Ella Brolin: Islandshäst-Sverige förtjänar så mycket mer

Jag träffar mycket folk som på olika sätt jobbar och verkar inom vår islandshästbransch. Uppfödare, hingstägare, ridlärare, folk som driver ridskolor, hästägare, ryttare på olika nivåer, vuxna och barn. Oroväckande pratas det om ett minskande intresse för vår ras.

Turridningsfirmor och ridskolor lägger ner, det är färre som tävlar, avlar, köper hästar. Att få tag på personal som vill jobba i branschen är svårare, våra unga duktiga ryttare vill jobba med annat. Barn vill tävla och rida fort och gillar hoppningens fart och fläkt och tydligare ”rätt och fel”.

Det finns en ängslighet i att göra fel som ibland tar bort glädjen i samvaron med hästen. Facebook-trådar som berättar att det är djurplågeri att rida gör inte reklam för vår kärlek till hästen. 

Hästvälfärd är på tapeten och vi borde stå stolta över att ha en hästras som historiskt varit förskonade från lika mycket skador som andra ridhästraser, våra hästar går generellt ute mer med sällskap av andra hästar, de växer generellt upp under mer naturliga förhållanden på större ytor och med jämnåriga, de lever generellt ett bättre, naturligare och längre hästliv.

Visst finns det fortfarande mycket att göra, men vi får inte glömma vad vi kan vara stolta över också. Det är inte fel att sträva efter att vara bäst i klassen och samtidigt lyfta upp det vi gör bra, kanske till och med bäst?

Det är av yttersta vikt att vi tar oss en allvarlig funderare på vad vi vill med Islandshäst-Sverige i framtiden.

Vilka ska se till att våra barn fortsätter rida och att deras intresse underhålls så att vi i dem också kan ha nya potentiella hästtränare, avelsvisare, tävlingsryttare, ridlärare, turledare och uppfödare i framtiden? Hur ska vi se till att fler får komma i kontakt med vår fantastiska hästras om våra turridningsfirmor och ridskolor lägger ner?

Jag tror att vi måste jobba på att lyfta och stötta de som dagligen kämpar med att sprida islandshästintresset till nyfrälsta. Alla som vill något och driver framåt. Som står i ur och skur och undervisar elever. Som anordnar kurser, tävlingar, roliga happenings och ser till att vi får träffas och får gro vårt intresse ytterligare.

Är vi inte rädda om alla dessa eldsjälar ute i landet så kommer vi att tappa dem och det kommer vara förödande för islandshäst-Sverige och hela dess återväxt.

Se till att barn får tävla på barnvänliga, roliga och fartfyllda sätt – låt oss inte tappa dem till hoppningen.

Låt klimatet blir mer tillåtande så att folk vågar komma med sin häst på en tävling utan att vara rädd för att få tråkiga kommentarer – hjälp varandra och gör det roligt och välkomnande att vara med. 

Vi behöver ett starkt förbund som är stolt över islandshäst-Sverige och som stöttar, hjälper och lyfter alla som på olika sätt aktivt jobbar med att rekrytera nya islandshästfrälsta.

Vi behöver ett islandshäst-Sverige med tilltro till framtiden och med framtidsvisioner som bygger på islandshästvärldens styrkor, inte dess svagheter.  

Tillsammans är vi alla islandshäst-Sverige och det är, enligt mig, något att vara stolt över!

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna.