Tandexperten: ”Ge grovfoder även efter kraftfodret”

Inte sällan uppstår det rykten i hästvärlden. Denna gång handlade det om att hästar som ätit kraftfoder av ett visst märke oftare hade karies. För att reda ut om det finns någon sanning i ryktet ringde Ridsport upp en riktig auktoritet när det gäller hästars tänder, Ove Wattle vid SLU.

Att vissa märken ger mer karies – är det något du märkt?

– Nej, det handlar inte om vissa märken,  utan om de flesta pelleterade foder som inte blöts upp. Det blir nästan som tapetklister i hästens mun. 

Aha, så man ska hellre ge müsli? 

– Nej, müsli ger i många fall samma effekt. Det blir som en klibbig sockerlösning. Om det ligger kvar kan frätande bakterier sänka pH-värdet snabbt och bara på några minuter lösa upp hårdvävnad.

Borde vi sluta med sådant kraftfoder?

– Många hästar behöver inte kraftfoder, men om man ger det är det bäst att blöta upp det innan, då minskar risken att fodret klibbar fast på och längs tandraderna. Och om du dessutom ser till att hästen får grovfoder även efter kraftfodergivan blir det som att hästen borstar tänderna med grovfodret. 

Men många säger att grovfodret ska ges först, för magens skull?

– Ja, och det stämmer. Men spara lite av grovfodret tills hästen ätit upp kraftfodret så är problemet löst. 

Är det extra viktigt för äldre hästar?

– Nej, det skulle jag inte säga. Tandkvalitet beror på genetik, saliv och hur bettet ser ut. Vissa har bättre tänder än andra. Men när det gäller unga hästar, särskilt inom trav och galopp där kraftfodergivorna ofta är stora i förhållande till ättiden för grovfoder, finns risker. 

– Unga hästar har inte ett färdigutvecklat bett med tänder som slitit in sig mot varandra. När tänderna inte är färdiga, alternativt växlas, finns större risk för att foder hamnar i fickor. När sådana hästar slutar tävla och slutar äta kraftfoder har man sett att tandstatus kan bli bättre, förutsatt att de fortsatt får regelbundna tandkontroller och behandling vid behov.

Stämmer det att hästar kan få tandfrakturer av hårt hästgodis? 

– Ja, av allt som är hårt. Om det blir en punktbelastning med full kraft så spricker tanden. Tänk en människa som får en oliv med lite kärna kvar, eller en bit sten i en mussla. För hästen kan det handla om ett gruskorn i betforen eller från marken. Men de flesta små sprickor är ofarliga, det finns en skyddsmekanism som är bättre än hos människan. Om vår pulpakammare dör så dör hela tanden, men hästen har separerade pulpakanaler, vilket gör att bara delar av tanden behöver dö. 

Kan det vara så att vissa hästar drabbas mer av sprickor?

– Ja, de är individer, vissa hästar är som labradorer, glufs, glufs, glufs, andra är finsmakare. Framför sidotandsområdet, i lanområdet, finns ett utrymme utan tänder. Där ska hästen känna igenom maten och spotta ut sådant som inte ska tuggas. Sedan bildas foderbollar som matas in och bearbetas. Ofta funkar det bra, men är hästen glupsk eller stressad av till exempel stallbyte, kan den stressa i sig maten. 

Hur märker man att hästen fått en tandspricka? 

– Det märks bara om sprickan blir så kraftig att den går in och påverkar pulpan. Så länge man inte fått en inflammation drar sig pulpan tillbaka och det byggs ett nytt yttre lager med skyddande dentin, så är det på både häst och människa. Om sprickan blir allvarlig kan hästen få tandvärk, svullna eller få bihåleinflammation. Det kan också märkas genom att hästen tuggar nästan enbart på ena sidan. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 14/2024.