Gnäggningens hemlighet avslöjad

Hur det egentligen går till när hästar gnäggar? Det ville forskare vid Köpenhamns universitet ta reda på. Deras hypotes var att gnäggande både består av en låg ton från stämbanden och ett visslande från struphuvudet, något som kallas bifonation på forskarspråk.  

Men hur tar man reda på något sådant? Forskarna löste det genom att blåsa vanlig luft och helium genom avlidna hästars strupar, samtidigt som de gick in med endoskopi i struphuvudet för att se vad som hände där inne.

Visslar och sjunger samtidigt

Efter experimenten kunde forskarna säga att teorin stämde. Hästar gör två helt olika ljud när de gnäggar – de kan vissla och sjunga samtidigt.

”Vi kan se att den höga frekvensen i hästens gnäggning görs med hjälp av en slags vissling i hästens strupe, med en turbulent luftström, som när vi människor visslar med munnen”, säger Elodie Mandel-Briefer, lektor i beteendebiologi vid Köpenhamns universitet, i ett pressmeddelande.

Sången, det djupare ljudet, uppstår när stämbanden vibrerar; som när katter jamar eller när vi människor sjunger.

Zebror visslar bara

Orsaken till de komplexa gnäggningarna tror forskarna är att hästen ska kunna förmedla olika saker samtidigt – men de vet inte.

”Det här väcker nya frågor om varför hästen utvecklat den här ovanliga metoden. Intressant nog gör vilda przewalskihästar bifoniska ljud, medan nära besläktade arter som zebror bara gör det visslande djuret”, säger Elodie Mandel-Briefer.

”Vi har nu börjat förstå hur varierade och avancerade djurs läten faktiskt är. Och nu ska vi undersöka hur hästar använder de två frekvenserna när de kommunicerar med varandra”, säger hon vidare.