Silvermedaljören: ”Han är alltid med mig”

Joséphine Williams med Lér frá Valhöll (f-13, e Spuni frá Vesturkoti, u Embla frá Valhöll) tog silver för Schweiz i grenen P1. Ekipaget bor i Sverige och vann SM i grenen på tiden 23,17 tidigare i år. I Oirschot landade tiden på 23,20.

– Jag har inte riktigt smält det än. När vi gick in på banan försökte jag tänka att det var som vilken bana som helst, speciellt första löpet blev väldigt emotionellt när vi klarade det. Känslan när man klarar första löpet…

Joséphine berättar att tankarna innan gick att hon ville komma i topp tio i grenen på VM.
– Efter första löpet kom tankarna att ”fortsätter vi såhär så finns det finns det chanser”, sen bara kom tårarna, berättar hon och lyfter fram en an nyckelpersonerna under veckan: Lowa Walfridsson.
– Det är skönt att ha sin närmsta vän här.

En annan viktig person under resan gång är tränaren James Faulkner.
– Hans hjälp har betytt otroligt mycket för mig.

Historien om köpet av den bruna valacken är lite speciell – först avfärdades han nämligen som tråkig.
– Vi var på Landsmót och kollade på vår häst Júpiter frá Lækjamóti och så hade jag inte ridit på två veckor så skulle vi på den här saluhästen som min mammas dåvarande man skulle sälja. Vi satt i bilen och sa att ”vilken tråkig häst, vem vill köpa den?”, berättar Joséphine och berättar vidare att hästens ägare gärna ville att hon skulle rida på salufilmen.
– ”Ska vi inte slänga upp den här lilla tjejen för att visa att han är så snäll” och jag var så desperat att rida för jag hade inte ridit på två veckor så jag bara ”okej”.

Joséphines mamma ställde sig tveksam till att hennes dotter skulle hoppa upp på en 5-årig hingst och rida på en väg. Men en ridsugen Joséphines lyckades övertala henne.
– Sen så galopperade vi och töltade lite, sen la vi pass och då var det kört. Så hästen som vi tyckte var så tråkig och undrade vem som skulle vilja köpa åkte hem till vårt stall.

Joséphine beskriver känslan från den ridturen som att hon kände att hon och Lér var gjorda för varandra.
– Han är världens snällaste verkligen. Vi red på Margretehof, jag hade precis ridit pass som gick ganska bra, och tio minuter senare red ett 3-årigt barn på honom. Det är bara den här goa känslan med honom som jag älskar jag behöver aldrig vara rädd att han är dum – han är alltid med mig. Det är verkligen underbart.

Hur var det att rida in på en passbana på ett VM?
– VM är otroligt stort, men det är fortfarande bara en tävling och då får man ha samma tankesätt att du ska göra samma sak som du gjort innan. Att det är stora namn och en stor tävling är fantastiskt men i slutändan är det bara namn och en passbana – och det är samma sak som du ska göra.