Mathias Renström: ”Måste vara redo för uppgiften”

I Ridsports serie Stafettpinnen Island skickade Lena Jansson pinnen vidare till tävlingsryttaren Mathias Renström. Han har ridit sedan barnsben och tävlat i många år – men främst i dressyr där han tävlat upp till medelsvår klass. Sedan ett år tillbaka är han helt fast i islandshästens värld och ser både likheter och skillnader mellan grenarna. 

– Efter att jag hade sålt min dressyrhäst fick jag rida min mammas uppfödning, en islandshäst, och fastnade direkt för lite mer än ett år sedan. Nyligen vann vi, otippat nog, en V5. Just nu rider jag Nattfari från Skråmmen och även en treårig lusitano som jag ska rida in som dressyrhäst. 

Vilka likheter och skillnader ser du mellan grenarna?

– Det mesta är väldigt likt i grunden. Såklart är islandshästsporten som tävlingsgren annorlunda i de olika momenten, men träningen på vägen dit skulle jag säga är ungefär samma sak som när man tränar inför ett vanligt dressyrprogram. Vi vill alla ha hästen bärig, att den rör sig avspänt med fina gångarter. Jag kan ta mycket hjälp från dressyren, som jag ridit hela mitt liv, och lägga över det på islandshästsporten, vilket jag tror är en fördel. 

– Det är väldigt familjär stämning inom islandshästvärlden och jag har hela tiden känt mig välkommen, även som ”nybörjare”. 

Vad är en bra tävlingshäst för dig?

– Såklart spelar genetik och avel roll om man ska ta sig riktigt långt, men samtidigt är det inte det viktigaste enligt mig. Jag tycker om att ha en del jobb framför mig, att göra en resa med hästen. Man kan göra mycket själv med tid och tålamod. Jag vill verkligen tro att man kan göra mycket även utan de bästa förutsättningarna i sporten. Det ser jag mycket inom dressyrsporten också. Genom bra träning kan man utveckla kvalitéer och teknik. 

– En riktigt bra tävlingshäst ska vara trygg på tävlingsbanan och framförallt tycka att det är roligt att åka ut på tävling. Det är det viktigaste. Jag hade en dressyrhäst tidigare som inte alls tyckte om att tävla, så det slutade vi med. Det förstör glädjen med tävlandet och så ska det inte vara. 

Hur utvecklar man en bra och hållbar tävlingshäst?

– Varierad träning har alltid varit mitt motto. Jag rider ut mycket men rider även på banan, åker iväg till ridhus, tömkör och longerar. Vi kan även gå ut och promenera eller rida med handhäst. Att göra olika saker och vänja hästen vid olika miljöer tror jag är jätteviktigt för att de ska känna sig trygga. 

– Det är också viktigt att de får en bra grundkondition där man tränar muskler och styrka. Hästen måste vara väl förberedd. Där tror jag att många kan luras kring hur mycket som krävs. På tävling ska det hålla hela vägen och hästen måste vara redo för uppgiften.

Mathias skickar stafettpinnen vidare till hästmassör Ida Fransson.