Trygga hästar säljer – men uppfödarna kämpar med ekonomin

Efter de intensiva pandemiåren har marknaden för islandshästar lugnat ner sig. Men någon kris ser varken Anna Bergqvist på Sträken Hästcenter eller Elsa Teverud. Snarare beskriver de en marknad där efterfrågan fortfarande är stark – särskilt på trygga, töltsäkra hästar för fritidsryttare. Samtidigt finns en växande oro för prispress, svag lönsamhet i aveln och ett allt snävare ideal kring vilken typ av häst köparna egentligen vill ha.

Anna Bergqvist har lång erfarenhet av att förmedla islandshästar. I dag driver hon sedan ungefär ett år tillbaka Sträken Hästcenter, men innan dess drev hon Viby Islandshästar tillsammans med systern Elin Rosdahl. Där låg försäljningen under många år på omkring 20 hästar årligen, med toppar på betydligt fler under de allra hetaste åren.

Elsa Teverud har arbetat med försäljning sedan 2021 och uppskattar att hon säljer mellan 50 och 80 hästar om året. Båda följer marknaden nära – men de läser av den från lite olika håll.

Corona går inte att jämföra med

– Det går inte riktigt att jämföra med coronaåren, för då var det kaos. Alla skulle köpa häst och man kunde sätta dyra priser eftersom efterfrågan var så stor, säger Elsa Teverud.

Hon menar att det därför blir missvisande att använda just den perioden som måttstock. Ser man bortom de åren tycker hon att marknaden fortfarande är stabil.

– Jag tycker ändå att marknaden nu är bra, säger hon.

Anna Bergqvist gör en liknande analys, men tycker samtidigt att prisbilden har börjat backa något från toppåren 2020 till 2022.

– Då började faktiskt uppfödarna få lite tillbaka för det de hade lagt på hästen. Det var en fantastisk utveckling. Nu tycker jag tyvärr att det är lite på tillbakagång igen, säger hon.

De rätta hästarna är svåra att få tag på

Samtidigt är båda överens om att efterfrågan inte har försvunnit. Tvärtom. Problemet är snarare att rätt sorts hästar är svåra att få fram.

– Vi skulle kunna sälja hur många i veckan som helst, konstaterar Anna Bergqvist.

Det hon syftar på är den typ av islandshäst som de allra flesta kunderna frågar efter: en trygg, stabil och okomplicerad häst med säker tölt och gott lynne. Elsa Teverud beskriver samma ideal nästan ordagrant:

– Folk vill ha en trygg, lugn, stor häst. Den får gärna gå fram, men den ska ha en tydlig broms.

Just den typen av häst kostar också. Elsa Teverud menar att den som söker en sådan individ i dag bör räkna med en prislapp på omkring 100 000 kronor.

– Det är ju det alla vill ha, så de kan jag ta betalt för.

Anna Bergqvist är inne på samma linje. Förr kunde 50 000 kronor uppfattas som mycket pengar för en islandshäst, men i dag ligger många hästar snarare mellan 90 000 och 140 000 kronor.

– Man har ändå förstått att det är där man får betala om man ska ha en häst med bra avel bakom sig, en bra uppväxt och en bra inridning, säger hon.

Aveln måste bära sig – men gör det sällan

Samtidigt finns en tydlig paradox i marknaden. Medan kunderna söker trygga och välutbildade hästar, har ekonomin för den som föder upp dem sällan varit lönsam. När frågan om lönsamheten i aveln kommer upp blir Anna Bergqvist nästan uppgiven.

– Nej, man tjänar det inte som avelsägare, säger hon och fortsätter:
– Jag har suttit med Excel-sidor och gjort uträkningar. Jag gjorde dem, tittade på dem – och sen glömde jag bort att göra det igen. Det är roligt med avel, förklarar Anna Bergqvist som lagt kalkylerna åt sidan för att slippa se hur dåligt det bär sig ekonomiskt at föda upp hästar.

Elsa Teverud är något mer optimistisk, men hennes resonemang bygger också på att uppfödaren har flera delar på plats själv.

– Ja, det tror jag faktiskt, säger hon på frågan om det går att få ekonomi i uppfödning. Men då räknar jag med att man har några ston, kanske en egen hingst och att man kan rida in och träna lite själv. Det blir dyrt om man ska lämna bort varje häst.

Båda återkommer till att nyckeln är att föda upp hästar för en bred marknad – inte bara jaga extrema prestationer eller sälja på färg. Anna Bergqvist menar att rasen i Sverige måste bära både spets och bredd, medan Elsa Teverud lyfter vikten av att välja hingstar som lämnar trevliga, funktionella ridhästar.

– Många vill ju ha hästar med bra tölt, som inte är stela eller travtaktiga, med lätta och separerade gångarter. Får man fram de där trevliga hobbyhästarna är det heller inget problem att sälja dem sen, säger Elsa Teverud.

Hobbyhästen bär marknaden

Just hobbyhästen är också Elsa Teveruds tydliga nisch.

– Jag säljer inte jättemycket topptävlingshästar. Jag har nischat in mig lite på hobbyhästar, för det är en större marknad, säger hon.

Anna Bergqvist instämmer i att det är bredden som bär marknaden. Och för hennes del har den utvecklingen också påverkats av något mycket konkret: förändrade transporter från Island.

Tidigare importerade Viby Islandshästar många hästar från Island, framför allt sådana individer som inte ansågs tillräckligt kvicka eller villiga för den isländska marknaden – men som passade svenska fritidsryttare mycket väl.

– Vi sa till islänningarna: vi vill ha de här som ni inte vill ha, de ni tycker har för dålig vilja. De trivdes ju väldigt bra här i Sverige, säger Anna Bergqvist.

När direktflygen till Sverige slutade gå och transportkostnaderna steg kraftigt förändrades förutsättningarna. Enligt henne nästan fördubblades kostnaden för att importera en häst.

– Förut räknade vi med att det kostade 19 000 att importera en häst, med avgifter. Sen gick det upp till 38 000. Då försvann ju jättemånga bra hästar till Sverige som var för den stora massan, säger hon.

Det har gjort det svårare att hitta just de trygga fritidshästar som efterfrågas mest. Men samtidigt ser Elsa Teverud en annan utveckling på hemmaplan: svensk avel har blivit bättre på att producera den typen av hästar.

– Jag tycker faktiskt att aveln i Sverige ändå har blivit bra. Det finns väldigt många schyssta, bra hästar som passar hobbyryttare, säger hon.

Köparna vet vad de vill ha

Där Anna Bergqvist beskriver en brist på rätt hästar, ser Elsa alltså också ett växande svenskt utbud. Men de möts i bilden av att marknaden i hög grad styrs av köparnas önskemål – och att de önskemålen blivit allt tydligare.

– Kunderna har blivit duktigare på att fråga och mer förberedda, säger Anna Bergqvist.

Elsa Teverud upplever att många frågor från spekulanter kretsar kring kontroll och säkerhet, snarare än ridbarhet i ett bredare perspektiv.

– Man får aldrig frågan: hur fort svarar den på att gå fram? Den frågan har jag aldrig fått. Det är bara: hur fort stannar den, och går den att lasta? säger hon.

I hennes ögon säger det något om samtidens ryttare – och om hur hästarna därefter också väljs, tränas och värderas. Anna Bergqvist känner igen utvecklingen. Förr, berättar hon, var just de lite lugnare importerna från Island eftertraktade eftersom de passade svenska ryttare bättre. I dag tycks den efterfrågan snarare ha förstärkts ytterligare.

Fortsatt behov av trygga hästar

Men trots oro för prispress, kostnadsökningar och svag lönsamhet i aveln är varken Anna Bergqvist eller Elsa Teverud särskilt pessimistiska inför framtiden. Snarare tvärtom.

– Hästmänniskor är ju lite halvt galna, säger Elsa Teverud med ett skratt.
– Jag tror att det kommer fortsätta vara okej ändå. Även om det är oroligt i världen tror jag att många finner trygghet och ro i att åka ut till hästen.

Anna Bergqvist är något mer försiktig i sin framtidsspaning. Hon ser en risk i att ökade kostnader kan få vissa att lämna hästlivet, men tror samtidigt att branschen kan stå stark om den fortsätter att utvecklas i rätt riktning.

– Ska vi få hålla på med hästar, då får vi tänka på hästvälfärd och hur vi visar upp oss, säger hon.

När rätt häst hittar rätt människa

Och mitt i alla kalkyler, matchningar och marknadsmekanismer finns också det som båda återkommer till: att det fortfarande är något särskilt när rätt häst hittar rätt människa.

– Det är jäkligt roligt när man ser att de här två passar ihop. Det är en riktigt god känsla, säger Elsa Teverud.