Efter guldet: ”Kvar i bubblan”

När Ridsport intervjuade Alice Stattin under lördagen så hade hon och hennes Tvistjárna frá Áskoti (f-17, e Eldur frá Bjarghúsum, u þrá frá Áskoti) precis vunnit B-finalen i GDYA.
– Målet är att vi ska rida lika bra i a-finalen som vi gjorde i b-finalen, sa Alice Stattin då.

Drygt ett dygn senare kan nu Alice Stattin och hennes ”Tvistan” titulera sig Svenska mästare i grenen. Ekipaget tog hem guldet med 8,37.
– Det känns helt sjukt att avsluta young rider-åren så här. Det var någon man kunde drömma om som blev sant.

Alice berättar att hon blev överröst av känslor när de kom med segertäcket i collecting ring inför prisutdelningen.
– Vi åkte till ett mästerskap för att samla erfarenhet men med hopp om en final – så händer det här, säger hon.

Hon har precis landat hemma när Ridsport når henne på telefon. I stallet välkomnades hon och Tvistan med ballonger, tårta och äpplen.
– Nu ska vi bara försöka smälta det som hänt. Tvistan ska få gå ut till sina kompisar. Jag har inte riktigt tagit in det som hänt, jag är lite kvar i bubblan, säger Alice.

Bakom framgångarna finns tränaren Wictoria ”Wicky” Gren. Sedan barnben har Alice ridit för Wicky, som är en vän till familjen. Hästarna är inackorderade hos Wicky och mycket tid tillbringas tillsammans.
– Vi rider ofta ihop, tränar ihop, jag rider lektioner för henne minst en gång i veckan. Hon stöttar mig i allt och betyder oerhört mycket, säger Alice.
– Sedan mamma, pappa, mormor och morfar. Utan dem skulle det här inte gå.

Då och då rider hon också för Magnús Skúlason som ofta kommer varannan månad. Det var också han som hittade Tvistjárna till Alice. Nu kommer han nästa helg.

Dags för seniorår

Young rider-tiden slutade sannerligen på topp. Nu väntar senioråren. Något helt annat, menar Alice.
– Man tävlar mot sina idoler. Man går in med respekt, för man vet vilken kunskap de sitter på. Sen ska man sträva mot att bli lika bra.

Vad vill du säga till yngre ryttare som drömmer om att göra det du gör?

– Man måste våga. Vill du bli bra på att tävla så måste du våga tävla. Sen är det viktigt att våga misslyckas, ibland går det inte bra – då får man bita i det sura äpplet, säger Alice som berättar att hon i början var väldigt nervös.
– På min första tävling var jag så nervös att jag gick och spydde. Men jag har tränat bort det – för man måste träna på det man vill bli bra på.

Hon understryker vikten att att våga misslyckas. Hon menar att ibland går det dåligt för alla.
– Det är lätt att få hjärnspöken, men enda sättet att komma förbi det är att träna bort det, säger Alice och lägger till:
– Jag har tittat mycket på Peder Fredricson och han har sagt något i stil med ”går det dåligt så är det inte så dåligt som du tror, och går det bra är det inte så bra som du tror”. Det tror jag mycket på, man kan alltid utvecklas. Man kan alltid göra något. Inom hästarna blir man aldrig fullärd och alltid något nytt att lära sig. Så våga.