”En avelsbedömning ser jag som en varudeklaration”

I början av mars arrangerades en dag med fokus på avel på Evidensia Specialisthästsjukhus. Bland föreläsarna fanns Niels Lund, som driver Skáneyland tillsammans med Sussie Lund Lindberg och dottern Mette Lund Lindberg.

Skáneyland är en av Sveriges fem hedersuppfödare och på meritlistan finns VM-guld i avel och hästar som lyckats på tävlingsbanan. Niels Lund delade med sig av både anekdoter och många goda råd på vägen.
– Vi har funderat väldigt mycket på vilken typ av hästar vi gillar. Men hästarna vi gillar i dag är inte helt detsamma som vi gillade för 25-30 år sedan. Därför har vårt avelsmål ändrat sig under resans gång.

80 till 90 procent av hästarna som Skáneyland föder upp säljs. En del av hästarna behålls till dess att de är 6 år, då avelsbedöms de och sätts in avel eller säljs. Men det är ett fåtal hästar som gått in i Skáneylands avel.

Niels betonade vikten av att välja rätt sto till aveln.
– När man har funderat på vilken typ av häst man vill ha, bör man också se till att man har alla de här egenskaperna i sitt sto. Det som inte finns i stoet, kan stoet inte ärva vidare och då måste man hämta de egenskaperna hos hingsten. Och då kommer man också till frågan om hur mycket tid, pengar och arbete man är villig att lägga ner för att nå sitt mål.

Skáneyland har avlat hästar i generationer och Niels förklarade att de kan se vad som går igenom i stona. Han underströk flertalet gånger att det var viktigt att de egenskaperna man söker hos sina uppfödningar ska finnas i avelsstona.
– Varför ska man då avelsbedöma sitt sto? frågade Niels retoriskt.
– När man går hemma och tittar på sina egna hästar tänker man ofta att ”den här är skitsnygg” och att man vill avla på den. Men om du åker till en avelsbedömning kan avelsdomarna, som ser hästen med helt andra ögon och utan personlig bindning, ge en mer objektiv bedömning. Det handlar också om att vara ärlig mot sig själv, för det är väldigt lätt att bli hemmablind. En avelsbedömning ser jag som en varudeklaration.

Niels konstaterade att man får en tydlig bild av hur stoet är, vilket gör det mycket lättare att välja hingst. När man vet vilka styrkor och svagheter hästen har kan du använda den kunskapen i avelsarbetet. Om hästen har en särskild fördel kan man arbeta för att förstärka den ytterligare, och om den har en brist kan man försöka kompensera för den genom valet av hingst.

För att välja hingst till stoet uppmuntrar Niels att läsa på om stammar och att utnyttja den internationella databasen Worldfengur.
– Där kan man gå in och läsa vilken bedömning hingsten har, vad hingstens föräldrar, syskon och avkommor har för bedömning. Man kan läsa alla kommentarerna från avelsbedömningen som ”låg halsansättning, mycket tempo” och så vidare.

Avelsmetoder och uppväxt

När stoet är betäckt och det är dags är det A och O att fölvaka ordentligt menar Skáneyland.
– Genom att övervaka fölningen kan man se tecken på när det är dags, och det ger oss möjlighet att reagera snabbt om något går fel.

Därefter börjar uppväxten och på Skáneyland förordar uppväxt i flock med flera hästar på stora ytor för föl.
– Om ett föl går tillsammans med sin mamma och en gammal valack så blir den rörelse som det här fölet utsätts för väldigt liten. Men går fölen med flera andra hästar, gärna föl,  då blir det väldigt mycket spring i flocken och då rör fölen sig väldigt mycket vilket är positivt för deras utveckling.

Niels vill uppmuntra fler att titta mer på sina föl.
– Föl-race är skitkul att titta på, men det ger också mycket information. Det är enormt viktig information. Den här gamla tumregeln att man ska titta på fölet när den är tre dagar, tre veckor och tre månader Det är väldigt vanligt på de här helt unga fölen som är tre-fyra dagar, att man kan se hur många gångarter de har med både tölt och pass. Då kan det förstås vara så att efter tre veckor så går den bara i trav och ingenting annat. Men då vet man att fölet har gått i de här gångarterna från början.

Man får också information om hur de är som individer analyserade Niels. Man kan se och studera fölen när mammorna ska in och ultraljudas och betäckas om, vilka föl som är framåt och vilka som är mer blyga.
– Det är en information som är väldigt bra att ha med sig längre fram i hästens liv.

– När hästarna är åtta månader gamla börjar vi ta in dem i stallet, sätta på grimma och lära dem att bli ledda och att man kan handskas med dem. Vi tränar på att lyfta fötterna och hantera dem på ett sätt som gör det möjligt att vaccinera, ta hand om veterinärbesök och liknande. Detta tycker jag är en av de viktigaste delarna i uppväxten.

Att unghästar får röra sig och bygga upp sin kropp på stora ytor är viktigt, konstaterade Niels.
– Jag anser också att det är viktigt att unga hästar får gå i en flock. När man har en flock av hästar är det viktigt att tänka på storleken och hur många hästar som ingår. Hingstarna är ofta livligare och ungstona håller sig mer stilla i en mindre flock, medan större flockar gör att hästarna rör på sig mer. När flocken består av fem eller fler hästar är det fördelaktigt för deras utveckling, eftersom rörelse och social interaktion främjas.

Att hagarna också är dimensionerade för stora flockar är viktigt, dels för att det ökar rörelsen men också minskar risken att hästarna ska konkurrera om resurserna. Har man inte tillgång till egna stora beten finns lösningar.
– För att skapa bra förutsättningar för hästhållning kan man samarbeta med andra för att hyra eller skaffa betesmark, antingen gemensamt eller själv. Det finns oerhört mycket betesmarker i Sverige.

Ett bra grovfoder ska man heller inte tumma på konstaterade Niels.

Utbildning viktig del i framgångsreceptet

En av ingredienserna i Skáneylands framgångsrecept är att de systematiskt genom åren ridit in sina uppfödningar.
– Vi har skickat hästar på vidare träning men vi har alltid ridit in våra hästar själva. På så sätt lär man känna hästarna och man skapar sig en bild av dem.

Skáneylands filosofi är att fram lättlärda hästar som har lätt för sig.
– Ju bättre häst man får fram, desto snabbare stiger värdet när man börjar träna den. Går träningen som på räls, hästen från klarhet till klarhet, då ökar värdet fort.

Det är också under inridningen många beslut kan tas inför hästens framtid, konstaterade Niels.
– Det finns många typer av hästar, om hästen är väldigt lugn, inte har alltför mycket rörelse och den kanske inte bjuder fram alltför mycket så kan den passa en fritidsryttare. Om hästen istället har jättemycket rörelser, är mycket alert och framåt med vilja är det en helt annan typ av häst. Som kanske kan användas till någonting annat. Då kan man utifrån det bestämma hur man vill göra med den framtida träningen på den här hästen. Dels, vad ska den utbildas till? Ska den bli tävlingshäst eller ska den bli fritidshäst?

Kanske är det bristen på planering av träning och utbildning som gör att alla hästar i Sverige inte kommer fram, spekulerade Niels.
– Jag tycker nog att det finns väldigt många väldigt bra unghästar i Sverige som håller hög kvalitet. Jag tror det som är sämst i Sverige är att det fattas fler som är duktiga på inridning och träning.