Reynir Aðalsteinsson lämnar Sverige efter 20 år

Tillsammans med Martine Røsten Aune har Reynir Aðalsteinsson byggt upp verksamheten med avel, träning och undervisning på Adalgården i Kungsbacka. Men nu har de gemensamt beslutat att lämna Sverige för att flytta till Island.

– Det har legat och grott i bakhuvudet i flera år. Familjeföretaget på Island växer, och jag vill vara delaktig i det, berättar Reynir.

“Nu eller aldrig”

Att lämna Sverige är ett beslut som vuxit fram gradvis.
– Jag har ju skaffat mig ett liv här, med barn och vänner. Men barnen har blivit stora nog att förstå, och de har också lust att vara mer på Island. Då kändes det som att tiden var inne, säger han.

Tidsplanen för flytt har närmare lagts – något som med flygbiljetten bokad känns helt rätt.
– Jag hade alltid tänkt att flytta till Island när jag blev pensionär, men då hade jag varit för gammal. Det är nu eller aldrig.

Ett avslut i Sverige

När flytten blir verklighet i mitten av december lämnar Reynir ett långt kapitel bakom sig. Sedan han flyttade hit 2003 har han blivit en självklar profil inom svensk islandshästsport – ryttare, tränare, avelsryttare och röst.
– Jag blev svensk medborgare 2006, har tävlat för Sverige, varit med i landslaget och varit delaktig i mycket av det som hänt i sporten här. Det känns lite tungt att lämna, Sverige har varit hemma i 20 år.

Han kommer dock att fortsätta resa hit regelbundet för att träffa sina barn.
– Jag kommer hit varannan helg. Då ska jag bara njuta av tiden och vara pappa. Istället för att resa runt och hålla kurser hela tiden ska jag rida och vara med barnen. Det känns underbart.

Reynir berättar också om det stöd han fått i beslutet:
– Det har värmt mycket att folk har sagt ”det förstår vi – kör på, vi kommer och hälsar på”. Då känns det rätt.

Sålt hästarna

En månad återstår på svensk mark, främst fyllt med några återstående kurser, packning och städning. Hästarna är redan sålda.
– Jag har bara tre ston kvar som står dräktiga hos goda vänner i Arvika, berättar han.

Magnus Skúlason tar över tyglarna på Fremherji frá Skipaskaga (f -16, e Arion frá Eystra-Fróðholti, u Formúla frá Skipaskaga).
– Det känns väldigt bra, säger Reynir.

Bland de hästar han tävlat för Marie Lundin Helberg på Ekåsgården finns Skyggnir frá Skipaskaga (f -16, e Skýr frá Skálakoti, u Skynjun frá Skipaskaga) och den egenuppfödda Hekla från Adalgården (f -18, e Kjarval från Knutshyttan, u Eir fra Østbygda). Samarbetet mellan dem har pågått i nästan två decennier – och kommer troligen att fortsätta på nya sätt.
– Jag och Marie har jobbat ihop i snart 20 år. Vi har haft fantastiska hästar tillsammans – Prins från Wreta, Blæja (frá Skáney, reds anm), Skyggnir. Hon kommer säkert hitta duktiga ryttare som tar vid efter mig.

Och nog finns det möjligheter för ett fortsatt samarbete även framöver.
– Hon har ju hästar på Island numera, så kanske blir det där framgångarna kommer nästa gång.

Nytt liv på Island

På Island väntar livet på familjens gård Skipaskagi, där Reynir och Martine ska arbeta både hemma och tillsammans med en bekant på gården Akrakot. Första halvåret blir en övergångsperiod med dubbla anställningar.

– På Skipaskagi kommer vi fortsätta på det spår vi redan är inne på – unghästar, avel och träning. Det är det vi brinner för.

Han beskriver också hur utvecklingen på Island bidragit till beslutet.
– Island lockar mycket just nu. Det har hänt enormt mycket de senaste tio–femton åren, både i avel och sport. Professionalismen har vuxit, och det finns en energi och utvecklingstakt där som är otrolig. Det känns inspirerande att få vara en del av det.

För Reynir handlar flytten inte om att börja om, utan om att komma hem.
– Jag kliver inte in i något nytt, det är ingen chansning. Jag kliver in i ett etablerat sammanhang, och det blir enklare för mig. Jag blir mer eller mindre bara anställd.

”Tack, Sverige”

När Reynir ser tillbaka på sina svenska år är det med stor tacksamhet.
– Jag vill säga tack Sverige. Det har varit fantastiska 20 år. Jag har mött så många fina människor. Och jag hoppas att de alla kommer och hälsar på.

SM i Eskilstuna 2011 sticker ut som ett särskilt minne.
– Jag red på Blæja frá Skáney och lyckades vinna två guld. Det var något speciellt med den tävlingen – stämningen, publiken, allting.

Om det går bra för en, går det bra för oss alla

Han minns också tiden i landslaget med glädje.
– Ylva Hagander var landslagsledare, vi hade så kul. Professionella men ändå glada. Jag tycker ibland att Sverige har blivit lite för allvarligt. Man får inte förväxla professionalism med tråkighet. Man kan vara seriös och ha roligt på samma gång.

Avslutade med medalj

Reynirs sista mästerskap som bosatt i Sverige blev GK-SM i september, där han tog silver i GDB med Skyggnir.
– Stämningen där var fantastisk, folk var glada och stöttande. Det var en perfekt avslutning, även om jag inte visste att det skulle bli just det.

De sista åren har också förändrat hans syn på vad framgång betyder.
– Förr handlade allt om medaljerna, om att vinna. Nu känner jag lika mycket glädje i att se andra rida på hästar jag varit med och tagit fram. Det är egentligen det finaste – att få bidra till helheten. Om det går bra för en, går det bra för oss alla, säger han.

Han skrattar när framtiden kommer på tal.
– Jag har nog blivit äldre och lite klokare. Det viktigaste är att få fortsätta göra det jag älskar i många år till – och att hästarna blir bättre, oavsett vem som sitter på dem.

Nu väntar flytt, nya hästar – och SIF-galan.
– Jag har varit nominerad som årets avelsryttare kanske tolv gånger, men aldrig åkt. Nu ska jag dit. Jag har till och med köpt kavaj, säger ryttaren som själv är nominerad i kategorin Årets GK-ryttare.

Även om något nytt väntar är Reynir fullt besluten om att det kommer bli bra.
– Ett nytt kapitel är alltid ett oskrivet blad. Nu handlar det om att skriva sitt eget öde.