Islandshästen – inte bara en skogsmulle

När Louise Löfgren red in på arenan under Göteborg Horse Show tillsammans med femgångshingsten Týr från Svala Gård (f -13, e Símon frá Efri-Rauðalæk, u Hildur från Gibraltar) var det mer än en uppvisning i gångarter. Tillsammans med Heimir Gunnarsson gav hon publiken en lektion i vad en islandshäst faktiskt är – och vad den inte är.

– Det är skillnad på en tävlingshäst och en skogsmulle, precis som hos storhästar, sa Louise.

En ras byggd för funktion

Heimir inledde med rasens historia. Islandshästen har i århundraden varit islänningarnas transportmedel över stora avstånd och svår terräng. Avelsmålet har varit en hållbar, mångsidig häst som passar olika typer av ryttare – men alltid med funktion i fokus.

– Kärnan i islandshästridningen är att man är på väg någonstans, förklarade han.

Den funktionella bakgrunden märks fortfarande. Det är hästar som ska bära sig själva och sin ryttare effektivt, med balans, uthållighet och tydlig takt.

Fem gångarter

Under clinicen visades alla fem gångarter: skritt, trav, galopp, tölt och pass. Särskilt tölt och pass, som väger dubbelt i femgångsprogrammet, fick stort utrymme.

Pass beskrevs som en ren hastighetsgångart med tydligt svävmoment.

– I den farten är det svårt att påverka hästen. Där måste den gå själv, sa Heimir.

I den mindre arenan blev det en extra utmaning att hålla ren tvåtakt i passen.

– Det är lätt att det blir fyrtakt när det är så litet utrymme, konstaterade Louise. Men sista gången fick jag till bättre tvåtakt.

Det blev tydligt att bakom de spektakulära farterna ligger styrka, balans och självständighet – egenskaper som kännetecknar en atlet.

Dressyr – nyckeln till uttrycket

En viktig del av budskapet var att islandshästen tränas med samma grundprinciper som andra sporthästar. Dressyrövningar används för att förbättra balans, lösgjordhet och bärighet.

Träningstölten visades med fokus på avspändhet och korrekt takt, medan tävlingstölten hade mer energi, resning och uttryck. Heimir efterfrågade en mer “rest” häst – med lyft framdel och buren bröstkorg.

– Ett exemplariskt exempel på en islandshäst. Hästen är intresserad av att anstränga sig, sa han om Týr.

Traven visades med kraft och elasticitet, galoppen med bärighet – en gångart som historiskt varit svagare hos rasen men som förbättrats genom målmedveten avel.

Arbetsvilja och kapacitet

Efteråt beskrev Louise sin hingst som en häst med ovanlig arbetsvilja.

– Han blir aldrig trött. När jag känner att nu är han trött, då ger han lite till.

Publiken bestod inte bara av inbitna islandshästentusiaster. Många kom från “storhästsidan” och Louise överraskades av hur många som samlades kring clinicen.

– Ibland har ju storhästmänniskor lite fördomar mot islandshästar. Att de bara rider i skogen, de är så snälla och att alla kan rida på dem. Så tycker inte jag att det är riktigt. Jag hoppas att de fick med sig någonting.

Clinicen blev därmed mer än en uppvisning. Den blev ett svar på frågan: Vad är en islandshäst? Inte bara en trygg skogskamrat, utan en mångsidig sporthäst med fem gångarter, styrka, takt och en vilja att prestera.