent – en upplevelse som blev början på något nytt. I Skåne kom han i kontakt med Söderåsens Forsgård som arrangerar ridläger för ryttare med funktionsnedsättning och de introducerade honom för islandshästarna. Väl tillbaka i Stockholm började han rida på Grim Islandshästar i Norrtälje, en handikappanpassad gård med både ridskola, turridning och läger.

– Nu har jag ridit islandshäst i 13 år och deras storlek, gångarter och lugna temperament passar mig perfekt.

Ridningen – ett sätt att nå längre

Som rullstolsburen berättar han hur ridningen ger honom en enorm livskvalitet, och han lyfter fram tre av de viktigaste ingredienserna.

– För det första älskar jag djur i alla former och hästar har förstås en speciell plats i hjärtat. För det andra är det bra träning för mig som annars är rullstolsburen. Och för det tredje innebär det en enorm frihet – att ta sig uppför en stenig stig, genom en bäck eller ut på ett snöigt fält är oslagbart. Det är platser jag annars inte skulle nå. Allt detta får jag göra på en häst som tycker att det är lika roligt som jag, säger Adam.

Men friheten har sitt pris. Terrängen kan vara svår att hantera utan assistans, balansen i sadeln är en utmaning och skulle Adam ramla av behövs det hjälp eftersom han inte själv kan sitta upp utan ramp.

– Jag nöter mycket lektioner till vardags, för sitsens skull. På hästryggen är balansen mitt största problem och det är lätt att åka av då. I så fall blir jag kvar på marken tills någon hämtar mig eftersom jag behöver en ramp för uppsittning och inte kan sitta upp hur som helst. Jag tränar mycket på det här till vardags för att bli starkare och klara av det bättre inför alla uteritter.

En speciell kontakt

I dagsläget rider han privatlektioner två gånger i veckan hos Grim Islandshästar och han har ridit de flesta verksamhetshästarna. Numera rider han oftast en valack och två ston, det ena stoet är Alva från Edeby Gård (f -08, e Berserkur frá Stykkishólmi, u Lóa frá Ytri-Reykjum) som han red på en clinic om parasport på Sweden International Horse Show som hölls av Ridsports bloggare och paradressyrryttare Felicia Grimmenhag. För Adam handlar det inte bara om islandshästens egenskaper – lika viktigt är den relation som skapas före ridlektionen. Han menar att det ligger ett stort ansvar hos honom som ryttare att visa hästen vad han behöver.

– För mig är det viktigt att hästen är lugn och samarbetsvillig eftersom jag löper större risk att ramla av. Därför kommer jag till stallet extra tidigt för att hinna knyta an till hästen innan jag sitter upp, jag sitter i boxen och myser med hästen en lång stund. Det leder ganska ofta till att hästen halvsover med huvudet i min famn. Om jag umgås med hästen och visar att jag bryr mig om den så tar den hand om mig när vi rider.

Adam berättar att det märks framför allt på det andra stoet han brukar rida.

– I vanliga fall är hon inte alltid så sugen på att ridas ut ensam men när jag kommer dit tar hon gladeligen mig på en skogspromenad varje gång.

Islandshästen passar perfekt

Enligt Adam passar islandshästen väldigt bra för framför allt pararyttare.

– Islandshästens storlek, unika gångarter och milda temperament är helt fantastiska för alla men framför allt för pararyttare. Det här är en härlig ras att arbeta med, och storleken gör att jag kan hantera mycket själv. Dessutom är tölten väldigt bekväm, ler Adam.

Hjälpmedel och träning

Eftersom han inte kan använda benen för att skänkla, använder han ibland två långa spön om hästen accepterar det som hjälp vid styrning och sidoförflyttning. 

– Jag använder spöna som skänklar och då kan jag göra skänkelvikning, framdelsvändningar och forma hästen lite. Men jag använder dem bara om hästen accepterar det, alla hästar jag rider gör inte det. Det här är framför allt användbara vid förflyttningar ute i skogen där en del passager kan vara rätt så trånga.

Från fritidssektionen till ny förening

Engagemanget i islandshästsporten har ökat och för Adam började det med att han blev tipsad om gruppen ”Killar som rider islandshäst” på Facebook. Administratören visade sig vara medlem i Fritidssektionen i SIF och värvade honom dit, där han kom att sitta drygt ett år.

– Nyligen valde jag dock att avsäga mig det uppdraget och i stället bli ordförande i nystartade föreningen Ryttarföreningen Grim. Gården där jag rider till vardags har bestämt sig för att bredda sin verksamhet och rikta sig mot fler pararyttare och andra grupper med särskilda behov. Den här föreningen är ett steg i den riktningen.

Ljusa framtidsutsikter

Pararyttare är fortfarande en liten men växande grupp inom islandshästsporten. Enligt Felicia Grimmenhag, projektledare för SIF:s satsning på pararyttare, finns det idag 36 registrerade medlemmar, men det verkliga antalet tros ligga över 150 i Sverige. Adam tycker att den här medvetna satsningen på pararyttare innebär att framtiden ser ljus ut.

– Satsningen har precis har blivit förlängd till åtminstone 2026. Det är avgörande att synas så jag är väldigt glad för möjligheten att få berätta min historia. Kanske kan det få ytterligare någon att våga ta steget till att faktiskt bli pararyttare på islandshäst.