Hästinsamling på norra Island – Lina Kronholm om upplevelsen

Den sista helgen i september deltog svenska Lina Kronholm i en hästinsamling på norra Island. Detta årliga evenemang samlar människor och hästar från hela regionen – och Europa – för att hämta hem de hästar som har betat fritt under sommaren. Lina Kronholm är för många i Sverige känd som fotograf och islandshästentusiast.

Hon bodde i den lilla byn Hofsós, bara några mil från anrika Hólar, där insamlingen ägde rum.
– Jag har aldrig varit på en hästinsamling, men jag har besökt platserna och markerna där hästinsamlingen är tidigare, berättar Lina.

Under sin vistelse deltog Lina i två olika insamlingar. Den första var en mindre insamling med cirka 150 hästar och den andra insamlingen var betydligt större, med omkring 300-400 hästar och över 500 ryttare.
– Den första mindre insamlingen höll på i två dagar. Under dag ett red vi in i den dalgång där hästarna går. Dalgången är formad som ett U och det är endast staket på ena sidan. Det gör att hästarna kan vandra ända upp på den glaciären som finns i änden på dalgången, berättar Lina.

Vädrets makter bjöd, som sig på bör på Island, på utmaningar. När gruppen på 15-20 personer red in i dalgången regnade det till en början, men när de började närma sig slutet av dalgången mot glaciären var marken helt snötäckt.
– Det var väldigt häftigt, men lite småkallt. Det tog några timmar att rida genom dalgången som är drygt nio kilometer lång, förklarar Lina som sett till att klä sig ordentligt inför sitt äventyr.
– Det är bitvis lite tufft väder att rida, det kan växla mellan -1 till 8-9 grader och snöblandat regn. Dag två när vi red var det också väldigt blåsigt.

Gruppen bestod av islandshästprofilen Jóhann Fridgeirsson och ett gäng turryttare men också av människor frän närliggande gårdar. Under rittens gång red ömsom red de, ömsom pausade – hela tiden med hänsyn till hästarna.

Nyfiken på Jóhann Fridgeirsson? Här hittar du ett porträtt av honom.

Terrängen var varierad men gruppen red mycket längs ett vattendrag som löper genom dalen. Längs vattendraget går flera stigar och vissa sträckor är även grusade för att man ska lyckas ta sig fram med fyrhjuling.

Första dagen red Lina ett sto vid namn Hlökk.
– Ett gammalt sto som varit med länge, jag fick henne eftersom jag ville fotografera och hon är stabil, förklarar Lina.

Det var mycket tölt i alla typer av terräng, och på vissa sträckor var det trav som gällde. Allt handlade om att känna av hästen.

I dalen gick hästarna i flera små flockar. Så fort de såg gruppen med ryttare upplevde Lina att de lösa hästarna förstod vad som nalkades.
– De har ju valt tidpunkten för hästinsamlingen eftersom tillgång på gräs börjar minska. Hästarna såg när vi kom och började dra sig mot grinden. Det gick förvånansvärt enkelt, berättar Lina.

Det var flera erfarna ston med föl som gjort det förut och visste vad som väntade och Lina beskriver det som att hästarna kom ur dalen som ett rinnande vattnet. I dalen gick också en mängd med unghästar.
– En i gruppen undrade vad det var för unga hästar, om det var blivande turhästar. Men många av de unga hästarna är framtida topphästar, alltså unghästar av högsta kvalitet, säger Lina och berättar att hästarna samlades in i en mindre område där de får gå till dag två.

Under dag två samlades alla ryttare igen för att rida bort till det område där alla hästar var samlade. Sedan innan var den fållan där hästarna samlas innan de delas upp förberedd.
– Två eller tre ryttare red före flocken och hästarna bara förstår. Det gick väldigt fort – det lösa hästarna bestämmer tempot. Sedan rider resterande ryttare bakom för att se att alla hästar följer med, berättar Lina.

Och visst fanns det hästar i gruppen som var lite mer ivriga än andra vilket gjorde att det blev en lång svans av hästar som skulle ta sig in i fållan.
– Hästinsamlingen var lugnare än vad jag hade förväntat mig, konstaterar Lina.
– Det var så himla fint att se den mängden hästar, så många olika hästar och hur de fått röra sig så fritt. När man red in dalen första dagen och såg hästar som gick i full galopp i terräng där jag knappt vågat skritta, de är så säkra på foten. Vilket hästliv de lever.

När hästarna sorterades upp på insamlingen under dag två fick Lina se en hel del kära återseenden där hästägare fick träffa sina hästar och uppfödare som fick se hur deras uppfödningar utvecklats under sommaren.
– Alla hästar chipkollades, men under dagen konstaterades att en grupp med hästar saknades så då fick en grupp rida ut för att valla in dem, berättar Lina.

Lina beskriver hästinsamling som en riktig folkfest. Det är en hel del sång och festligheter inblandat. I samband med den stora insamlingen så finns en speciell tradition.
– På fredagen innan den stora uppdelningen är det den traditionella uppvisningen på Sauðárkrókur. Det är en riktig folkfest med mycket gemenskap och det är mycket show, berättar Lina som berättar att komma se tillbaka på resan som en unik upplevelse.

– Det finns inte så många platser man kan uppleva den här mängden hästar och mängden hästfolk. Jag fick otroligt mycket inspiration, säger Lina och lägger skrattande till:
– Jag blev jättesugen på att åka hem och rida och framför allt att köpa fler hästar, skrattar Lina.