Sabina Anderberg: ”Jobbar med kunskapshöjande insatser”

Sabina Anderberg, ordförande i SIF:s utbildningssektion, är först ut i Ridsports nya serie Stafettpinnen Island, där intervjupersonen skickar vidare en fråga till nästa person. 

Frågan lyder: Vilket är det viktigaste fokusområdet för SIF:s utbildningsverksamhet just nu?

– Det är arbetet med att se över våra kurser och utbildningar inom förbundet, ett område som är viktigt för hela Svenska Islandshästförbundet i stort. Det är ett successivt arbete som vi alla har påbörjat tillsammans. Vårt mål är ett större fokus på samarbete generellt, både inom och utanför förbundet, för att kunna utveckla och förbättra utbildningar och kurser inom alla områden, säger Sabina. 

Vad behöver förbättras eller utvecklas?

– Vi behöver modernisera oss inom vissa områden helt enkelt. Bland annat handlar det om ökat fokus på hästens inlärning och träningsmetoder och andra områden kring hästens välfärd. Vi vill tala ännu mer om hästens fem domäner (näring, miljö, hälsa, beteende och mental upplevelse) och hur det spelar roll för hästen. 

– Vi jobbar även med frågor som rör den sociala licensen att överhuvudtaget använda hästar inom idrotten, vilket är frågor som vi behöver lyfta och bemöta. 

Hur jobbar ni med hästvälfärd?

– Hästvälfärdsfrågor och kunskap om begreppet är något som vi nu försöker integrera i alla våra kurser och utbildningar. Det händer att man möts av trötthet och åsikten om att det är ett självklart begrepp för många, som har blivit uttjatat. Det är viktigt att vi driver arbetet framåt för hästarnas bästa, samtidigt som vi säkerställer att alla har en gemensam förståelse för hur det fungerar i praktiken. Hästvälfärd på tävling är en viktig del av förbundets arbete. Domare vidareutbildas kontinuerligt och FEIF:s domarhandledningen är till exempel uppdaterad med nya brandväggar för ridskicklighet och kontakt. Våra kurser kan även röra ämnen som vardagshantering av häst, förståelsen för hästens signalsystem eller deras förutsättningar och behov. Vi jobbar på flera fronter med kunskapshöjande insatser till flera olika målgrupper. 

– Vi har många kloka och erfarna ryttare och tränare, men om de missar tillfälle till vidareutbildning och ny forskning går de även miste om ny kunskap. Vi har därför många kurser och utbildningar som alla kan lära sig något av, exempelvis fortbildningar för yrkesverksamma.

– Vi vill också lyfta det som är bra med islandshästidrotten för att kunna inspirera andra. Några goda exempel är att islandshästar generellt sett lever i flock med mycket utevistelse. Sedan har vi även svåra frågor där islandshästidrotten kan bli ifrågasatt, där vi behöver kunna bemöta och förklara. 

Kan du ge något exempel?

– Det mest klassiska som ifrågasätts när det gäller islandshästidrotten handlar om att folk påpekar att det är för långa eller stora ryttare på små hästar. Visst är det en svår fråga, men jag tror att vi måste våga prata om det också. Det gäller att inte generalisera utan i stället titta på individens förutsättningar. Att titta på hästens individuella exteriör, utbildningsnivå och fysiska förutsättningar och sedan anpassa sin träning utifrån det, samt ryttarens utbildningsnivå, balans och kroppsmedvetenhet. Dessutom behövs kunskap om korrekt utrustning och elementär kunskap om hur man varierar träning och underlag, Så länge man har en självinsikt och kunskap om vilka faktorer som påverkar hästen så kan man anpassa efter förutsättningarna man har och individens behov.

– Men det blir ofta polariserade åsikter kring det hela. Därför behöver vi jobba med hur vi pratar om de här sakerna, för att kunna förhålla oss till omvärlden och kunna motivera vad vi gör med våra hästar. Vi vill lyfta fram goda exempel på både ryttarens och hästens hälsa och fysiska form. Det vill säga ett ekipage som är ”fit to train and compete”, både när det gäller häst och ryttare.

Sabina lämnar över pinnen till pararyttaren Jessica Dahlström.