Målet A och O i avel

Det allra mest grundläggande, eller första steget när man vill börja avla, är att ha ett övergripande mål. Vilken typ av häst vill du avla fram, och vad ska du ha den till?
– Ska du ha hästen för att behålla själv, eller för att sälja? Om du ska ha den själv, vad ska du göra – rida i skogen eller vill du kanske tävla? Om du ska sälja den, vad ska du då sälja den till för användningsområde? säger Heimir Gunnarsson.

Välj specifika egenskaper utifrån målsättningen

Det andra steget är att tänka ut tre egenskaper som man vill ha, som man inte är beredd att tumma på. Då gäller det att vara specifik, och tänka utifrån det mål man redan föresatt sig.
– Helst är ju de här egenskaperna något som man ska tänka på innan man ens skaffar sitt sto. Och det ska vara objektiva egenskaper, något som kan mätas. ”Gott lynne” är ett väldigt vanligt svar i det här steget, men det är för subjektivt och vagt. Då gäller det att specificera: handlar det om en viss reaktionsförmåga man vill ha? En viss acceleration? ”Bra tölt” är också för vagt och måste brytas ner: handlar det till exempel om takt, om steglängd, om tempo eller aktion?

Det tredje steget är sedan att på motsvarande sätt identifiera en-två egenskaper som man inte vill ha, på samma specifika och mätbara sätt, och utan att göra det enkelt för sig genom att välja motsatsen till någon av sina tre önskade egenskaper.
– När man har gått igenom de här tre stegen är det mycket lättare att välja hingst: då letar man efter den som är bäst utifrån de tre önskade egenskaperna.

Att sålla fram ett urval av hingstar

Urvalet av hingstar är dock stort, med knappt tvåhundra hingstar som betäcker, så hur ska man tänka för att sålla bland dem?

Några råd och riktlinjer på vägen från Heimir är:

1. Välj bort unghingstar.
   – Då menar jag de yngsta, som inte går att utvärdera på de egenskaper man kanske satt upp. Om du vill ha en häst med god takt i tölten, så kan du inte utvärdera det hos en oriden treåring.
2. Dra en BLUP-gräns
   – Välj en lägsta total BLUP, till exempel 100, och stryk de hingstar som har lägre. Här behöver man skilja på individens egen prestation och dess nedärvningsförmåga. En BLUP under 100 innebär att prognosen är att hästen ger avkommor som är sämre än medel och det tror jag ingen vill ha.
3. Titta på praktiska parametrar
   – Bor man i Skåne så åker man kanske inte till Jämtland för att betäcka, så praktiska parametrar är ett sätt att snäva av sitt urval.
4. Prioritera hingstar som visades unga
   – Att en hingst är visad som fyraåring är ett plus, även om visningen gick dåligt! Att kunna ridas fram och tillbaka på en avelsbana är ett sorts lynnesprov, en fyraåring som klarar det är mycket samarbetsvillig. Om hästen dessutom visar kvaliteter som matchar med de egenskaper man söker, som till exempel en konsekvent takt i tölten, så säger det mycket mer hos en fyraåring än hos t.ex. en åttaåring som ju är tränad mycket mer.
   – Om hingsten inte är visad som fyra- eller femåring utan först när den är sex så bör man börja tänka till, då hamnar de långt ner på listan. Visades den inte första gången förrän som sjuåring så går den bort. Det finns en isländsk avhandling som börjar få några år på nacken nu, den kom 2003 så materialet den utgår från är äldre än så, men den visade på att arvbarheten i egenskaperna är högst från femårsvisningarna och jag är benägen att tro att det resultatet skulle stå sig om man gjorde om undersökningen idag även om mycket har ändrats under åren.
5. Titta på om det finns avkommor av bra kvalitet
   – En hingst som är femton år eller äldre och inte har några bedömda avkommor skulle jag stryka. Och på samma sätt som att det är ett plus om hingsten själv visades som fyraåring, så är det ett gott tecken om det finns avkommor som visats som fyraåringar.

Utifrån dessa parametrar går det att komma ner till kanske ett tjugotal hingstar, och i del 2 får du läsa mer om att göra det slutliga valet av hingst – och om stoet.