Två röster om FEIF-seminariet

Sabina Anderberg, ordförande i SIF:s utbildningssektion

Hur skulle du sammanfatta seminariet?

– Välarrangerat. Det var relevant innehåll med bra blandning av både teori och praktik med bidrag från olika professionella perspektiv så som forskare, etolog, veterinär, tränare, ridlärare och pedagoger. Det var många intressanta föreläsningar och clinics med möjlighet att i mindre grupper diskutera frågor relaterade till de olika presentationerna. Varje gruppdiskussion inleddes med någon reflektionsfråga kring det egna förhållningssättet och det egna agerandet.

Vad tar du med dig från seminariet?

– Hästvälfärd är ett begrepp som omfattar hästens mentala och fysiska mående och upplevelse och reaktioner på det som sker runtomkring den. I detta har hästen alltid tolkningsföreträde för vad den upplever där och då. Där har vi ett stort ansvar att både utbilda hästen men också oss själva att hantera hästen på ett bra sätt i vår värld.

– Hästen är expert på att vara häst, men vet från början ingenting om att vara en del i vår värld. Vi måste därför sätta hästens välfärd högst på agendan i allt vi gör, inte bara prata om det. Där har vi alla ett ansvar i den dagliga hanteringen av hästar oavsett vilka ambitioner vi har med hästen. Vi kan alla föregå med gott exempel och bidra till en kulturförändring.

– Det är lätt att prata om hästvälfärd, men det finns en risk att det blir ett buzz word. Allt vi säger att vi eftersträvar måste omsättas i praktisk handling. Hästen är en otroligt känslig och tänkande biologisk varelse och mycket samarbetsvillig. Islandshästen som ras är känd för att ha ett mer introvert känsloregister än andra hästraser. Det ställer än högre krav på oss att kunna läsa hästen och kunna kommunicera med hästen. Vi måste hela tiden lära oss mer om hästen som biologisk varelse och reflektera över vad vi gör och hur vi interagerar med hästarna. I det ingår också att erkänna misstag vi alla gör, och göra om och göra bättre. Våra mänskliga behov och ambitioner ska inte ske på bekostnad av hästens välbefinnande.

– Vi måste visa de goda exemplen på god hästträning och hästhållning, men också våga prata om det vi inte vill fortsätta med och som vi vill förändra. Det behövs en kulturförändring i vissa delar av vårt sätt att se på hästen och hur vi använder den. Mycket har blivit så normaliserat att vi inte ifrågasätter det. Här behöver man träna sitt öga och sitt mindset att värdera och se saker annorlunda.

– Kommunikation i ridningen måste övervägande ske genom kroppsspråk, inte via handen. Där har många ryttare, oberoende av nivå, en hel del att jobba med. Att släppa efter på tygeln och inte försöka tvinga in hästen i en form. Vikten av att ge hästen många mikropauser och att alltid visa hästen att du uppskattar den ska inte underskattas.

– Hamnar man i en situation där hästen blir för spänd så måste man klara av att arbeta med sitt eget mindset och sätta hästens välbefinnande före sina egna ambitioner och prestationer.

– Möjlighet till fortbildning och kunskap är inte bara tillgängligt för ett fåtal för att man av geografiska eller resursskäl inte har möjlighet att delta. I dessa tider är korrekt information och trovärdiga kunskapskällor mycket viktigt. Det är lätt att felaktig information sprids och mynnar ut i mindre korrekt kunskapsspridning.

– Alla måste höja sin kunskap, kompetensutveckla sig löpande och och våga ompröva sin kunskap för nya insikter.

Hur belystes temat med harmoni före prestation?

– Flera moment handlade till exempel om att arbeta hästarna från marken som komplement till uppsutten träning. Mycket fokus på hur man successivt bygger upp en övning för hästen stegvis utifrån principerna för hästens inlärning. Det finns ju ett talesätt i hästvärlden att varje gång du arbetar med din häst så lär du hen något eller avlär hen något.

– Vikten av att kunna kommunicera med hästen utifrån sitt kroppsspråk och utifrån sitt egna mindset. Det var mycket givande att se hippologstudenterna arbeta med skolhästarna. Flera moment visade att rida med halsring som ett sätt att förfina kommunikation med hästen och istället arbeta mer med kroppsspråk för att be hästen utföra något.

– Professor Eyjolfur betonade upprepade gånger i sina presentationer hur viktigt det är att träningen med hästen måste bygga på ömsesidig respekt, förtroende och förståelse.

– I flera av presentationerna betonades att kunna läsa hästen och förstå hästens subtila signaler och tecken på upplevelse av situationen.

Emelie Althén, tävlingsryttare, tränare och instruktör

Hur skulle du sammanfatta seminariet?

– Intensiva, fullspäckade och välplanerade dagar där clinics varvades med föreläsningar, gruppdiskussioner, paneldebatt och mycket mer! Wången är en fantastisk plats att vistas på och allt med reselogistik, boende med mera fungerade toppen, och maten på Wärdshuset var ju, som alltid, fantastisk.

Vad tar du med dig från seminariet?

Jag tar med mig mycket inspiration, tankar och idéer kring önskemål för framtida seminarier och aktiviteter. Och nyfikenheten att lära mig ännu mer! Jag känner att jag fått tips kring träning och övningar som jag absolut plockar med mig hem till mina elever och till inplanerade kurser.

– Gruppdiskussionerna under seminariet tyckte jag var väldigt givande där vi tillsammans fick diskutera och hantera gemensamma frågeställningar kopplat till temat samt träning och utbildning.

Hur belystes temat med harmoni före prestation?

Genom clinics med hästar i olika åldrar där Eyolfur delade med sig av sin filosofi och sina reflektioner, föreläsningar om hästens välmående, beteende, hästvälfärd samt hur forskning och teknik kan utmana, hjälpa, öka förståelse och underlätta utvecklingen och relationen till hästar och ridning/träning/utbildning och tävling framöver.