”Gummi” har inga planer på att sakta ner

Det är en småkylig tisdag där regnet hänger i luften när vi svänger upp till gården. En klar dag kan man skymta både fjäll och sjön från gården uppe på höjden i Valne utanför Nälden i Jämtland.

Det är bara dagar kvar till avresan mot NM i danska Herning, hemma på gården är allt lugnt när passnestorn Guðmundur ”Gummi” Einarsson möter upp Ridsports reporter.

Stallet är litet och stallets egna fikarum är fyllt till bredden av priser från åren som gått. Hela väggar är täckta från golv till tak med rosetter, prispokaler och medaljer. Allt får inte riktigt plats och skörden från sommarens SM står fortfarande osorterad på ett litet bord. Gummi ler lite lurigt när han erbjuder en kopp kaffe.

Troligtvis skulle Gummi behöva bygga ut här snart för att få plats med alla priser.

Vägen mot mästerskap är dock inte så enkel när man bor i Jämtland, berättar han. Det saknas ordentligt med tävlingar i Sverige och även träningar med tränare på yttersta nivå är det lite glest mellan, menar han.

– Här uppe är det nästan aldrig tävlingar för islandshästar längre, och för att bli en duktig tävlingsryttare så måste man få rida mycket tävlingar och få rutin. Det är tyvärr alldeles för få som vill satsa, man måste inte bli elitryttare men man kan vara en duktig amatör med en bra häst och viljan att gå vidare. Det är för lite satsning generellt i Sverige på unga ryttare. Det är dessutom för lite instruktörer här uppe som väcker intresse för mig – jag måste söderut. Så fort det ges tillfälle att rida för någon som väcker mitt intresse eller som är bra på något som jag är dålig på så köper jag gärna lektion men det händer en till två gånger om året i bästa fall, och det är för lite.

Pappa var hästgubbe

Men för att komma till roten med Gummis många framgångar behöver vi vrida tillbaka klockan, och vi börjar med uppväxten på Island.

– Jag är född i Reykjavík och då var mina föräldrar bönder på västra Island och min pappa var vad han själv tyckte ”en duktig hästgubbe”. Sen hamnade han i en allvarlig bilolycka och min mamma kunde inte ta hand om två barn, kor och får så då slutade de sitt bonderi.

Jag hade ingen aning om skritt, trav, galopp eller tölt.

– Sen började jag vara på en gård på västra Island på sommarloven när jag var tio, elva år gammal. Där fanns hästar men inte ridhästar, men jag fick prova lite och rida på en tur. Sommaren när jag var 15 eller 16 år byggde de ett nytt hus på gården och snickaren som byggde huset hade en hel hög med hästar och så fick jag låna en häst av honom. Jag hade ingen aning om skritt, trav, galopp eller tölt – jag bara åkte häst. Vi var några killar som tog en raksträcka för att ha galopprace. Hästen som jag hade fått låna av snickaren var snabbast och jag vann, och då sa jag till bonden att ”den här hästen måste jag bara ha”.

När sommaren drog sig mot sitt slut så beslutade mannen som hade gården att Gummi skulle få den snabba springaren – som lön för sommarens möda.

– När mina föräldrar kommer och hämtar mig i september för att åka hem säger mannen på gården att jag får den hästen som en sommarlön – när han berättade det för pappa så sa han nej, men mannen insisterade. Så det var starten, men i början var man bara en buse och hade roligt.

Hittade hem i Jämtland

Men hur hamnade han då i Sverige? Jo, det var tack vare familjen, då hans ex och dotter valde att flytta hem till Sverige och då flyttade han efter.

I Jämtland hittade han en miljö och ett socialt klimat som påminde om hans gamla hem på Island. Strax efter flytten till Sverige träffade han sin partner Maria och tillsammans köpte 2005 de gården i den lilla byn Valne utanför Nälden.

– Jag hade vissa kriterier som jag ville uppfylla om jag skulle köpa en gård; jag ville ha fjällutsikt och en klar dag kan man se Oviksfjällen härifrån, jag ville ha sjöutsikt och det går att se Näldensjön från köksfönstret, och jag ville ha en gårdsplan med en liten rondell på gårdsplanen. Vi tittade på väldigt många gårdar, en veterinär på Wången tipsade sedan om en i Valne som skulle säljas.

Efter några månader fick de köpa gården och då började arbetet med att göra i ordning den.

– Det har varit mycket renoveringar sedan 2005, men jag är utbildad snickare så jag har kunnat göra mycket själv. Men nu måste man börja om igen, säger Gummi och skrattar.

På gården finns 17 boxar, stora hagar, en paddock och ett ridhus som de byggt.

– Ett ridhus behövs, jag jobbar mycket här på hemmaplan och då handlar det också om arbetsmiljö och man blir inte lika beroende av vädret.

Hade närheten till Wången någon roll i att du flyttade hit?

– Nej, inte som det var då på den tiden 2002, då var Wången i stort sett bara en travskola. Islandshästdelen på Wången började först 2005.

Var du med när islandshästdelen på Wången växte fram?

– Nej, jag var på Dille då (en naturbruksskola, reds anm) när det började. Sen när Wången började så var jag inte aktuell som lärare. Jag jobbade där lite senare men trivdes inte där då och slutade.

Gården har även varit hem för flera företag som Gummi drivit, och driver. Förutom en liten ridskola, privat träning och hovslageri så har han även haft ett rehabföretag med vattentrask för hästar. En verksamhet som började när passtjärnan Sproti frá Sjávarborg behövde rehab.

– Idén föddes när min gamla springare Sproti blev skadad 2012, då frågade jag veterinären vad bästa alternativet var gällande rehab och fick jag rådet att det var vattenbandsträning. Jag tänkte att det var väldigt dyrt att köpa ett vattenband för 800 000 kronor för en valack som är 12 år gammal, men successivt föddes idén. Inom två timmars radie från Östersund finns det 50 000 hästar, så jag visste att det skulle finnas ett stort kundunderlag. Men det är mycket arbete med det.

Förra året la jag ner allt och sålde maskinerna.

Även om det var en viktig del i att Sproti tog sig tillbaka till tävlingsbanorna så var det en stor investering att köpa in all utrustning för ha vattenband för hästar. Att då ta emot kunder var ett sätt att hämta hem kostnaderna. Efter flera år så fick dock den verksamheten läggas ned.

– Förra året lade jag ner allt och sålde alla maskiner. Hade vi varit närmare Östersund där det är mer hästar så hade det nog varit bättre och mer lönsamt.

Nu fokuserar han i stället på ridskolan och privata träningar. Ridskolan hålls hemma på gården tre dagar i veckan och har omkring 55 elever.

Förutom det dagliga arbetet på gården finns det stora planer för framtiden för Gummi, som nyss fyllt 63 år. Efter NM i Herning 2024 är siktet helt inställt på VM i Schweiz 2025. Frågan har dock varit vilka grenar han skulle sikta in sig på med stjärnhästen Draumur från Tängmark – femgångskombination eller bara pass?

Vid vårt besök hos Gummi är den frågan inte helt utredd – det skulle hänga på resultatet i femgångskombinationen i NM. När vi får tag på Gummi över telefon efter NM är han nöjd med den insats som hästen gjorde, och med bronset i femgångskombination.

– Det gick bara fint, ett silver och två brons och jag är ganska nöjd med hästen. Det var svåra förhållanden, framför allt under passgrenarna där det blåste mycket och det var en tung bana. Hästen gjorde sitt bästa, säger Gummi och ger Draumur väl godkänt.

Hur tänker du för framtiden med Draumur?

– Nu är siktet inställt mot 2025. Det lutar på att jag satsar på bara pass, det blir för mycket om jag ska rida alla discipliner. Jag tror att om jag specialiserar Draumur på bara pass så kan det bli ännu bättre, och då är det stilpass och pass 250 meter som gäller.

Det var också just i stilpass som Draumur och Gummi fick sin bästa placering på NM – en andraplats.

Men åldern på Gummi själv då? Ser han några problem med den när det gäller framtida satsningar i världseliten?

– Jag vill i alla fall hålla på till 2025. Sen om jag är frisk, kry och sugen att vara där så kan jag hålla på till 2027 – men då måste jag vara motiverad och frisk.

Man skulle behöva förändra tävlingssystemet.

När det gäller framtiden för islandshästsporten i Sverige vill han se fler tävlingar och fler stora tävlingar där unga ryttare får chans att möta och se sina idoler, så som man till exempel har med de stora tävlingsarrangemangen för hoppning och dressyr.

– Det kommer för lite underifrån. Man skulle behöva förändra tävlingssystemet, det är så jävla dyrt att tävla i Sverige. Har man två, tre barn som vill satsa så är det nästan omöjligt. Sen vad gäller svenska mästerskap så är de mycket baserade på att ta ut ett svenskt landslag, men man skulle också kunna ha ett SM där det finns två tävlingsbanor där elit och unga tävlar samtidigt på var sin bana så  att det blir mer publik och de som tävlar i de lägre klasserna får se och träffa eliten.

Han vill dessutom se ett annorlunda upplägg för själva tävlingsåret.

– Nu är allt fokus på att kvala till SM, göra sitt program och sedan åka hem, och då blir tävlingarna tråkiga tyvärr. Om islandshästsporten ska växa och utvecklas ännu mera så måste göra något åt tävlingssystemet – nu kretsar det så mycket kring cirka 30 ryttare, säger Gummi, med en tydlig vilja att se förändringar i Sverige i framtiden.

Framtidslöftet Goliat

En sak är säker efter besöket hemma hos Gummi; han har siktet inställt på fler stora framgångar framöver och har inga planer på att sakta ner.

I hagen bredvid mästerskapshästen Draumur från Tängmark står redan nästa möjliga framtidslöfte – 6-åringen Goliat. Dessutom är det flera unghästar som ska ridas in i höst och aveln är i full gång.

Det är nog dags att bygga ut det där fikarummet.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport Island 2024.