Lowa Walfridsson om beslutet att ta en paus från tävlandet: ”Det har luktat lite bränt”

Lowa Walfridsson har varit ett välkänt namn inom islandshästsverige de senaste åren med otaliga mästerskap och medaljer på meritlistan. Sedan 2018 har hon tävlat på varje SM. Men i år lyser hennes namn med sin frånvaro i startlistorna.

– Det kom ganska naturligt, egentligen. Det hade legat i luften i ett års tid, men jag hade inte riktigt velat erkänna det för mig själv, säger Lowa.

Förra året började känslan av slitage smyga sig på. Hon fortsatte ändå, av vana – men någonstans på vägen försvann glädjen.

– När jag red på Sundabakki i år insåg jag att jag gjorde det bara för att – inte för att det var kul längre.

“Det lilla extra hade slocknat”

Beslutet att ta en paus var inget hon tog lätt på. Tävlandet har varit en så stor del av hennes liv under flera år. Bland annat har stödet från tränaren James Faulkner haft stor betydelse.  

– När jag berättade för James sa han att det luktat lite bränt det senaste året. Det lilla extra har slocknat just nu. Men jag tror att det kommer tillbaka – det behöver bara få vila lite.

Även hemifrån har mottagandet varit avgörande.

– Mina föräldrar sa bara: ”Gör vad du vill, vi stöttar dig.” Det var otroligt skönt. Och James har varit som en storebror – han hade redan märkt det, men väntade på att jag själv skulle komma till insikt.

Tävling blev ett projekt

Lowa beskriver känslan av lättnad – att inte längre behöva planera för långa resor, boende, packning, och logistiken kring varje tävling.

– Det är ett helt projekt. Även om man inte rider just då så är det alltid något som ska fixas. Långa dagar. Det är klart att det är lite vemodigt under SM-veckan, men samtidigt också jätteskönt.

Idag rider hon fortfarande, men på egna villkor. Hästarna – Seifur, Dögg och familjens övriga hästar – står kvar hemma på gården.

– I slutet blev stallet bara en syssla. Nu har jag börjat få tillbaka känslan och rider för att det är kul, inte för att nå något större. Det är som att de får vara hästar på ett annat sätt nu också.

“Man får ett helt annat perspektiv”

Att ha pressen att prestera på hög nivå i ung ålder har sina sidor.

– Jag skulle ljuga om jag sa att det varit den bästa tiden i livet. Det är mycket prat, mycket konkurrens. På banan är man konkurrenter, även om man utanför är vänner.

Men hon vill inte vara utan erfarenheten.

– Man lär sig så mycket. Att bemöta människor, att inte ge upp. Man har det där naturligt i sig – att fortsätta trots motgång.

Samtidigt vill hon skicka med ett råd till unga ryttare:

– Stressa inte för mycket. När jag tränar nu, utan att tänka tävling, får jag ett helt annat perspektiv. Glöm inte livet bakom hästarna. Det är okej att ta paus – jag önskar att jag hade sagt det till mig själv tidigare.

Framtiden öppen

Just nu satsar Lowa på skolan. Nästa år tar hon studenten från samhällsprogrammet med inriktning beteendevetenskap. Psykologistudier lockar – även om planerna kan ändras.

– Jag vill inte ha hästar som yrke. Men jag kommer absolut att fortsätta rida och kanske tävla igen. Jag har börjat känna att jag saknar det – men jag är skyldig mig själv att se något annat ett tag också.