Amelie Segerström om året som förändrade allt

För Amelie Segerström blev 2025 år som rymde SM-medaljer, fina resultat på avelsbanan – och ett hjärtskärande farväl till den häst som betytt mer än någon annan.

Det var som att han bar oss båda den dagen

– Det har varit ett väldigt blandat år, säger Amelie när hon försöker sammanfatta.
– Jag tror att jag haft de största stunderna i min karriär, men också de tyngsta.

SM-drömmen som blev verklighet

Amelies första seniorsäsong kunde knappast ha fått en mer dramatisk inramning. Tillsammans med Kopar frá Sunnuhvoli (f-07, e Álfasteinn frá Selfossi, u Saga frá Litlu-Sandvík) tog hon två SM-medaljer – ett resultat hon knappt vågat drömma om.

– Att ta två medaljer som senior, det trodde jag aldrig, säger Amelie som beskriver SM som en impulshandling.
– Jag bestämde mig för att åka till SM bara några dagar innan. Jag kände mig så liten bland alla stora namn.

Men under mästerskapet blev familjens hund svårt sjuk och inlagd på djursjukhus – det gjorde tävlingen till en känslomässig berg- och dalbana.

– Jag red femgångsprogrammet gråtandes och skakande. Kopar bara lotsade mig igenom allt. Han var så trygg, så lugn. Det var som att han bar oss båda den dagen.

Kopar väckte hoppet

Medaljerna blev inte bara ett kvitto på prestation – utan också en vändpunkt.

– Jag hade nästan tappat hoppet när jag blev senior. Jag trodde inte att jag skulle kunna slåss i toppen längre, men Kopar visade mig att man aldrig ska ge upp.

Framgångarna ledde även till att ekipaget togs ut i Svenska Islandshästförbundets utmanartrupp – ett erkännande som betydde mycket.

– Det var jättestort, att de fortfarande såg potentialen i oss.

Glädje på avelsbanan

Även på avelsfronten fanns ljuspunkter. Amelie tränade och red fram påläggskalven Farði från Esking (f -19, e Fimur frá Selfossi, u Eldborg frá Miðsitju), som visades av Erlingur Erlingsson under året med fina resultat. Hingsten visades utan pass med bland annat 9 för galopp, helhetsintryck och ridbarhet. Totalpoängen landade på 8,02.

– Det var en väldigt rolig resa. Jag åkte upp och tränade mycket med Elli, och bedömningen blev så kul. Han är en fantastisk häst – så positiv och full av ridglädje.

Planen är att 2026 blir Farði första riktiga tävlingssäsong.

– Vi ska ta det lugnt, åka ut på någon tävling och se hur det känns. Han är som världens snällaste lilla valp när vi är iväg.
– Målet är att komma ut och rida både sport och gæðingakeppni. Det känns spännande – och ganska skönt att starta en ny resa utan samma förväntningar som jag hade med Kopar, berättar Amelie som med Kopar tog över en VM-guldmedaljör efter att skäcken tagit guld i femgångskombination med Elsa Teverud.

Förlusten av Kopar

Men mitt i framgångarna kom vändningen ingen var förberedd på. Under hösten förlorade Amelie sin älskade Kopar.

– När han gick bort var det som att hela världen blev svartvit.
– Jag visste ju att dagen någon gång skulle komma. Men inte så här.

Sorgen påverkade allt – inte minst motivationen.

– Jag tappade lusten ett tag. Det var som att all färg försvann. Jag ska inte säga att gnistan är helt tillbaka än, men den kommer mer och mer, säger Amelie som minns Kopar främst med tacksamhet.
– För alla tävlingar, för alla upplevelser. Han var min trygga punkt i livet. Och han lärde mig att aldrig ge upp.

Samtidigt som en titt i backspegeln väcker många olika känslor blir det allt lättare att också blicka framåt.

– Det var många toppar 2025. Väldigt många ljusglimtar. Men också väldigt djupt.
– Nu hoppas jag bara att 2026 får ännu fler toppar – och lite färre dalar.