”I början tar sorgen hela platsen”

Att avliva sin häst är många gånger ett av de svåraste besluten som hästägare måste ta. Sorgen efter-åt är väldigt individuell, men lik väl så är den där. Psykologen Liria Ortiz möter ofta människor i kris.

Är det skillnad mellan att sörja en häst eller att sörja en människa?
– Jag tror inte att det finns någon skillnad. Känslor är känslor. Man relaterar till ett djur eller en människa och sorgen som uppstår är inte så annorlunda. Det är vi människor som vill säga att det är mindre värt med djur, säger Liria Ortiz.

Är det skillnad i hur den som förlorat ett djur bemöts och hur den som förlorat en närstående bemöts?
– O ja, absolut. Om du förlorar ditt barn bemöts du på ett sätt, men om du säger att du förlorat din häst kommer det antagligen råd som att köpa en ny, eller så heter det att ”så allvarligt är det inte”.

Finns det olika faser i sorgen?
– Ny forskning säger att det där mest är en konstruktion. Alla sorger är inte på samma sätt. Det klassiska är att man säger att det börjar med en chock, sedan vill personen inte acceptera vad som hänt. Därefter tar det tid innan sorgen blir till saknad. Men som sagt, det finns inte så mycket vetenskapligt stöd för det där.

Hur länge sörjer vi?
– Om jag kunde svara på det. Vi brukar titta på mellan ett och två år, men det är så individuellt. Jag börjar reagera om det har gått två år och personen fortfarande är väldigt tagen av sorgen. Problemet är at vi bakar ihop sorg och saknad. Att vi kommer att sakna hästen eller husdjuret kan pågå hela livet, även om det blir mindre intensivt. Men även efter en tid, om du ser en film på en vacker häst, kommer sorgen och saknaden en stund. Det är som att vi saknar kontakten och relationen.

Hur går vi vidare?
– Det handlar väldigt mycket om att hitta balans – ett jobbigt ord. I början tar sorgen hela platsen, hela bröstet är fullt av sorg. Sedan blir det lite plats för att känna lite glädje och positiva tankar, och man pendlar mellan sorgen och glädjen. Med tiden brukar det bli lättare. Det försvinner inte, men minskar i intensitet. Nu går det att lägga uppmärksamhet utanför sorgen.
– Vi tänker gärna ”antingen eller”, men det är både och vissa gånger. Mitt i sorgen kanske vi kommer ihåg något roligt som hänt med hästen och börjar skratta, och det är bra att tillåta sig det.
– En av mina klienter som hade sorg sa att hon helt plötsligt kunde se färger igen. Allt hade varit grått, men hon kunde nu även se rosa.

Vad kan man göra för att stötta någon i sorg?
– Små saker räcker ofta. Säg ”jag förstår att du förlorat din häst, vill du prata om det, eller ta en promenad eller kanske en kopp kaffe?”. Vi inbillar oss att det måste vara väldigt högtidligt, att vi måste säga väldigt kloka saker – men det räcker med att vi säger ”jag ser att du är ledsen”. De flesta av oss uppskattar att känna att andra människor är med oss.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 19/2022.