Hästliv
20 juni 2025 06:00

Nina Keskitalo: ”Galen och vild – men också härlig”

Hästen i mitt hjärtaDen ena skenade ut i skogen med henne, den andra betydde mycket för hennes avelsarbete och den tredje gav alla ryttare ett stort självförtroende. Tränaren och den tidigare landslagsryttaren Nina Keskitalo berättar om tre hästar som betytt mycket under hennes karriär.

Nina Keskitalo: ”Galen och vild – men också härlig”
Nina Keskitalo Foto: Sandra Nordin Johansson

Hej, kul att du vill läsa artikeln!

Den tillhör Ridsport Plus - logga in, prenumerera eller köp artikeln för att läsa vidare.

”En otrolig resa”

Img_1160
Kolskeggur. Foto: Privat

– Den första häst som jag kommer att tänka på är Kolskeggur frá Hveragerði (f -86, e Náttfari frá Ytra-Dalsgerði), som jag köpte 1992 när han var sju år. Jag såg honom på tävling och tänkte att den hästen måste jag ha. Han var helt galen, vild men också härlig. Jag köpte honom utan att ha suttit på honom. Han kom hem till mig sent en kväll, pytteliten och omusklad. Dagen efter skenade han rakt ut i skogen med mig, men jag visste att jag hade valt rätt häst.

– Vi gjorde en otrolig resa, kom med i landslaget, vann SM i femgång, kom tvåa vid Nordiska mästerskapen och jag red sedan VM på honom också. Han levde sedan hos mig resten av livet och blev nästan 30 år gammal. Han hade en otrolig personlighet. 

”Hon syns verkligen i min avel”

– Den andra hästen är ett sto, en fantastisk fyrgångshäst, Brana frá Tungu (f -93, e Byskup frá Hólum, u Embla frá Tungu). Hon var väldigt vild och envis. Jag tävlade henne i landslaget, men hon har framförallt betytt mycket för min avel.

– Hon var jättehärlig att rida, men främst tyckte jag väldigt mycket om henne som mamma. Hon tog sig inte hela vägen till VM, men det har däremot hennes avkommor gjort. Hon hade enormt bra tölt och galopp. Galoppen går genom flera generationer, hon syns verkligen i min avel. 

”Jag blev kär helt enkelt”

Nk13.100
Odalisco. Foto: Privat

– Den tredje hästen är faktiskt inte en islandshäst, utan lusitanohingsten Odalisco som jag köpte i Portugal. Jag var på semester där i början av 90-talet och såg honom plötsligt i en box. Då tänkte jag att där står min häst. Jag blev kär helt enkelt. 

– Han var otroligt snäll med extremt god ridbarhet. Jag hade honom i nästan 20 år. Man hade aldrig ett dåligt ridpass på den hästen. Jag tävlade honom i dressyr upp till Intermediare, men han var utbildad i Grand Prix-rörelser också. Han var en sådan häst som fick alla att tro att de kunde rida. Han gav alla ryttare otroligt högt självförtroende. 

– Mina favorithästar har alltså varit ganska olika varandra, men har ändå alla haft någon form av utstrålning. Jag gillar hästar med mycket temperament och personlighet. 

Just nu! Ridsport Island digital

119:-/mån