Johan Häggberg: ”Tölten är ett sant getingbo”

Det är en särskild känsla att bevittna en laguttagning till VM på plats. I Sverige har vi sedan några VM släppt den traditionen, och det kan ju vara så att det är bra att låta besluten snurra några varv. Fast det finns ju samtidigt en nerv och ett mod i att kunna leverera landslaget så snabbt tävlingarna är klara. Samtidigt har det svenska systemet fördelen att de mest adrenalinstinna inte är på plats utan hemma i sina stugor.

En laguttagning handlar inte om att belöna en förtjänstfull säsong, utan om att hitta de ekipage som har rätt formkurva och kapacitet för att tjäna sitt land på bästa sätt på VM. Och det här är inte alltid så lätt att hantera. Resultat från början av maj är till exempel just från början av maj. Så även om en passhäst är supersnabb i början av säsongen till exempel, så är det egentligen så intressant?

Det har funnits en tendens att övervärdera enskilda passprestationer, på ett sätt som nu förändrat sig tycker jag. I Danmark var det väldigt uttalat att det handlade om medaljchanser. Och deras kommitté gjorde så vitt jag kan se ett väldigt bra jobb, med ett väldigt snårigt och jämnt material att utgå ifrån. Innan mästerskapen tog nog många Dennis Hedebo Johansen och Muni fra Bendstrup (f- 09 e Tenór frá Auðsholtshjáleigu, u Minning fra Bendstrup), plats i laget för given. Han sken och gnistrade i början på maj, med en töltuttagning som var närmast magisk, och var fortsatt bra på Margaretehof i slutet av maj. Och uttagningarna på DM var helt okej, men sedan fick han stora problem i framför allt töltfinalen. Och medan Laura Midtgård på Gimstein frá Ibisholi (f -12, e Óskasteinn frá Íbishóli, u Ljósbrá frá Hólabaki) seglade ovanpå underlaget och övertygade sig in i laget sladdade sig Dennis ur. Eller till en reservplats, vilket ofta är samma sak.

Jag har faktiskt haft Laura på min personliga bevakningslista, vilket vid samtal har känts lite ifrågasatt. Men som hon red i denna töltfinal, i synnerhet sedan hon fått greppet om Jóhann Rúnar Skulason efter den långsamma tölten. Rider hon så kommer hon ta medalj på VM. I den tölt där man nog får hålla Islands Árni Björn Pálsson som favorit. Jag har bara sett hans töltsto Kastanía frá Kvistum (f -15, e Ómur frá Kvistum, u Katla frá Skíðbakka III) på tv, där hon inte riktigt besegrat rutan. Men de poäng hon presterat och de vitsord hon får, får väl ses som en intäkt för favoritskapet. Men sedan hänger det på hur Jóhann bär upp den röda jackan.

Men sedan är det tjejer för hela slanten. Österrikiska Anna-Lisa Zingsheim, Laura Midtgård, tyska Lisa Schürger och Jamila Berg (japp). Sedan får vi inte glömma segraren från förra VM – Jóhanna Margrét Snorradóttir på sin sambos tävlingshäst Assa frá Miðhúsum (f -14, e Rammi frá Búlandi, u Gyðja frá Hólshúsum), som är lite ojämn, men som kan vara helt bländande när det stämmer. Och sedan ytterligare en kille, norska Nils Christian Larsen, alltmer välridande, på sin Baltsar frá Sunnuholti (f -16, e Konsert frá Hofi, u Birta frá Sauðadalsá). Och med James Faulkner på Hálfmáni frá Steinsholti (f -11, e Abel frá Eskiholti II, u Birna frá Ketilsstöðum) och Schweiz Oliver Egli på Bárður frá Melabergi (f – 10, e Héðinn frá Feti, u Skrítla frá Grímstungu) så har vi fyllt de finalerna. Plus ytterligare tre-fyra tjejer från Schweiz, Österrike och Ungern. Tölten är ett sant getingbo. Så huvudet upp, axlarna ned och lycka till i den tävlingen allihopa.

På seniorsidan har nog Danmark sin största guldchans i fyrgångskombinationen med Jóhann. Jag håller den för lite större än Sigurdur Óli Kristinssons chans i stilpassen. Även om Siggi Oli får gälla som favorit i stilpassen så är det en gren med mycket knappa marginaler prestationsmässigt. Och sedan spelar det tyvärr mycket stor roll vilka domare som kommer att döma. Två till tre gånger har faktiskt enligt mitt förmenande guldet hamnat på fel bröst beroende på felaktig bedömning av
nedtagningssträckan. Det är en mycket speciell situation att bedöma stilpassen, eftersom du är ensam domare på varje poäng du sätter. Så i en tight situation kan ett enskilt beslut vara helt avgörande. Och det är några saker som kommer att vara helt fundamentala. Om tendensen att krympa bedömningen till mellan 5,5 och 7,5 blir för stark på pass-sträckorna kommer tiden att bli alltför avgörande. Förutsättningarna för att en sådan här tävling , med sådana toppekipage som
det kommer att vara frågan om, blir fullt rättvis, är att passbedömningen är elastisk. Och sedan är både att döma läggningen och att döma nedtagningen ett jobb för människor med isvatten till blod, snabb uppfattningsförmåga, och en stor kunskap och erfarenhet av vad passridning handlar om. Snudd på övermänskliga helt enkel. Men skämt åsido är det så att i stilpass överraskar nästan ingen.

Men nu finns det i varje fall tre möjliga vinnare. Så överraskningen kommer inte att bli som när Magnus Skulason felade i nedtagningen i Berlin 2019 på väg mot en utklassningsseger, utan det kommer att vara ett värdigt race mellan några mycket högklassiga tävlande. Jag vill inte jinxa den genom att försöka nämna några fler.

VM kommer att få en högklassig inledning. Hoppas Eyja kommer att filma den väl. Vökull frá Leirubakka (f -11, e Héðinn frá Feti, u Embla frá Árbakka) och Anne Frank Andresen kommer att vara i a-final i F1 och trolig medaljör i femgångskombinationen. En rakare Austri frá Úlfsstödum (f -09, e Bragi frá Kópavogi, u Sýn frá Söguey) och Frederikke Stougaard kommer att ha chans på a-final i fyrgång. Imnir fra Egeskov (f -09, e Gaukur frá Innri-Skeljabrekku, u Glóra frá Hofi) med Nathalie Fischer i sadeln är rasande snabb, så han kan mycket väl ta två medaljer i passgrenarna. Om han ligger i pass vill säga. Nóri fra Vivildgård (f -11, e Tjörvi frá Sunnuhvoli, u Dimmbrá frá Tjaldhólum) och Christina Johansen sätter jag helt sonika i b-final i T2.

De danska ungdomarna har en massa vinstchanser, även om ingen är självklar. Rebecca Hesselbjerg Taulborg har presterat väldigt bra i stilpass. De 7,50 hon gjorde på DM bör ta henne en lång väg mot segern om hon kan återupprepa dem. Hon är även en runner up på medalj i F1 om hon får till uttagningen. Få kan rida hennes pass på ovalbanan, men de har varit ganska osäkra under säsongen.

Jag sätter upp ett varnande finger i luften om tre medaljer på Búi frá Húsavík (f -08, e Hróður frá Refsstöðum, u Dúsa frá Húsavík) och Palma Sandlau. Hon har tränat vansinnigt bra veckorna innan VM och har fått koll på ett par missade bitar i femgången som gör henne potentiellt väldigt stark och så vitt jag kan se en av tre kandidater till guldet. T2 är också väldigt stark, med förbättrad mjukhet. Och med en fungerande stilpass så är hon med och fightas i kombinationen, fast som en del av teamet så är jag i och för sig part i målet. Men jag tror att min gissning är rätt rimlig.

Islands regerande världsmästare Jón Ársæll Bergmann med Harpa frá Höskuldsstöðum (f -16, e Stáli frá Kjarri, u Elding frá Ingólfshvoli) får nog gälla som favoriter i F1 , även om jag hoppas på en svensk match där. I femgång kan allt hända.

I V1 och T1 kommer kampen att stå mellan Danmark och Island. Amanda Frandsen på Tinna frá Litlalandi (f -15, e Hringur frá Gunnarsstöðum I, u Hringur frá Gunnarsstöðum I) kommer att gå en hård kamp mot den yngre systern i Islands dynamiska duo, Védís Huld Sigurðardóttir. Amanda måste rida med tillräcklig mjukhet och flyt i långsamma och ha domarna med sig. Védís är en vinnarskalle. Mycket spännande. På en högre nivå än ungdomarna brukar fightas. Raffinerat, indeed. Sedan får vi ju också se vad den regerande mästarinnan Freja Løvgreen kan göra i passlöpen – som också är mycket vassare än vad de brukar vara.

Johan Häggbergs tankar om Tyskland och Norge
Johan Häggbergs tankar om Österrike och Schweiz