Gården som är allt i ett

En av Sveriges kanske mest kända islandshästgårdar är Agersta Islandshästcenter utanför Uppsala. Här sysslar man med avel, ridskola, turridning, ridsportshop och tävling. Gårdsplanen är enorm och binder samman ridhus, konferensanläggning och flera mindre stall.

– Jag växte upp på gården. Här fanns tidigare kor, hönor och får, berättar Caroline Agerhill som driver Agersta tillsammans med sin man Fredrik Näslin Agerhill.

Caroline fick börja på ridskola som sexåring och stormtrivdes. På granngården Tuna fanns några islandshästar som hade fångat Carolines intresse. Guðmundur ”Gummi” Einarsson hade på den tiden sina hästar på Tuna, och Sörgården var en
annan granne med islandshästar. 

När Caroline var nio år köpte hennes föräldrar en häst till henne från Sörgården, Hrina från Storhagen. Stoet var bara fyra år och oinridet. Caroline fastnade direkt för Hrina och hon var billigast av alla saluhästar, så henne fick det bli.

– Det ingick två veckors utbildning hos Gummi. Jag ramlade av och bröt benet men tragglade mig igenom utbildningen av hästen. Det tog några år, för ingen i familjen visste något om hästar. Hrina blev så småningom en jättefin tävlingshäst och på äldre dagar ett fint avelssto.

Sex månader på Island

Efter gymnasiet hägrade Island; en vistelse som skulle komma att förändra Carolines hästliv.

På Island fick jag rida hela dagarna och fick upp känslan.

– Som barn var jag ingen talang, jag fick lära mig av mina misstag. Före Island kunde jag nog inte känna om hästen gick i ren takt. På Island fick jag rida hela dagarna och fick upp känslan.

Caroline var på Island i sex månader och red tio till femton hästar per dag och mockade. Hemma väntade Fredrik, som hon träffat redan före resan.

– Vi hade bestämt att vi skulle starta ridskola och jag kom hem med fyra hästar som jag trodde skulle passa i verksamheten.

Startade verksamhet

Fredrik var då en 22-årig brandman, men han skolade om sig till hovslagare. Caroline tänkte att hon skulle ha ridskolan vid sidan av annat arbete. Hon utbildade sig nämligen till grundskollärare samtidigt som de startade upp verksamheten på Agersta.

– Det fanns ett jätteintresse för islandshästar, det här var 1997 –1998. Vi hade lite saluhästvisningar och kunderna stod och drog i hästarna, det var helt hysteriskt. Företag hade upptäckt att ridning var en bra kickoff, och ridskolan fick många elever. Jag åkte rätt många rundor till Island och köpte hästar, berättar Caroline.

Tävlingskarriären inleddes

Men det var inte bara ridskolehästar som följde med hem. Tävlingsnerven hade vaknat och hem kom även Ljúfur frá Vindási, som Caroline senare red i landslaget. Rún frá Stóra-Lambhaga köptes in som 4-åring och fick senare en fin förstaklassbedömning i Sverige, och hon är mormor och farmor till många av gårdens tävlingshästar.

För det går inte att nämna Agersta utan att prata om avel. Här föds både tävlingshästar och ridhästar för ridskolan, och här finns hingsten Gustur frá Stóra-Vatnsskarði (f -15, e Spuni frá Vesturkoti, u Lukka frá Stóra-Vatnsskarði) som med young ridern Matthías Sigurðsson i sadeln tog guld på Nordiska Mästerskapen i Gæðingakeppni GDYA i Herning förra året. 

Olivia har höga mål

Dottern Olivia är också hästbiten och har redan hunnit med ett flertal SM – och hon har högre mål än så, nämligen VM. I år har hon fått ta över Carolines tävlingshäst Julia från Agersta (f -16, e Kjarval från Knutshyttan, u Electra från Agersta). Hon ska även tävla Mist från Agersta (f -13, e Kostur frá Vorsabæ II, u Prinsessa från Agersta), plus Herkúles från Agersta (f -18, e Stormur frá Þúfum, u Rún frá Stóra-Lambhaga).

– Julia är stor och stark och Olivia är bara 16 år, det kan bara bli bättre. Mist fick föl förra året och sattes i gång i vintras, så henne satsar Olivia på främst till 2026.

Familjen Agerhills övriga barn är inte så intresserade av hästar, men Olivia liknar sin mamma som hängde på ridskolan och bad att få alla fodringar – det var inte bara ridningen.

– Olivia är en riktig stalltjej, hon har inga problem med att hugga i. Hon vet att man måste fölvaka på nätterna, gå upp tidigt och fodra och bära vatten. Hon hjälper oss och vi betalar hennes tävlingar.

300 elever i ridskolan

Apropå ekonomin; det är inte samma intresse längre för turridning, tycker Caroline.

– Ridskolan går bra, vi har 23 ridskolehästar och 300 elever i veckan och personer på kö, men det är inte längre samma efterfrågan på turridning. Företagen kanske inte har lika mycket pengar längre.

Ridskolan går bra, men det är inte längre samma efterfrågan på turridning.

Gården har fyra anställda; Caroline och Fredrik och så två Wångenutbildade ridlärare.

– Det går fortfarande bra, förutom ridskolan har vi mycket kurser och ridläger och får det att funka bra, men det är klart, om man tänker på timersättningen … Men jag tycker om att jobba, det måste man nästan, och jag trivs med att vara egen. Jag gör ju det jag vill. De anställda är självgående och man behöver inte vara på dem med pekpinnen, de är superduktiga.

Egenuppfödda hästar

De flesta ridskolehästarna är födda på gården. Ómi från Stav, en hingst som Agersta ägde under några år, är pappa till ganska många av dem.

– De är rejäla, stora viktbärande hästar som är taktfasta, supersnälla och positiva. Jag vill absolut aldrig sälja dem. Men de börjar bli äldre, de är snart 20 år.

Hästarna som går i verksamheten går på lösdrift, medan tävlingshästarna kommer in på natten.

– Mest av den anledning att vi har bättre koll på hur mycket de äter. Så klart kommer även hästarna födda på Island in på natten, på grund av svidknotten.

Ute i hagen väntar fyra bedårande föl, ett av dem bara en dag gammalt och alldeles ulligt i pälsen, när Ridsport Island är på besök.

– Nästan alla hästar är från vår egen avel, men vi har köpt Gustur, en femgångshingst. När vi väljer hingstar vill vi komplettera med det som behövs. Yssa från Agersta, som är en otroligt bra passhäst, henne vill vi inte kombinera med en fyrgångshingst.

Gillar femgångare

För Fredrik, som är mycket avelsintresserad, är det statistik och hästdatabasen Worldfengur som gäller.

– För mig är det mer att jag vill se hästen och gillar den. Men både jag och Fredrik gillar femgångshästar.

Paret har också två högt bedömda avelsston på Island; Fríður frá Ásbrú (f -14 e Ómur frá Kvistum, u Samba frá Miðsitju) och Villimey frá Feti (f -18 e Skýr frá Skálakoti, u Kreppa frá Feti).

– När det gäller dem bestämmer Fredrik. Han kan få nörda ner sig, så bestämmer jag mest hemma.

Hoppas på ett guld

Caroline bjuder på kaffe i fikarummet i privatstallet. Här trängs bucklorna och
rosetterna, plus den franska bulldoggen Iris som gillar att hänga med i gårdens olika sysslor. Caroline har flera silverbucklor från SM, bland annat i P2 (speedpass) med Julia, som dottern rider nu, och i T2 med Stormur frá Þúfum. En gång kom hon etta på SM i V1 (fyrgång) på Ljúfur frá Vindási, men bootsen på hästen hade dragit åt sig väta så de blivit för tunga, och det guldet gick om intet.

Hade du frågat mig för tio år sedan hade jag sagt att det viktigaste var att vinna, men nu vill jag ha kul och rida på mina egenuppfödda hästar.

– Jag hoppas ta ett guld någon gång, jag vet att Gustur är en bra häst, men det gäller att få till allt. Han gör sig bäst i Gæðingakeppni. Men om det inte blir något guld får man gotta sig åt Olivias, säger Caroline och visar guldmedaljerna i F1 som dottern tog förra och förrförra året med Yssa från Agersta (f -10, e Ómi från Stav, u Rós från Agersta). Totalt har de sex SM-guld, ett NM-guld och ett flertal silvermedaljer.

I år har Yssa fått föl, och Olivia har som sagt nya hästar att tävla.

Roligt att undervisa

Med åldern har Carolines tävlingsintresse svalnat lite.

– Jag tycker att det är ännu roligare att coacha andra. Hade du frågat mig för tio år sedan hade jag sagt att det viktigaste var att vinna, men nu vill jag ha kul och rida på mina egenuppfödda hästar. Jag blev färdig Ridlärare IV för ett år sedan och det var ett mål.

Att bli Ridlärare IV är inte snutet ur näsan. Målet är att kunna både utbilda hästar och ryttare på elitnivå. 

I Sverige fanns tidigare åtta diplomerade Ridlärare IV – Ia Lindholm, Jenny Mandal, Helene Blom, Johan Häggberg, Johanna Elgholm, Erik Andersen, Guðmundur Einarsson och Nina Keskitalo – plus alltså Caroline Agerhill, vilket gör dem nio till antalet just nu.

– Vi var tio som gick utbildningen denna gång och det var bara jag som klarade diplomeringen. Jag lärde mig jättemycket. Huvudläraren var Eyjolfur Isolfsson, en riktig hästman. Han har ett tydligt utbildningssystem, är väldigt pedagogisk och sätter hästen främst. 

Den här artikeln publicerades först i tidningen Ridsport Island 2025.