Magnús Skúlason: ”Vi måste bestämma vad vi vill med sporten”

Magnús Skúlason har själv tävlat på högsta nivå i decennier och vet vad som krävs för att ligga i topp. Men han är också väl bekant med sporten i flertal andra länder, och menar att Sverige inte står sig konkurrensmässigt jämtemot många andra nationer, eftersom att bredden i eliten inte är tillräcklig.

– Det saknas ett forum där vi kan träffas, sitta ned och ta reda på vad vi vill med sporten – vad kan vi göra, och vad borde vi göra?

Kostar mer än det smakar

Magnús som själv har gård och bedriver verksamhet, Brösarpsgården, ser upplägget med tävlingar som ett problem. De är för långa, kostsamma och ligger för nära varandra i tid, menar han.

– Det är ekonomiskt ohållbart att vara borta en hel vecka så fort det är en större tävling, när det inte finns några prispengar i sporten. Samtidigt måste man ut och tävla för att bli duktig på det.

Det är en av sakerna Magnús tror skulle kunna förändra sporten, men det krävs att vi tänker om kring arrangemangen.

– Det finns massor med folk i och kring sporten som har ekonomiska muskler, men då måste det finnas något vi kan sälja till dessa sponsorer, säger Magnús som menar att det är problematiskt ur flera perspektiv.
– Nu är tävlingarna långa, utdragna, många ojämna bedömningar och inte speciellt publikvänliga. Det är inte jättemycket att sälja till sponsorer, fortsätter han samtidigt som han lyfter att det är svårt för den som står utanför islandshästsporten att förstå vad det är som bedöms och vad som genererar olika poäng.

Mer internationellt

Kärnan kring problematiken med en för smal elit är delvis att konkurrensen saknas.

– Tävlingarna behöver bli mer internationella, vi behöver locka flera duktiga ekipage från andra länder. Margaretehof special i våras var bra, med många bra ekipage från Danmark, säger Magnús och fortsätter:
– Eliten behöver tävla mot varandra på bredare basis och oftare. Man måste ha konkurrens.

Vårat avlånga land är en utmaning för att samla eliten, men i grunden handlar det om att skapa en annan modell kring tävlingssäsongen, menar Magnús. I dagsläget ligger många tävlingar tätt inpå varandra i tid, vilket är problematiskt främst ur hästvälfärdsperspektiv.

– Jag vill ha minst 3-4 veckor mellan de stora tävlingarna så att hästarna hinner återhämta sig. Men ska det fungera måste det finnas möjlighet och vara tydligt kring uttagningskriterier för landslaget, så tävlingsryttare kan lägga upp säsongen på ett bra sätt.
– Begränsade möjligheter att lägga upp säsongen bra gör att vi gör fel och hästen inte är kapabel att prestera så som den är tränad för, på grund av bristfällig återhämtning.

Ett gemensamt ansvar

– Eliten måste tävla mot varandra oftare, det tror jag kanske är det viktigaste.

För att hitta vägar dit finns det ett gemensamt ansvar från svenska islandshästförbundet, SIF, tävlingsarrangörer och tävlingsryttare, tänker Magnús. Från SIF’s sida kan det handla om att stimulera sporten genom att hitta ett bättre upplägg för säsongen, eller att göra det enklare för föreningar och andra arrangörer att anordna arrangemang.

– Arrangörerna måste kunna tjäna pengar på det.

Tävlingsryttarnas ansvar ser olika ut beroende på nivå.

– De som har lyckas nå framgång måste förmedla kunskapen och det behöver finnas ett forum för det. Idag läggs stort fokus på våra duktiga ungdomar som det ska satsas på, men de måste också ha förebilder och något att sträva efter. Var och en har ett ansvar att förbättra sina egna skills.
– Allmänheten måste också förstå allt bakom en framgång, hur mycket jobb som ligger bakom och hur de bakom framgångarna har lyckats – det är inte tur att man vinner SM eller VM och kanske kommer igen med nya hästar.

Förbättrad hästvälfärd en nyckel

Legitimiteten av sporten behöver också stå i fokus, kanske allra helst efter att ridsporten drabbats av flertal skandaler och är under ständig lupp. Att skapa en struktur kring upplägget av tävlingssäsongen, som möjliggör återhämtning för hästarna och gärna kortar ned långa tävlingshelger, är en viktig del. Men en lika viktig del är hästarnas vistelse på tävlingsplatsen.

– På SM, som exempel, står hästarna på box i en vecka och får kanske gå ut i en liten hage. Mycket fokus läggs på kontroller vid banan, men inte resten av miljön. Det är knappast bra hästvälfärd.
– Vi måste hitta ett samband mellan när och hur vi behöver tävla, utan att tappa hästvälfärdsperspektivet.