Johan Häggberg: ”Är det självklart bra att vara given i laget?”

Jag tänkte roa mig med att försöka gissa de olika landslagens potential, vilket jag har gjort i många år, men aldrig offentligt förrän nu.

Förra VM roade jag mig med en vadslagning om vilka hästar som skulle vara i a-final, och slog då Agnar Snorri Stefansson med ett ekipage – men vi var båda över 90 procent, vilket kommer vara svårare nu.

Förra VM rundade av en lång pandemi, vilket gjorde att många av hästarna hade synts under en lång tid, och många hade mötts under en lång period. Så är inte fallet nu, även om i en hel del fall gammal är äldst. Som till exempel Jolly Schrenk med Glæsir; som efter några krångliga år började fungera igen förra året, gjorde en strålande uttagning i T2 på tyska mästerskapen och seglar upp som en av favoriterna i grenen. Och med tanke på att den tyska lagledningen lämnat den övriga toppen i grenen hemma , så får hon med mina ögon bära den tyska fanan i grenen.

Galsi och Josefine Thorgeirsson har jag än så länge inte sett live, men det måste finnas någon magi live som inte når genom rutan, för jag förstår inte alls hur hon når sina poäng. Han rids med fart och fläkt, men där tar det stopp för mig. Så jag hade mycket hellre sett Tvistur med Lene Maxheimer. Men där valde den tyska lagledningen att satsa på Abel istället, som ju är en synnerligen kompetent femgångs och T1 – häst, men där jag tycker det luktar b-final i båda grenarna. Men där Abel i en b-final kommer att vara mycket svår att tas med, så min gissning är att Abel till slut är i a-final i femgång.

I A-final och med att slåss om segern i F1 kommer ju Frauke Schenzel och Óðinn att vara. Tveklöst. Men passen måste övertyga mer på VM om det ska gå hela vägen. Jag sätter mina slantar på en annan brun häst. Men mer om den när ett annat landslag kommer.

Lisa Schürger har ju såvitt jag förstått det fått Byr på reservplats, vilket Caspar kan tacka sin lyckliga stjärna för. Jag tror nämligen att Byr med en normal stilpass över 7 är synnerligen svårslagen i kombination, medan härliga Kjalar kommer att vara i båda a-finalerna , men kommer inte upprepa sin tredje plats i T1 från förra VM.

Vad VM-debutanten Lilja Thordarson kommer att göra tycker jag är något oklart. Kan vara a-final i 4-gång, men han är lite av en aquired taste, så jag är en aning osäker. Men känslan jag får med uttagningen är att man försökt nå en bredd i laget, och lämnat ett par sylvassa spetsar hemma. Så på seniorsidan ser jag för Tyskland två till tre möjliga guld, men ett par till som inte kommer till start.

Det som kommer att bli verkligt spännande på VM, sett med mina ögon, är stilpassen. För första gången kommer ekipage som varit över nio mötas. Laura Enderes med Fannar har letat sig över nio två gånger i år, men är bara nummer två i statistiken. Och här tror jag på Siggi Olis vinnarskalle. I den exklusiva gruppen ryttare som ridit över nio i stilpass finns ju fem ryttare, men fyra hästar, Siggi Oli Kristinssons beslutsamhet kommer sannolikt att föra hem ett guld till Danmark, på samma häst som på förra VM förde hem två till Island. Men med reservationen att det är lätt hänt i stilpass att missa ett guld på mycket små missar, som kan få mycket stora konsekvenser.

De tyska ungdomarna har en svenskfödd joker. Óskar är det mest intressanta kortet i young rider-laget, men kommer bara att vara med och kämpa om vinsten i T1 och V1 i en tävling som kommer att vara av yppersta kvalitet. Vi har aldrig haft ekipage i den klassen på VM förut. Men mer om det senare.

Om gammal var äldst i Tyskland så vet jag inte riktigt vad man ska säga om Norge. Fyra till fem deltagare i det laget hade vem som helst kunnat plocka ut, Christina Lund är så given att hon kan experimentera i fyrgångsuttagningen och ändå vara tvärsäker på en plats. Anne-Stine Haugen kan ställa ut stövlarna på plats i Norge och komma med. Men är det självklart bra att vara given i laget? Det är jag osäker på. Många gånger är det bra med den extra skärpan man är tvungen att leverera när man inte känner sig given.

Förra gången kom det norska landslaget till VM med mycket stora förväntningar på sig, som i stort sett inte infriades. Men här kommer årets förväntningar. Christina – medalj, kanske vinst, i T2. A-final i V1. Anne-Stine – medalj, kanske vinst, i V1. Nils Christian Larsen – a-final i T1, B-final i V1. Martin Rønnestad – b-finaler i T2 och V1, kanske med avancemangschans i T2. Övriga? Se och lära? Men infriar de fyra sina förväntningar blir det ett strålande VM för Norge. Framöver följer mer gissningslekar.