Survive Iceland Endurance Ride – 28 mil på fyra dagar

38-åriga Emelie Selberg är hemmahörande i Åre där hon tillsammans med sin man grundat och driver Outdoor Buddies, som hyr ut och säljer utrustning för vandring, skidåkning och trailrunning. Sedan tio åt tillbaka hänger ridkläderna i garderoben medan träning för ultramaraton fått ta en större plats – tills sommaren gjorde antåg och Emelie fick en anledning att plocka fram ryttarförmågan igen.

– Nu är jag i stallet varje dag, och jag märker att jag saknat hästarna mer än vad jag förstått, säger Emelie.

Ett etapplopp med pulskontroll och tidstillägg

Loppets totala 28 mil rids under fyra dagar med två etapper per dag. Ryttarna är utrustade med GPS för att hitta i den blandade terrängen som består av väg, stigar och obanad terräng. Till sin hjälp har ryttarna tre hästar vardera samt två medhjälpare som hjälper till att transportera och ta hand om de hästar som inte används i loppet för stunden.

– Jag tror att någon deltagare kommer från Island, men annars är det från spridda länder runtom. Hästarna som används är därför inte egna, utan turridningshästar som är i god kondition, berättar Emelie och fortsätter:
– 30 minuter efter målgång i varje etapp ska hästen vara nere i puls, annars tillkommer tidstillägg. Likaså ger eventuella sår eller andra skador tidstillägg.     

Från hopprötter till Islands bergsområden

Även om Emelie Selberg aldrig ridit islandshäst innan sommaren saknas det inte erfarenhet av hästar. Hjärtat har alltid klappat för hoppning där hon också tävlat aktivt mellan det att hon var nio och 26 år. När sedan träningsförutsättningarna ändrades i samband med flytten till Åse valde hon att lägga hästarna på hyllan.

– Jag tror att det här kommer bli väldigt annorlunda mot det jag är van vid från hoppningen. Där ska allt vara så ”uppstyrt”, nu med Endurance handlar det kanske mer om att göra av med så lite energi som möjligt när vi rider etapperna.

Att Emelie heller aldrig varit på Island tidigare är inget som skrämmer.

– Jag känner mig inte nervös eller så, utan det känns bara spännande att få uppleva Island för första gången på det här sättet. All fantastisk natur från hästryggen! Av det jag sett ser det ut som ett riktigt sagolandskap.

Navigation och uthållighet lockade

Men egentligen började resan för ett år sedan när Emelie såg ett klipp på Musse Hasselvalls Instagram från förra årets testrace. Genast kände Emelie att det var något för henne – hästar, navigation och uthållighet ”mitt ute i ingenstans”. Hon tog kontakt med Musse som förmedlande kontakt med arrangören, dit Emelie anmälde sitt intresse. En lång väntan senare fick hon besked att hon var antagen.

– Alla rider för ett stall, så en av mina medhjälpare kommer vara från ”mitt” stall medan min andra medhjälpare är en god vän till mig, berättar Emelie.

Jag van att vara ute ensam många timmar i riktigt dåligt väder

Fjällvärlden är som hemma

Även om Emelie inte vet något om de andra deltagarna eller vad de går för hoppas och tror hon att hennes bakgrund kommer vara till fördel. Fysiken är det inget fel på efter träning för ultramaraton som kräver både styrka och kondition. Dessutom är klimatet något Emelie är bekväm med.

– Jag tänker att klimatet på Island är lite likt ett svenskt fjäll med mycket dåligt väder. I och med träningen för ultramaraton är jag van att vara ute ensam många timmar i riktigt dåligt väder i de svenska fjällen. Navigation är också en del där jag är varm i kläderna.

Mat och övernattning står arrangören för i herdestugor som ligger i omgivningarna – ett krypin som alldeles säkert kommer kännas riktigt lyxigt efter många mil i ur och skur på höglandet.

Research för att skapa en plan

Det är inte många veckor kvar tills flygplanet lyfter och Emelies Endurance-resa börjar på riktigt. Anländer till Island gör hon ett par dagar innan loppet drar igång, då hon kommer försöka lära känna hästarna inför den stundande uppgiften. Men även innan dess planerar Emelie att göra research som kan vara till hjälp under resan.

– Jag tänker att jag ska prata med lite distansryttare, men spontant tänker jag att det gäller att hitta ett jämnt tempo som håller hela vägen utan att vara för uttröttande. Samtidigt måste vi ju hålla tempo. Jag kommer också försöka få en bild av hästarna och deras styrkor, som exempelvis favoritgångart.
– Men egentligen är taktiken lite oklar, avslutar Emelie med ett skratt.