Johan Häggberg: Tankar om ett NM

Ytterligare ett NM är lagt till handlingarna. Större än någonsin. Kanske också på vissa sätt bättre än något tidigare. Aldrig har vi sett bättre segrare på Young rider-delen på ovalbana. Juniorerna rider väl. Några seniorfinaler var strålande. Men för mig skaver det lite. Särskilt från svenskt perspektiv. 

Men vi abonnerar ju på lagpokalbucklan? Vi har tagit den varje år sedan 2016 och det är ju på många sätt väldigt fint. Men hur skulle det se ut om vi tog det del för del? Seniorer? Young riders? Juniorer? Jag har på känn att en stor del av framgången vilar på våra duktiga juniorer. Och på vår starka passtradition.

Men var är våra unga vuxna på ovalbanan? Var är våra ”up and coming”-unga hästar? Jag applåderade tyst inombords när jag fick höra att UK tagit ut Clara Ingmyr på Frodi. Men har vi fler ekipage av den typen? 

Nästa år har vi två världsmästare på seniorsidan, och så vi ska skicka nio ordinarie. Har vi det lag vi vill se i sikte? Med en blandning av starka ryttare med rutin,och ekipage på väg upp, som kommer att prestera över allt, både rakbana och ovalbana? Kanske.

Men vi skulle må väl av att ha ett mer dynamiskt klimat .

Och vad har nu NM med detta att göra? Jag vill börja med att ställa en obekväm fråga. Hur många svenska ekipage gjorde årets bästa tävling på NM? Jag nöjer mig med att ställa frågan och låter er själv fundera över svaret. Om så inte är fallet? Vad har vi då för möjliga felkällor? Jag tänker inte gå in på träningsmässiga orsaker utan mer se på några strukturella problem.

Blandning av GK och Sport. Tanken är fin, men det leder till vissa problem. Bland annat eftersom att komma till NM är ett allt överskuggande mål under säsongen. Och vi har många jämna ekipage, vilket är bra.

Men ganska många väljer att följa dubbla spår, vilket orsakar motstridighet i träningen, och även i tävlandet. I synnerhet med årets, om ni ursäktar, minst sagt ogenomtänkta tävlingsupplägg, med långa nationella tävlingar som inleddes med gaedingakeppni, för att sedan fortsätta med sport. Våra ekipage bör aldrig mer utsättas för något liknande. Punkt.

Det tar udden ur båda tävlingsformerna. Och det skapar trötta och förvirrade hästar. Och det ställer ryttare inför val de inte skulle behöva göra. Hur många ryttare har två hästar att satsa på? Med en tydlig profil för vardera gren.  Och gaedingakeppni ökar i vikt. Vilket är fint, men att ge det varsin tävling skulle ge möjlighet att rikta strålkastarljuset med oförminskad kraft på båda.

Och om då GK minskar, så får det väl vara så. Klarar det sig inte utan att i någon mening parasitera på sporten? Då får det arbeta på.

Det är logik i att låta GK ta över när sportsäsongen är över. Ett GK-NM i slutet av september skulle också på ett elegant sätt förlänga säsongen.

Det är för få sportryttare på NM. Femgången hade denna gång på seniorsidan 13 deltagare. Det medförde att man var i b-final på under 6 poäng. En bra bit under kvalgränsen till SM… Det är bara ett exempel.

Tar man bort GK från sport-NM skulle det ge möjlighet till en rejäl utvidgning av antalet sportryttare. Vilket skulle ha många fördelar. Det skulle ta undan en del av hetsen kring uttagningen. Fler skulle få möjlighet att satsa och delta internationellt, vilket är gynnsamt på många sätt. Dels skapar det mer hopp, vilket är den främsta bensinen för vår tävlingsverksamhet. Sedan ger det ett starkare och roligare NM för åskådarna. Frågan om man skulle gynna eliten på det sättet att man får ha två hästar tål att tänka på. Men mitt förslag är att man skulle ha kanske 20 seniorer, 12 yr och 8 juniorer. Kostsamt ? Ja – Kanske. Om man också ska skicka ett GK-landslag.

I synnerhet som medlemskapet i Riksidrottsförbundet till största delen kommer bredden till del. En tanke som slog mig, möjligtvis både svår och impopulär, är att man på något sätt skulle kanalisera den bättre ekonomin lokalklubbarna får möjlighet till, genom att varje lokalklubb skulle ge ett riktat bidrag till landslaget. Men min inriktning i denna fråga är inte ekonomin, utan lite lagom blandning av frågeställningar och förslag. 

Det tveeggade fokuset drabbade även publiken. Det var då och då ganska smärtsamma val man tvingades att göra. Med GK på ena banan och Sport på andra.

Förövrigt anser jag att klockan 08.15 är en högst olämplig tid för en synnerligen högklassig fyrgångsfinal.