Johan Häggberg: Vi behöver fler berättelser, fler åskådare och större samverkan

I år är ett år då det kommer att vända. Vad gäller bredd och kvalitet på toppen så ser man redan tecken på tydliga förändringar. Nya kombinationer, yngre ryttare, och större bredd på toppen lovar väl. Jag har faktiskt ingen aning om vem som kommer att vinna ett par av ovalbanegrenarna på SM och det känns kul så. Sedan är det nog bra att det är NM-år, så att några av de nya ekipagen får lite tid på sig att morska till sig och skaffa sig lite rutin. Men det kommer att bli ett kul NM.

Man kunde kanske önska ett par färdiga ekipage på världsklass ytterligare, men ur den här myllan kommer det att gro. Men vi behöver fortfarande några elitsatsande inköpare, och att någon av de satsande agerar med tillräcklig smartness. Men jag tror det kommer. Sådana här saker tenderar att växa i kluster, och jag tycker mig se tecken på att grejer är på väg att hända. I år har det dykt upp flera nya hästar,  varav flera redan visat framhovarna rejält.

Men hjälper islandshästcommunityn i Sverige till ? Både ja och nej tycker jag. På något sätt verkar det finnas en brist på samsyn kring  vad som är viktigast. Till exempel vad beträffar privata tävlingsarrangörer. Personligen bryr jag mig inte ett skvatt om vem eller vilka som arrangerar tävlingarna, bara arrangemanget håller tillräckligt hög klass. Medan det från förbundshåll verkar vara annorlunda, så att privata arrangörer ligger efter i vissa turordningar, och så. Vilket försvårar för dem och gör så att de blir tvungna att skaffa en liten förening för att legitimera tävlingarna.

Det här är bara ett exempel på hur krafter drar åt olika håll. Vilket försenar och försvårar utvecklingen. Det jag önskade är att den gamla motsättningen mellan ideell och professionell  kunde försvinna. Vi sitter alla i samma båt liksom. Och i mina ögon är inte ideell vare sig finare, eller mer önskvärt än professionell . Med detta sagt så var jag med och organiserade papperna för SIF: bildande årsmöte 1975, på det stora köksbordet hemma, så min historia med förbundet är längre än de allra flestas. Men jag tycker att det känns onödigt att förbundet bromsar en vital del av islandshästsverige, för att skydda föreningarna från något som inte borde ses som ett hot, utan som ett komplement. Vad är viktigast? Ett vitalt, tävlingsrikt landskap, eller att skydda föreningarna från något de flesta av dem inte förmår, eller ens har ambitionen, att möta upp till?

Jag har alltid känt mig småklantig när jag inte riktigt hittar när SM arrangeras, eller när en nivå 1 arrangeras. Det tog mig 20 minuter att hitta Strokkurs nivå 1 på SportTA. Och Horseday-appen innehåller inte alla tävlingar. Jag var på en tävling i Tyskland precis. En kvaltävling utan finaler. Det var byst med åskådare. Eller i varje fall lika många som det var på GK-SM, och så är det i Mellaneuropa. Varför är det så många där? Skulle jag veta det så hade jag varit tävlingsarrangör (nej förresten, det är ju ett dåligt yrke. Lol) men jag tror att det är så här. Mat. Alkohol. Tradition. Plus att det sannolikt är lätt att att få reda på när tävlingarna är.

Jag har med häpnad lyssnat på mängder av diskussioner som handlat om vikten av att skylta tävlingar vid vägen, då antagandet har varit att man som spontanbesökare ska vråltända på islandshästar. Har det någonsin hänt? Däremot ställer vi oss mer sällan frågan: varför kommer inte de som redan är intresserade av rasen? Jo, de är på de tävlingar det är trevlig stämning, lite galej. Shopping, och som man vet när de är: beroende på tillräcklig information på sociala medier.

Det här är inte min idé, utan den människa som var på mig om att skriva den här krönikan hade den. Att förbundet har som tradition att varje måndag ha en grej på Instagram och Facebook: händer den här veckan, och till den får man anmäla om man har någon kul clinic, eller en filmkväll, eller you name it. Alla tävlingar är såklart också med. Samt, tycker jag, att man i början på varje månad går igenom major events. Man fäster det här inlägget och simsalabim vet alla var de ska leta. Fiffigt va?

Det är inte bara kul om vi kan locka fler åskådare, det är en överlevnadsstrategi för hela sporten. Vi måste bredda vår sponsorbas, och vi måste gemensamt arbeta på att öka vår exponering, som jag misstänker har minskat. Landslaget har ökat sin närvaro på nätet nu i vinter (tycks det mig), och det är en liten men viktig förändring.  Vi måste själva ta ansvar för att bygga våra berättelser, vilket må låta som en klyscha, men inte desto mindre är sant…

Vi behöver framgångsrika förebilder, och vi måste alla hjälpa till att bygga dem. Och nu är i det närmaste alla som kommer fram våra egna produkter. Våra tider som främlingslegion är över. Vi ser som sagt var framgångsrika satsningar.

En annan sak jag mer och mer börjar fundera över vikten av är nivå 1. I min liberala själ känns de som att de börjar spela ut sin roll. Tittar man lite på hur anmälningarna verkar strömma in i år så verkar många av ryttarna tänka samma sak. Margaretehof special sålde slut omedelbums, i och för sig med hjälp av många danskar, och samma helg som Vestur håller sin nivå 1 så åker väldigt många till ÖSM.

Jag tycker att det bör räcka med WR-status för att det ska vara uttagning till sportlandslaget. Släpp pucken om att centralstyra domarna, låt ryttarna välja vilka tävlingar de vill åka till, och sedan får UK vara mycket mer flexibelt. Varje ryttare måste till syvende och sist (om vederbörande inte bor och verkar utomlands) ta sig till SM i varje fall. Jag tycker att ryttarna ska få välja själva, de tävlingsarrangörer de tycker har tillräckliga faciliteter, vilka domare de känner förtroende för, och sedan är det upp till arrangörerna att samarbeta regionalt, under en väldigt trång vår.

Man bör skapa någon form av forum för regional och nationell samverkan. Där alla arrangörer kan delta på lika villkor så att onödiga krockar undviks. Men sedan bör det också bli en ändring på en sak. Säsongen bör förlängas och vi bör försöka få till tävlingar med finaler. Till exempel skulle kanske Vestur försöka sig på en höstfestival. Jag tror på det tyska konceptet. Blanda klasser. Försöka få så många ryttare som möjligt. Man ser ju också på Margaretehof special att det fungerar väl och att det kommer relativt många åskådare med det konceptet. Eller kanske snarare vi kan kalla det medföljande. Det är ju faktiskt, i synnerhet ett VM-år, relativt få som tävlat internationellt. Så det borde finnas intresse för en eller ett par större hösttävlingar.

Elmia är relativt populärt, men det är ju fortfarande mer eller mindre en inbjudningstävling. Men vi såg hur poppis det var när det var en riktig tävling. Kanske finns det en möjlighet att ta tag i det hela i en annan hall? Men jag är mycket osäker på var det skulle vara. Men kanske skulle det vara läge för någonting  närmare Stockholm? Handsken kastas här – någon som är villig att ta upp den?