Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

EuroHorse och Gothenburg Horse Show betyder alltid intensiva dagar i Göteborg. Det är mycket folk, mycket intryck och framför allt mycket häst. För oss på Distriktsveterinärerna är det också en arbetsvecka – och en väldigt rolig sådan. 

Vår monter är belägen bredvid polisrytteriet, precis intill paddocken. Paddocken är ett av mässans mest levande inslag. Där pågår ett fullspäckat program med clinics, prova-på-ridning, uppvisningar med polishästar, voltige och andra inslag som speglar bredden inom svensk hästsport. Under vissa tider används paddocken dessutom som träningspaddock där ryttare från Gothenburg Horse Show får möjlighet att förbereda sina hästar mellan tävlingarna – en ny satsning av mässan för i år.  

Jag heter David Köster och är treating vet. i paddocken, det betyder att jag tillsammans med mina kollegor ansvarar för akutsjukvård, men också att jag är delaktig i det förebyggande arbetet – att underlaget är säkert, att rutinerna fungerar och att smittskyddet håller högsta nivå. För samtliga hästar gäller samma regler som inne på Gothenburg horse show. Vi finns på plats om något skulle hända i eller kring paddocken under hela mässan. 

Det kommer det vara full fart med militärens hundar, islandshästar och mycket mer. En personlig favorit är att se polishästarna visa upp sig, det är alltid fart och fläkt. Det skall även bli väldigt roligt att se tävlingshästarna träna i paddocken. Då jag själv jobbat med och ridit en del islandshäst är det alltid lite extra kul att se islandshästarna, i år representerade av bland andra Louise Löfgren och hennes Tyr. 

I Distriktsveterinärernas monter med temat ”Fråga veterinären” möter jag och mina kollegor besökare under hela mässans öppettider. Vi brukar få många frågor kring hältor, tandhälsa och förebyggande arbete men också metabola sjukdomar såsom EMS och fång. Själv arbetar jag mycket med hästtänder så för min del brukar det bli en hel del samtal kring detta spännande ämne. 

Ibland kommer det frågor om hundar och andra djur också och då försöker vi svara även på dessa, de flesta av oss i montern har lång erfarenhet även av hund, katt och andra djurslag. Vill du testa dina kunskaper? Då skall du vara med i våra quiz – en för barn och en för vuxna. Har du koll på våra hästfrågor så kan du vinna fina priser! 

Jag ser fram emot fantastiska dagar i Göteborg! Alla glada människor, möten med kunder och branschkollegor och alla de djurägare som brukar komma förbi vår monter och berätta historier när vi varit ute och hjälpt deras djur. Och sen måste man ju smita in och kolla på tävlingarna ibland – världscuphoppningen är ju väldigt, väldigt rolig att se. 

Så om du är i Göteborg – kom förbi vår monter. Ställ dina frågor, diskutera din hästs utmaningar eller bara säg hej. Vi finns där under veckan och ser fram emot många bra samtal. I slutändan är det just där, i mötet och i engagemanget för hästens bästa, som ridsportens och våra hästars framtid formas.

Väl mött!

Fakta

LÄR KÄNNA DAVID KÖSTER

Gör: Treating vet. för EuroHorse de senaste fem åren. Klinikchef på Distriktsveterinärernas mottagning i Vårgårda, där jag även jobbar kliniskt med framför allt häst.

Utbildning: Veterinär sedan 2011. Vidareutbildad inom hästtänder.

Övrigt: Ponnypappa med två ponnyer i familjen, Joe och Fancy. Två hundar och en katt finns också där hemma. Brinner för att utveckla vår verksamhet varje dag så vi på bästa sätt kan hjälpa våra djur och djurägare. 

Expandera

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Det finns många bakterier, virus, svampar och andra smittsamma ämnen som kan drabba våra hästar. Smittoämnen kommer ofta in i ett stall eller en hästanläggning genom att det kommer en ny häst eller att man är ute på tävling och träning eller via besökare. Det förekommer tyvärr ibland även att hästar som varit på klinik eller djursjukhus har med sig en smitta hem därifrån. Egentligen innebär alla ställen där hästar från många olika anläggningar blandas en risk för att sprida smitta.

Vissa smittor, som till exempel Streptococcus zooepidemicus (kvarkaliknande sjukdom/falsk kvarka) finns normalt i miljön och är ofarlig men kan i vissa fall bli sjukdomsframkallande, till exempel om hästen av någon anledning har nedsatt immunförsvar. Andra smittoämnen som hästens herpesvirus (EHV) eller hästens coronavirus (ECoV) kan ge allvarlig sjukdom på individnivå och leda till långtgående konsekvenser för en anläggning som långtidsisolering och spridning till andra avdelningar eller anläggningar.

En av grundprinciperna för smittskydd är att hästarna ska vara motståndskraftiga, här kan vi gå tillbaka så långt som en stressfri miljö, välbalanserad foderstat och motion till att vaccinera mot de sjukdomar som det finns godkända vaccin för. I dagsläget kan hästar vaccineras mot stelkramp, hästinfluensa, kvarka, herpesvirus, botulism.

En viktig rutin är att isolera nya hästar i tre veckor. De bör vara helt skilda från de andra hästarna, undvik både direkt och indirekt kontakt via till exempel personer eller utrustning. Det bästa är om olika personer kan hantera de isolerade hästarna och de friska hästarna.

Vad är då en smitta? Vissa smittor kan gå närmast obemärkt förbi, beroende på vilken smitta det rör sig om och hur motståndskraftig individen är. Ibland har en häst i stallet varit lite hängig för ett par dagar sedan, och sen blir boxgrannen allvarligt sjuk i samma smitta med till exempel feber och diarré en knapp vecka senare. Symtom att hålla utkik efter är bland annat feber, hosta eller andra luftvägssymtom, vissa sjukdomar ger även diarré, men det är inte nödvändigtvis symtom på en smittsam sjukdom.

Vissa smittor kan gå närmast obemärkt förbi, beroende på vilken smitta det rör sig om och hur motståndskraftig individen är.

Om ni har en sjuk häst med något av dessa symtom bör ni alltså isolera stallet i 21 dagar efter att de sista symtomen har avtagit. För ett par sjukdomar finns lagstiftning som styr detta, och även andra isoleringsrekommendationer. För kvarka rekommenderar SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt, isolering i 4-6 veckor från sista symtom hos den sist sjuka hästen. För hästens coronavirus är rekommendationen 28 dagar. Din veterinär kan hjälpa till med isoleringsrekommendationer och vara ett stöd under denna tid.

Skulle en smitta drabba ditt stall eller hästanläggning bör du:

• Kontakta veterinär
• Informera om smittan – sätt till exempel skyltar på dörrarna, glöm inte att informera hovslagare, tränare och besökare.
• Isolera sjuka hästar så fort som möjligt, gärna i eget karantänstall.
• Tänk på att upprätthålla isoleringen även om hästarna vistas utomhus.
• Ha en tydlig gräns mellan rent och smittat område där klädbyte sker, använd skyddskläder och separat utrustning (grepar, skottkärror).
• Ha god hygien (tvätta händer, använd handsprit) även om du bara har hanterat till synes friska hästar.
• Om kläder, skor och utrustning trots allt måste användas i ett annat stall ska de tvättas i 60 grader och desinficeras innan.
• En grundregel är att luftburna smittor kan transporteras ca 50 meter.

Mycket kan göras för att förebygga och vara förberedd. Skulle smitta ta sig in på anläggningen eller i stallet är det bra att ha en plan, både för hur man ska hantera de sjuka hästarna, hur smittspridning ska minimeras eller i bästa fall stoppas, hur en isolering i stallet ska gå till och hur kommunikation till hästägare och besökare på anläggningen ska ske. Prata gärna om smittskydd tillsammans i stallet och med din veterinär.

Checklista för smittskydd

• Minska risken för att hästarna träffar på smittsamma sjukdomar. Stanna hemma om ni har tecken på sjukdom i stallet, undvik att vistas i stall eller ridhus där smittor finns.
• Om du måste vistas i ett stall med smitta är det viktigt att byta kläder, skor och tvätta händer innan du går in i ett nytt stall. Har du otur kan några viruspartiklar transporteras mellan smittade hästar på skor, i hår och så vidare. Korsa inte vägar med smittade/ej smittade transporter, ex smittat/ej smittade stall tömmer skottkärror på samma ställe
• Ingen utrustning får flyttas mellan stall, alla hästar har egen uppsättning utrustning, borstar, vattenhinkar.
• Var uppmärksam på hästens allmäntillstånd, om något avviker, ta tempen, håll koll och ta kontakt med veterinär för provtagning om du upplever hästen så sjuk att den behöver vård eller om du behöver rådgivning.
• Ha ett karantänstall och hagar för nya hästar där de får stå i 3 veckor innan de flyttas till det vanliga stallet. Under den här tiden är det mycket viktigt att man är noga med hygien och att man inte transporterar en potentiell smitta mellan olika stallavdelningar. Kontrollera temperatur på nyanlända hästar dagligen.
• Undvik transporter som blandar hästar från olika anläggningar.
• Ge hästarna ett skydd mot smitta med ett i grunden gott hälsotillstånd och vaccinationer.

Tips på vidare läsning

SVA – Smittskydd för häst
SVA – Råd för isolering och rengöring vid smittsamma sjukdomar
Hästsverige – Smittskydd, smittspridning och rutiner
SVA – Checklista om en smitta drabbar stallet

/Adam Rääf, Distriktsveterinärerna i Flyinge

Fakta

Lär känna Adam Rääf

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna i Flyinge sedan sex år.

Utbildning: Veterinärexamen från Köpenhamns universitet 2017.

Övrigt: Tycker hältor och ögonsjukdomar hos häst är extra intressant, men jobbar också som insatschef i Jordbruksverkets krisorganisation där vi bekämpar smittsamma djursjukdomar.

Expandera

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Fakta

Lär känna Linnéa Birgitsdotter

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna i Stenungssund, Specialistaspirant inom Hästens sjukdomar

Utbildning: Veterinärexamen år 2017 på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, i Uppsala. Internship ett år på Mälaren Hästklinik, Sigtuna. Hästodontolog.

Övrigt: Arbetat hos Distriktsveterinärerna i snart 4 år, dessförinnan på större hästklinik. Har ett specialintresse för tänder och är med i Distriktsveterinärernas tandgrupp för hästtänder. Har varit ”hästtjej” sedan barnsben men just nu finns bara två katter i hemmet för att kunna ha tid för småbarn, studier och jobb.

Expandera

Fölsäsongen närmar sig, och även om det för de flesta ston är ett tag kvar, står du kanske just nu och kikar på den allt större magen och funderar på vad det är för ett nytt litet liv som ska se världens ljus i stallet?

De allra flesta fölningar går bra, men tyvärr händer ibland det som vi alla fruktar, att förlossningen innebär allvarliga komplikationer för sto eller föl. Att plötsligt stå med ett moderlöst föl är en omvälvande situation för vilken djurägare som helst. Men det finns nya metoder som kan underlätta situationen.

Ett nyfött föl diar mycket ofta (i början upp till tio gånger per timme!) och är helt beroende av att få i sig råmjölk inom de första 12–24 timmarna för att bygga upp sitt immunförsvar. Visst går det att föda upp ett föl på flaska, men det kräver en enorm arbetsinsats, innebär stora kostnader och det finns dessutom en överhängande risk för beteendeproblem senare i livet, eftersom fölet saknar stoets naturliga uppfostran. För både fölet och dig som djurägare är det därför oftast bättre om fölet kan få en fostermamma – en så kallad amma.

Har man möjlighet är ett lakterande sto, till exempel ett som nyligen förlorat sitt eget föl eller precis avvant ett fjolårsföl, det bästa alternativet. I vissa fall går det även att hormonellt stimulera mjölkproduktion hos ston som inte nyligen har fölat. Det är oftast lite lättare att få stoet att acceptera fölet om hon någon gång haft ett eget föl. I Sverige finns Ammajouren, som hjälper till att förmedla kontakt mellan föl och tillgängliga ammor.

Att få ett sto att acceptera ett främmande föl är dock inte alltid enkelt, då det inte faller sig naturligt för ston att ta sig an ett okänt föl. Tidigare har man ofta använt olika former av tvång, som att fixera stoet, använda brems eller lugnande läkemedel tills hon accepterat fölet, vilket kan ta flera dagar. Andra metoder har handlat om att försöka dölja fölets doft genom att smörja in det med fostervatten, stoets svett eller till och med lägga på huden från det döda fölet.

I dag använder vi veterinärer allt oftare en mer skonsam metod, där vi försöker efterlikna kroppens egna hormonsignaler vid en förlossning. Behandlingen sker hemma i stallet och går till som följande; Sto och föl hålls först åtskilda. Stoet får smärtlindring och därefter ges prostaglandin, ett hormon som naturligt frisätts i samband med fölningen och utdrivningen av fostret.

Det har även setts på andra djurslag att hormonet i sig själv kan inducera modersbeteenden. Det ger som biverkning bland annat kraftig svettning, och den svetten används för att smörja in fölet så att dess doft maskeras. Prostaglandinet kan även ge övergående koliksymtom, och det är därför vi först ger smärtlindring.

Därefter ges oxytocin, ett hormon som är avgörande i den naturliga förlossningen, dels för kraftiga livmodersammandragningar vid fölningen, att stimulera mjölkproduktion och är väldigt viktigt för modersinstinkten. Några minuter efter sista injektionen får sto och föl mötas under lugna former och noggrann övervakning. Visar stoet intresse, nosar på fölet och börjar ”prata” med det, kan man försiktigt hjälpa fölet mot juvret. När behandlingen fungerar accepterar många ston fölet direkt – ett ögonblick som känns lika magiskt varje gång det sker!

Ibland behöver behandlingen upprepas två till tre gånger, och i vissa fall lyckas det tyvärr inte alls. Metoden kan även provas på ston som inte accepterar sitt eget föl, men då är chanserna ofta något sämre. Behandlingen är inte farlig och kan vara väl värd att prova, eftersom vinsten är så stor när den fungerar.

Kunskapen kring ammabehandling är fortfarande begränsad ur vetenskaplig synvinkel. Därför genomför vi på distriktsveterinärerna just nu en studie för att beskriva metoden som används i Sverige och utvärdera hur effektiv denna hormonella metod faktiskt är. Målet är att i framtiden eventuellt kunna förbättra behandlingen samt att ge fler föl chansen att växa upp med en mamma.

/Linnéa Birgitsdotter, Distriktsveterinärerna Stenungssund

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Att människor kan drabbas av astma känner många till, och de flesta av oss känner nog igen astma-inhalatorerna som man sätter i munnen och “puffar in” medicin med för att som astmatiker få lättare att andas. Faktum är, att astma även är vanligt bland våra hästar, och kan behandlas med inhalation på liknande sett. Miljön som våra hästar oftast lever i är dock en utmaning, eftersom både foder, strö och gamla stallbyggnader inte sällan innehåller partiklar som mögelsporer, damm, kvalster och annat som kan orsaka problem för känsliga luftvägar.

Astma är en kronisk inflammation i luftrören orsakad av överkänslighet mot ämnen som finns i luften. Historiskt har denna typ av inflammation hos hästar haft många olika namn (bronkit, RAO, IAD, COPD, kvickdrag) men idag samlas alla dessa diagnoser under rubriken Ekvin astma. De flesta hästar med astma har lindriga symtom så som enstaka host i början av ridpasset. Astma kan dock bli så pass allvarligt att hästen andas mycket tungt och har svårt att få in luft.

När man som veterinär misstänker astma består utredningen oftast av en allmän undersökning då man lyssnar extra noga på lungorna, endoskopi (kameraundersökning av luftvägarna) och ibland även sköljprov från lungorna.

Alla former av kameraundersökningar tycker jag personligen är väldigt roliga och spännande, och det finns många tillfällen då endoskopi eller gastroskopi (kameraundersökning av magsäcken) är viktiga delar i medicinska utredningar. På stationen där jag jobbar i Fjärdhundra har vi både endoskop och gastroskop, som vi använder flitigt både på vår hästklinik och ute i stallarna. Undersökningen är ofta uppskattad av djurägarna som kan “följa med” på skärmen och det blir väldigt tydligt och pedagogiskt. Hos hästar med astma kan man vid endoskopi se att svalget ser normalt ut, men att inflammation och slem från lungorna finns i luftstrupen.

När en häst har diagnosticerats med astma så finns olika varianter av medicinsk behandling. I regel kombineras en luftrörsvidgande medicin med en antiinflammatorisk medicin (kortison). Medicinerna kan både ges som injektioner, i foder/munnen eller med inhalator precis som för människa (men kopplad till en speciell mask). Det allra viktigaste för hästar med astma är dock att se över hästens närmiljö och försöka minska mängden partiklar från mögel, damm, kvalster etc. som hästen andas in. Får man till en tillräckligt bra miljö kan de flesta hästar med astma efter en behandlingskur fortsätta hålla sig symtomfria och även prestera på hög nivå.

Tips på hur du kan optimera hästens luftmiljö:

• Utfodra hästen med hösilage istället för torrhö, givetvis av god hygienisk kvalitet och fritt från mögel.
• Använd inte hönät utan låt hästen äta från marken. Dels minskar mängden partiklar i luften när hästen inte drar loss fodret, och så renas luftvägarna bättre när huvudet hålls lågt.
• Ha hästen ute så mycket som möjligt, gärna på bete/lösdrift eller i utebox. Om hästen behöver stå på stall så är det viktigt med god ventilation och att byggnaden är fri från mögel etc.
• Använd ett strömedel som dammar så lite som möjligt. Halm, även av god kvalitet, innehåller tyvärr som regel mest småpartiklar av de olika strömedlen medan t.ex. torv innehåller mer stora partiklar som fastnar redan i näshålan och inte tar sig ner till lungorna lika lätt.
• Undvik att sopa, ströa och mocka när hästen är i stallet eftersom små partiklar virvlar upp från golv och bäddar när detta görs. Undvik även att borsta hästar med mycket intorkad lera i pälsen inomhus.

Fakta

Lär känna Hillevi Hassler Wallin

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna i Fjärdhundra

Utbildning: Legitimerad veterinär med examen 2021

Om mig: Hästnörd sedan barnsben och fyller dagarna med hästar både på jobbet och fritiden. Tycker att medicinska utredningar och hästtänder är de mest intressanta fallen på jobbet, och rider fälttävlan med min egen häst (som har astma!) på fritiden.

Expandera

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Vintern har kommit till hela landet, i söder med stora mängder snö, och här i norr, i Kalix, där jag jobbar, med en bitande ihållande kyla som periodvis kryper ner under -30 grader.

Idag är en sån där riktigt kall dag. Min dag började med ett besök i ett rengärde för utfärdande av ett officiellt intyg då renarna ska åka till renslakteriet en timme bort, på finska sidan av gränsen. Då behövs ett officiellt intyg innan renarna får transporteras. Under besöket kontrollerar jag att renarna inte visar några tecken på smittsam sjukdom och att de kan transporteras. Under besöket tar jag även några prover från renarnas ögon för att bidra till SVA:s forskningsprojekt om smittsamma orsaker till ögonproblem hos ren.

Dagens nästa besök är ett besök på en mjölkgård med månadsbesök för förebyggande djurhälsovård, gynekologisk undersökning av kor och avhorning av kalvar. Under tiden jag är där ringer det på beredskapen om en katt som är sjuk. Turligt nog befinner jag mig nära en av våra filialer och så även katten. Efter ett snabbt besök till filialen blir det ett stopp på vägen tillbaka för att vaccinera ett par hästar.

Arbetspasset fortsätter på kvällen med beredskap där en dålig hund kommer in för att utreda en akut uppkommen kräkning. Då är det viktigt att kolla att hunden inte har ätit något föremål som har fastnat i tarmen. Som tur är har den inte det. Röntgen, blodprov och lite behandling, sen får hunden åka hem.

Lite senare på beredskapspasset, mitt i natten, ringer det om en häst som är dålig i förstoppningskolik. Hela dagen har det varit -30 grader men bilen tuffar på. Hästen står i ett oisolerat utrymme och trots att hästen egentligen hade behövt dropp är det inte möjligt när det är såhär kallt. Det är svårt nog att få i en kanyl och hinna få i mediciner intravenöst i denna typ av kyla, även om jag försöker hålla medicinen varm.

Som tur är släpper koliken på den kramplösande medicinen. I ett blogginlägg före jul med min kollega Eva, ”Om din häst blir sjuk på vintern”, finns många bra tips på vad som är viktigt att tänka på när din häst blir sjuk på vintern. Det är helt avgörande och ibland skillnad på liv och död att kunna erbjuda hästen en uppvärmd yta där veterinären kan behandla sjuklingen.

Distriktsveterinärerna har ett brett uppdrag, där allt från smådjursverksamhet till fältverksamhet för livsmedelsproducerande djur och häst ingår. Vi har även ett viktigt uppdrag i bekämpning av utbrott av smittsamma sjukdomar, officiella intyg av djur och djurprodukter.

Det gör jobbet utvecklande och utmanande, och man kan ständigt växa i sin roll.

Som veterinär inom Distriktsveterinärerna innebär det att du oftast behöver många strängar på din lyra och ha kompetens inom flera olika vitt skilda områden. Det gör jobbet utvecklande och utmanande, och man kan ständigt växa i sin roll. Under Distriktsveterinärernas tak sitter en uppsjö av spetskompetenser inom olika områden, som stöttar alla kollegor ute i landet. Under beredskapen träffar vi dock alla patienter och här kan utmaningen bli att man även stöter på patienter och åkommor man inte är van vid.

Jag som huvudsakligen är fältveterinär har till exempel diagnosticerat och behandlat en korallfingergroda med bandmask-infektion under huden! Jag har även kört 15 mil enkel väg i snöstorm för att besiktiga en vedklyv (ja ni läste rätt) som skulle säljas till Norge och då behövde ett officiellt intyg.

Distriktsveterinärerna har som uppdrag att fungera under stränga väderförhållanden, och andra typer av samhällsstörningar, och det är något vi jobbar för att utveckla hela tiden. Jag, tillsammans med två andra kollegor på olika ställen i landet, ska under kommande år lägga delar av vår arbetstid för att jobba med att utveckla Distriktsveterinärernas civila krisberedskap.

Hur vi ska klara utmaningar som strömavbrott, vattenbrist, eller andra stora samhällsstörningar och bli en ännu mer robust verksamhet som likt nu kan nå ditt djur när det behöver oss!

/Maria Olsson, Distriktsveterinärerna Kalix

Fakta

Lär känna Maria Olsson

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna Kalix.

Utbildning: Köpenhamns Universitet, examensår 2011. Efter utbildningen ett par års arbete på Öland med stordjursverksamhet och sedan vikariat på Distriktsveterinärerna i Kiruna. Sedan 2014 stationerad på Distriktsveterinärerna i Kalix.

Specialintresse: Förebyggande djurhälsovård inom mjölkproduktionen, djurslagssamordnare för djurslaget Ren, Civil beredskap.

Om mig: Bor utanför Kalix med sambo, två barn 3 och 6 år gamla, samt sju Siberian Huskies som jag kör hundspann med, och en huskatt som heter Tage.

Expandera

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Stallet är ofta en stimulerande miljö för en katt. Liggande högt upp på en halmbal i ett hörn har katten koll på allt som händer i stallet inklusive mushålet nere vid golvet. Eller så ligger den ihoprullad till en spinnande boll bland täckena i sadelkammaren. 

En katt har mycket att tillföra både två- och fyrbenta i stallet. Men det finns några saker som är bra att ha lite extra koll på för att stallets mysigaste livsnjutare ska få ett långt och friskt liv.

Råttgift

Katter är känsliga för mus- och råttgift. Det är sällan katten äter själva giftet men de kan mycket väl äta en mus som har giftet i kroppen. Gift med ämnet alfakloralos är farligast för katter, som kan bli mycket sjuka, vingliga, krampa och få låg kroppstemperatur. Tyvärr finns inget motgift mot alfakloralos men understödjande behandling hos veterinär är nödvändigt och kan vara livräddande. 

Mot förgiftning med råttgift innehållande warfarin finns motgift. Men det bästa är att helt undvika mus- och råttgift om du har katt i stallet. Dessutom brukar det inte behövas om katten gör sitt jobb.

Avmaskning

Innekatter behöver sällan avmaskas men katter som vistas ute och jagar får i sig mask från sina bytesdjur och behöver avmaskas regelbundet. Tydliga tecken på att katten har mask är om katten kräks och det syns mask i det som kommer upp, eller i kattens avföring eller i pälsen runt ändtarmsöppningen. 

Om katten hostar eller pälsen blir glanslös kan det också vara ett tecken på mask. Det är dock viktigt att du kontaktar veterinär om din katt har olika symtom på sjukdom.

ID-märkning och ansvar

Katter i Sverige ska enligt lag vara ID-märkta och registrerade med en ägare i Jordbruksverkets kattregister. Se till att det är tydligt i stallet vem som äger katten och därmed har ansvaret för den och kan fatta brådskande och viktiga beslut vid behov.

Kastration eller p-piller

I lagen står också att katter ska hindras från att föröka sig okontrollerat. Det bästa, enklaste och vanligaste sättet är att kastrera både hankatter och honkatter vilket fungerar utmärkt. Ett alternativ, om man vill kunna få kattungar i framtiden, är att under en period ge honkatten p-piller. Det är dock ingen långtidslösning på grund av risken för biverkningar. Det är i så fall viktigt att ha en rutin för vem som ger p-pillren och när så att det inte dyker upp en överraskning i stallet. 

Vaccination

När du hämtar en kattunge bör den vara grundvaccinerad mot kattsnuva och kattpest. Grundvaccinationen är två sprutor med några veckors mellanrum. Rekommendationen för alla utekatter som kommer i kontakt med andra katter är därefter att vaccinera på nytt varje år.

Päls och omvårdnad

Ett tips är att välja en korthårig katt till stallet. Den korthåriga pälsen kan katten sköta själv medan det lätt bildas tovor i en långhårig kattpäls. Se till att någon i stallet kollar till katten varje dag och ser att den har en sund päls, ett bra hull, fina tänder och verkar frisk och välmående.

Checklista

• Se till att alla vet vem som är ansvarig för katten och att det finns kontaktuppgifter till personen i fråga.
• Se till att katten är registrerad och hindrad från att föröka sig okontrollerat.
• Ordna rutiner för att se till att katten får daglig tillsyn, friskt vatten och mat i lagom mängd.
• Ordna bra liggplatser där katten kan vila i fred, gärna varmt, avskilt och upphöjt.
• Ha en plan för avmaskning, vaccination och veterinärvårdsförsäkring om det är aktuellt.
• Ha gärna kontaktuppgifter till stallkattens veterinär tillgängligt.

/Johanna Löthman, Distriktsveterinärerna

I år, 2026, är det hästens år. Hästen symboliserar energi, rörelse och livsglädje enligt den kinesiska almanackan. Det är eviga värden som hästen alltid har burit genom historien. Men som vi i vår moderna värld ibland tappar bort någonstans mellan fyrkantiga hagar, fyrkantiga scheman och fyrkantiga ridhus. På stäppen fanns inte så många fyrkanter. Men det fanns ett flöde, en puls, årstider och en rytm. 

Människan tämjde hästen för ungefär 5000 år sedan, och det är ganska sent. Senare än hunden, katten, höns, kor, får och grisar som vi distriktsveterinärer också behandlar. Och det finns teorier om att hästen kanske hade varit utdöd idag p g a jakt om inte människan insett vilken nytta hästen kunde göra för oss genom ett samarbete. Och sen hjälpte hästen oss att övervinna världen.

En vanlig förklaring till varför hästen blir sjuk är att den helt enkelt fortfarande är gjord för att leva på stäppen. Det återkommer som förklaring bakom många sjukdomar som drabbar våra hästar, från fång till magsår och hältor. Det finns många olika sätt att ha häst på idag och det är lätt att kritisera. Hästar är överbeskyddade eller ovårdade, har belastningsskador eller är överviktiga. Det är lätt att hitta fel. 

Hästens år är ett år med stor potential för utveckling enligt den kinesiska almanackan. Tänk om hästens år kan vara ett avstamp för hästvälfärden? Där hästens behov, så som den är, får stå i centrum. 

/ Distriktsveterinärerna

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Sitter och läser den klassiska dikten Tomten som skrevs 1881 där gårdstomtens grubblande över livets gåta har blivit en vacker och tankeväckande koppling mellan julen nu och då i ett Sverige där hästens roll och vardag har förändrats mycket. I dikten njuter Pållen av sin vila och drömmer en krubba fylld med färsk klöver.  

Visste du att den första skolan för veterinärer grundades i Sverige 1775? Det är 250 år sedan i år, mer än 100 år innan dikten skrevs. Peter Hernqvist, den svenska veterinärmedicinens fader, skickades till Paris av Carl von Linné mitt under härjande boskapspest för att utbilda sig och sen komma tillbaka till Sverige och inrätta en veterinärskola. Den främsta anledningen var att förhindra svält hos befolkningen. Något som en dag som idag kanske känns långt borta med uppätet julbord och kanske en och annan julgodis för mycket i magen.

Vi på Distriktsveterinärerna firar även 30 år som organisation i år. Men distriktsveterinärer har naturligtvis funnits mycket längre än 30 år. En riktigt God Jul önskar vi till dig och dina hästar! Vi hoppas att ni får en fridfull jul och inte behöver oss. Men om ni gör det, så finns vi här.

/Distriktsveterinärerna

Kan man forska som distriktsveterinär? Det handlar väl mest om att bota akut sjuka djur och remittera de mer avancerade utredningarna till klinik?

Vissa diagnoser kan utredas bättre på klinik eller sjukhus, av specialister inom specifika ämnesområden och med avancerad teknik som inte är praktiskt möjlig att ha i fältverksamhet. MEN, visste ni att det faktiskt finns många områden där vår expertis och vår fältmässiga verksamhet faktiskt kan gynna utredningen och patienten?

Fång är en av de största välfärdssjukdomarna våra hästar drabbas av och vi veterinärer som jobbar i fält är de som allra oftast träffar de här patienterna, såväl i akutskedet som vid uppföljande besök, då hästarna inte ska transporteras under pågående fång.

Den allra största delen av de hästar som drabbas av fång har en endokrin (hormonell) orsak till att de blir sjuka. Vanligast är att de lider av ekvint metabolt syndrom (EMS) och som följd av förhöjda insulinnivåer efter foderintag har en klart ökad risk för fång.

I första hand är det foderåtgärder som krävs för dessa patienter, men i vissa fall är hästarna så sjuka att det inte räcker med ett bra grovfoder med låga sockervärden för att de ska få ner sitt insulinsvar tillräckligt. De hästarna kan, under rätt förutsättningar, bli hjälpta av medicinsk behandling. Medicinen, som har det krångliga namnet canagliflozin, ökar utsöndringen av socker i urinen och används på människor med diabetes.

Vi har tidigare bloggat om vårt samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) när det gäller att utreda och behandla de hästar som är väldigt sjuka i sin EMS och här händer det grejer! Forskargruppen på SLU är världsledande inom forskning om EMS och insulindysreglering och det är en ära att de har inkluderat oss i det här viktiga arbetet. Men, ska man vara lite kaxig så hade det faktiskt inte gått utan oss…

Vi på Distriktsveterinärerna har påbörjat behandling med canagliflozin på EMS-sjuka hästar runt om i Sverige sedan november 2023. I nuläget behandlas långt över 100 hästar totalt inom studiens ramar. Inför att behandlingen startas genomgår hästen två belastningstest hemmavid, ett på glykossirap och därefter ett på sitt grovfoder, för att se om de är så sjuka att de behöver medicin.

Fakta

Lär känna Moa Hällbom

Gör: Leg veterinär och specialistaspirant inom hästens sjukdomar hos Distriktsveterinärerna Fjärdhundra

Specialintressen: Endokrinologi och vård av den gamla hästen

Expandera

Alla hästar mäts med viktmåttband och vi uppskattar deras fettansättningar och hull. Då medicinen också kan påverka lever och blodfetter tas även blodprov för mätning av dessa värden. Efter tre veckors behandling görs samma typ av provtagning och bedömning för att se hur hästen svarat på behandlingen. Hästarna följs därefter upp kontinuerligt av oss, hemma i stallet, under fortsatt behandling, så vi ser att allt fortsätter att gå bra.

All information som samlas in från dessa patienter utgör en viktig grund i forskningen. Jag har som en del av min specialistutbildning inom hästens sjukdomar studerat 70 av dessa hästars svar på de första tre veckornas behandling, en stor samling patienter!

När det handlar om hästforskning är det nämligen ofta svårt att ha så stora grupper, och framför allt att få en studie där man redan innan man börjar forskningsprojektet sätter klara ramar för vilka hästar som får vara med och hur de ska följas upp (en så kallad prospektiv studie).

Det här ger oss helt enkelt de bästa förutsättningarna för att utreda om den här nya behandlingen har effekt. Inom forskningen tittar man ofta tillbaka på behandlingseffekten av läkemedel (retrospektiva studier) och då skiljer det sig ofta väldigt mycket mellan olika hästar gällande exempelvis hur och när man har provtagit och vilka doser man behandlat med.

Vi kan motverka nya fånganfall samtidigt som vi bidrar till att forskningen på sjukdomen går framåt med stormsteg!

I och med samarbetet med forskningen vid SLU har vi tillsammans börjat komma så mycket längre med de här svårt sjuka patienterna. Vi kan motverka nya fånganfall samtidigt som vi bidrar till att forskningen på sjukdomen går framåt med stormsteg! Jag kan inte avslöja för mycket resultat från studien än, men redan nu ser vi en mycket bra behandlingseffekt. Viktigt är dock att hästarna kräver noga övervakning kontinuerligt under medicineringens gång.

Det här har för min egen del resulterat i att jag, tillsammans med forskningsgruppen på SLU med professor Johan Bröjer i spetsen, har skrivit en vetenskaplig artikel utifrån de resultat vi sett på tre veckors behandling med canagliflozin. Forskningen har blivit internationellt uppmärksammad och i november bar det av till Liverpool för presentation på European College of Equine Internal Medicine ECEIM. Inte något en distriktare (och småbarnsmamma) gör varje dag!

Så jo, man kan forska som distriktsveterinär, i praktiken är vi över 60 veterinärer som gör det inom organisationen. För forskning är inte bara att skriva, forskningen sker dagligen hemma i stallarna med datainsamling och övervakning. Allt med syfte att öka hästvälfärden.

/Moa Hällbom, Distriktsveterinärerna Fjärdhundra

Hoppas du också på en vit jul? Även om stora delar av Sverige fortfarande har leriga hagar står vintern för dörren och trots stora skillnader från norr till söder så brukar alla få ett par perioder med temperaturer stabilt under nollan varje vinter.

Här i Dalarna där jag jobbar brukar vi få ordentlig vinter. Är du beredd om din häst blir sjuk i kyla och mörker, då allting är mera utmanande?

Här kommer några tips som jag och mina kollegor har samlat på oss i samband med sjukbesök under vintern:

• Belysning – se gärna till att det finns extra belysning. Till exempel en arbetslampa eller en pannlampa. Eller både ock om det är mörkt där hästen står.
• Varmt vatten – om man inte har tillgång till varmvatten i stallet kan en vattenkokare underlätta. Eller ta med en dunk eller termos med varmt vatten hemifrån. Varmvatten kan behövas för att sonda i hästen ljummet vatten till magen, värma droppåsar och tvätta händer.
• Värme – med en värmefläkt kan man tillföra värme i stallet eller behandlingsboxen. Om hästen är sjuk har den svårt att hålla värmen som vanligt. Värme gör också att läkemedel och vätska för dropp inte fryser. Det kan ta flera timmar att ge hästen dropp genom en tunn droppslang. Värmen ger också en bättre miljö för dig medan du tar hand om din häst och för veterinären som behöver jobba i plasthandskar med tanke på hygienen.
• Behandlingsbox – om du har lösdrift, se till att ha tillgång till en behandlingsbox där hästen kan tas in för behandling, vila, och koll hur den äter och dricker. Kissar och bajsar den normalt? Om ett eget stall inte finns behöver man ha en plan. Kanske ligghallen kan stängas till, men var ska de andra hästarna få skydd då? Eller ordna en utebox som går att stänga igen och som vid behov kan värmas upp, eller kanske en granne har något utrymme nära? Tänk på att ha en rutin att träna hästen på att gå in och vara där en stund så den accepterar att vara där om den blir sjuk. Utrymmet behöver vara begränsat och anpassat så att en häst kan gå lös på ett säkert sätt även då den är orolig och till exempel har ont i magen.

Tipsen kan verka banala, men de är helt avgörande en natt då temperaturen faller till -25 grader för att kunna behandla till exempel en kolikhäst med dropp.

Förbered dig för det värsta, tro och hoppas på det bästa, och passa på och njut av de fina vinterdagarna som kommer!

Fakta

Lär känna Eva Tujulin

Gör: Arbetar sedan 1999 på Distriktsveterinärerna i Mora, mest med stordjur, men även smådjur och med beredskap – jag gillar blandningen med olika djurslag.

Utbildning: 1993 färdig veterinär, 1999 veterinärmedicine doktor vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

Om mig: Bor i Mora med sambo och två hundar, har tre utflugna barn. Är hästtjej från början och håller på med fågelhund, skidor, kyrkbåtsrodd och trädgård numera.

Expandera

/Eva Tujulin, veterinär