Fem tips för att få mindre lera i hagen

1. Mocka, mocka, mocka

Ju mer hästbajs i hagen desto större risk är det att det blir lerigt. En häst kan avge 21-31 kilo träck och urin per dag. Två veckors hästbajs och lite regn – det blir en salig lera. Se därför till att mocka hagarna kontinuerligt, gärna flera gånger i veckan.

2. Anpassa storleken på hagen

Om du har många hästar i en hage bör du också se till att hagen är tillräckligt stor för alla dessa hästar. Fler hästar ökar så klart påfrestningen på marken. Har du dessutom en hage som blir väldigt blöt måste du kanske lägga till ytterligare areal i beräkningen. Har du svårt att få till en tillräckligt stor hage är ett alternativ att under den blöta säsongen dela upp hästarna i mindre grupper.

3. Hårdgöra ytor

 Ytor där hästarna står eller går mycket blir så klart extra utsatta under blöta perioder. Att hårdgöra ytor som utsätts för frekvent slitage är en god idé. I dag finns en mängd olika sätt att hårdgöra ytor på; grus är fortfarande kanske den vanligaste men det finns också andra alternativ som träflis, så kallade mudslabs (plattor du lägger ut) och hagströ.

4. Fundera på hur vattnet rinner

Rinner allt regnvatten från ett berg rakt ner i hagen? Eller kanske rinner vattnet från ridhustaket ner i en stupränna som sen vätter mot en hage? Gå igenom gården och se var allt vatten tar vägen. Kanske behöver du lägga ner ett dräneringsrör eller leda om någon stupränna? Slå också ett extra öga på befintliga diken, de kan behöver en översyn.

5. Plantera mera

Ta hjälp av naturen för att minska leran. Träd, buskar och blommor kan se till att fånga upp regnvatten och minska problemen med avrinning. En fullvuxen björk kan till exempel dricka flera hundra liter vatten en varm dag, men har ett stort behov av vatten även under kyligare dagar. Plantera träd och buskar utanför hagarna och skapa samtidigt en härlig inramning. Ta gärna hjälp av en trädgårdsmästare eller någon annan trädgårdskunnig. Se också att till att välja växter som inte är farliga för hästarna.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 6/2024.