Johan Häggberg: Största SM på länge – och början på något ännu större

Jag brukar ofta hävda att den här världen är byggd på hopp. Och det var synnerligen tydligt på SM det här året. Förändringen till ett kval istället för två, plus de sänkta kvalen från förra året, skapade ett av de största sm vi haft, kanske det största. Och jag har svårt att se det som annat än positivt. Även om man ibland frågar sig om vilka välvilliga stjärntecken som skapat kvalen för en del ekipage, så försvinner det i mängden. Så jag hoppas att det här får bli melodin för framtiden. Det var i varje fall en sång jag gillade.

Med så många startande blir det mer folk hela veckan. Vilket också är väldigt positivt. Jag hade kanske trott att det skulle bli lite fler helgbesökare, men då krävs nog lite mer stabila väderutsikter, plus en festligare stämning på plats.

Så nu har Romme någonting att leva upp till nästa år. Det är en praktisk plats. Men det behövs ett par champagnetält. Minst. Och kanske att ölsamarbete med den förnämliga baren på bw. Och en ryttarfest på House full of blues 😉 Skämt åsido tror jag att den här delen är väldigt viktig. Jag börjar bli trött på sanningen att det var bättre med festerna förr i tiden. Det behöver inte vara så.

Men nog om detta.

Jag tror att många var förvånade över ovalbanesegrarna på det här sm:et. Och det gläder mig. Den här världen är ju som sagt var byggd på hopp. Och den här tävlingen visade att det finns olika vägar att uppfylla det hoppet. Man kan slita för det i många år, som Lollo (Louise Löfgren och Hástígur Rex Depillsson från Skomakarns). Jag hoppas att jag inte var den enda som rördes till tårar av hennes vinst i fyrgången. Tala om soliditet vid rätt tidpunkt. Den mängd 7,5 hon samlade ihop var i det närmaste enastående. Och jag tror hon har åttor innestående.
Segraren i femgång kan nog behöva lite hopp till NM. Att hennes barn låter vänta på sig.
Elsa (Elsa Teverud med Kolskeggur från Gunvarbyn) visade att höggraviditet inte hindrar en tuffing. Väldigt jämn och fin ridning dessutom.

Sedan en minst sagt förvånande dubbelsegrare i T1 och T2. Elin Nilsson (vi bör nog lägga det namnet på minnet) rider sin Þokkadís frá Selfossi. både fint och kraftfullt. Jag såg ekipaget första gången på Gydas tävlingar förra våren, låg lite högre( om jag minns rätt) än de flesta andra, och var inte förvånad över att hon nästlade sig in i A-final i T1 på SM förra året. Men att hon skulle ta det här klivet till i år, vem trodde det? Det är något härligt över det. Och inspirerande. Skaffa dig rätt häst. Och träna. Vem vet ? Nästa år kan det vara din tur!

Men i passgrenarna består gubbväldet. Och det är något fint över det med. Om vi såg tre ryttare ta sina första seniorguld i ovalbanegrenarna, så har nog Gummi (Gudmundur Einarsson med Draumur från Tängmark) tappat räkningen sedan länge. Men i år var det med framtiden framför sig. Om Draumur förra året såg ut att sjunga på sista versen, så har Gummis modifierade träning över vintern skapat en häst som rör sig symmetriskt och med lätthet. Way to go Gummi!
Och som dessutom var synnerligen snabb för att gå på Himmelstalunds ganska ofullkomliga passbana.
Jag tror på två eller tre medaljer på VM nästa år. Och på ytterligare ett VM. Och på tider under 22 på NM.

Ungdomarna håller som vanligt bra klass, och väsentligt bättre än förra året. Klara Nydahl har tränat synnerligen bra i vinter, Med sin Dagur frá Ketilsstödum fortsätter hon Teklas (Tekla Petersson och Óríon frá Lækjamóti) vana att vara bästa femgångare av alla, Vilket pekar mot en bra förflyttning till seniorerna nästa år. Om jag förstått saker rätt. Annars kommer hon att vara ett mycket bra ekipage för VM nästa år.

Tekla tävlade för övrigt med den äran på Danska Mästerskapen. Kommer sannolikt att vinna T2 på NM. Saga Berggren och Kolfinnur fra Margaretehofi visade även hon att hoppet ska fortsätta driva en. Vem hade gissat att hon skulle – mycket välförtjänt – vinna V1 young rider?

MITT hopp är att vi ska se en mycket stor folkfest på NM, med ett antal segrar för Sverige. För seniorerna får vi nog hoppas på rakbanan, men young riders och kanske juniorer torde kunna vinna även där man måste kunna svänga.

Vi kommer att se ett stort antal fina placeringar för Sveriges del.
Det säger jag inte med hopp .
Utan med säkerhet.