Våren har kommit till Danmark med hela sin prakt. Marken är täckt av vitsippor i de klart grönlysande bokskogarna, gässen guidar sina ungar igenom detta nya liv i min lilla sjö, ängarna är gula av raps eller maskrosor och solen har lyst alltjämt sedan starten på mars.

Ja, aldrig är man riktigt nöjd! Igenom den blötaste februari i mannaminne, där vi inte såg solen över huvud taget och allt var översvämmat, så önskade jag mig inget mer i livet än att se solen. Eller kanske bara att få en regnfri dag. Nu är det två och en halv månad sedan vi fick regn och även om gräset växer så är det långt ifrån vad jag, redan vid min tredje vår här, är van vid i maj månad.
Ridbanan gick från att vara en sjö till öken och allt är täckt med damm. Det är inte ens varmt! Vinden har varit både ihållande, inemellan kraftig och kall.
Ja, aldrig är man nöjd…
Men konstant regn och sedan torka ger motivation på ett helt annat plan. Jag har äntligen, på riktigt, tagit tag i att starta preparation, planering och byggansökan för att få mig ett ridhus!!! Anlitat ett företag och fått en konsult som ska hjälpa till med vad som krävs från kommunen.

Jag har en paddock och underbara ridvägar som jag är så tacksam över MEN underlaget på ridbanan är strandsand och den är inte särskilt väldränerad och för att komma till de bästa ridvägarna så ska jag ta mig ned-upp-ned ordentliga backar i skritt på cirka 15 minuter. Inga problem på sommarhalvåret men under vintern när tiden (ljuset) är knappt och banan oftast är fylld med vatten så blir träningen lidande. Även om jag har några ridhus jag skulle kunna köra till så är det ändå mycket tid som går till spillo när man har stallet fullt.
Så! Nu ska det ske… Det ska förhoppningsvis bli ett ridhus om Silkeborgs kommun är villig. Håll tummarna så ska jag hålla er uppdaterade.
Annars har jag startat min ogräsbekämpning ute i hagarna och putsat några beten som redan var fulla med skräppor. Det är för stora områden och för mycket ogräs för att jag ska kunna dra upp det för hand så min plan är en långsam minskning genom att systematiskt klippa ner det innan de går i blom. Önskar att gräset växte med samma energi!

Så snart ståndsen börjar bli mer synliga så är de dem jag lägger ner tid och ork på att dra upp med rötterna. Tack och lov är de inte många i hästarnas befintliga hagar men där finns desto fler på några av de fält som ska hägnas in. Sommaren handlar mycket om ogräsbekämpning!

Jag är ju uppvuxen på gård men då den var så pass stor att det krävdes flera anställda för att kunna driva den så erkänner jag att jag aldrig riktigt fick chansen att bli bekväm med många av de saker som hör en gård till.
Så nu när jag står utan män(!) så gör jag så gott jag kan. Jag lär mig massor praktiskt men har också fått lära mig att en del saker får jag prioritera bort eller helt enkelt ta senare. Gårdslivet är långt ifrån perfekt men det gör något fantastiskt med en som människa.
Jag njuter mer av ”perfekta” stunder än jag någonsin gjort förut och jag firar med stolthet och glädje nya lärdomar, fullföljda projekt eller överkomna rädslor (maskiner i allmänhet har jag stor respekt för vilket har varit en utmaning ensam på med gård). Jag känner mig ofta trött, ständigt steget efter och överväldigad men samtidigt har jag aldrig varit så tillfreds och tacksam för allt i mitt liv som nu. Jag rekommenderar varmt gårdslivet till alla.
Man är verkligen sin egen lyckas smed!
Just i skrivande stund är jag faktiskt hemma hos föräldrarna på Margaretehof. Det är årets första (och för mig ända) nivå 1 tävling på Sundabakki med gædingastart på onsdag och sport fredag.
Jag har Kristall frá Jadri och Hrói frá Flekkudal med mig. Hrói i A-flokk (och kanske T2) och Kristall i V1 och T2.

Det blir min och Kristalls femte start för året (fjärde World Ranking) så det känns som om vi är mitt i säsongen. Däremot så blir det Hróis och min första start på många år. Faktiskt så satte vi hovarna på en bana för första gången ihop på tre år, igår. Det blir spännande att se hur det går…
Han är en av de härligaste hästarna jag haft som ridhäst men banan har alltid varit något av ett stressmoment för oss. Jag är nyfiken på hur mitt eget ändrade mindset det senaste året kan påverka hur vi presterar och jag ser fram emot utmaningen.
I allmänhet så ser jag faktiskt alltid fram emot tävlingar. Det ger en sådan kick av glädje och förväntan att se om man lyckas möta sina, högst personliga, mål och utmaningar.
Håll gärna tummarna för mig och heja lite extra ifall ni vill!
Jag vill också gärna få idéer om vad ni vill att jag skriver om här (förutom livet i allmänhet).
Önskar alla en fortsatt underbar maj (om jag inte hinner skriva mer innan juni är här) och ta hand om er själva och folk och fä i er närhet!
Följ Ridsport på