”Ungdomar är det viktigaste vi har”

Tillsammans med fyra av ungdomarna i teamet, varav Cornelia Rosell till fots, Molly Eriksson på Erró frá Ármóti (f -15, e Vákur frá Vatnsenda, u Sandra frá Ármóti), Märta Wengelin på Hraunar frá Laugarbökkum (f -12, e Gjafar frá Hvoli, u Hildur frá Höfða) och Vilda Svartberg på Þróttur frá Skaney (f -17, e Toppur frá Auðsholtshjáleigu, u Þórvör frá Skáney), underströk Jamila Berg att det inte bara handlar om tävling.
– Det handlar om att utvecklas som individ, att bli självsäker och stark med en bra värdegrund, säger hon.  

Helheten är central

Jamila beskriver hur hennes egen uppväxt präglades av vikten av att ta ansvar, i allt ifrån att ta hand om sin häst till att packa själv inför tävling. Det är något hon vill överföra till ungdomarna i teamet.
– Vi var kanske sex stycken i teamet från början, och som flest har vi varit 18-19 stycken. En regel i teamet är att man tränar för mig regelbundet, så att man vet att personen vill ha mig som tränare. Man får gärna träna för andra instruktörer också och bygga på sin egen kunskapsryggsäck, men man behöver ha en huvudtränare som är tryggheten.

En annan regel eller ledord som Jamila beskriver handlar om hur man beter sig: mot hästen, mot funktionärer, mot medtävlande. Det är väldigt viktigt för henne att man beter sig på ett bra sätt.
– Där är jag stenhård och jag är väldigt stolt över teamet, att de har varit väldigt duktiga. Det handlar också om att om man ska ha ett genuint intresse, man behöver göra allt – man kan inte tänka att man bara ska tävla och vinna, det kommer aldrig att fungera. Man måste ha helheten och göra resan med hästen.

Arbetet har burit frukt

Som det varierande antalet medlemmar i teamet indikerar så finns det både ett inflöde och ett utflöde.
– Ibland slutar man för att stå på egna ben, ibland slutar det på tråkigare sätt. Men om man ser på de som ridit i teamet så har vi två-tre landslagsryttare som började i Team Jamila, vi har personer som har sina egna verksamheter idag, och de som stöttar egna ungdomar i nästa led.

Bara för några veckor sedan ringde en tidigare teammedlem upp för att få stöttning i en fråga rörande just en ungdomsryttare.
– ”Vad skulle du ha gjort?”, undrade personen. ”Ja, vad tror du…?” svarare jag, och då visste hon ju. Men det blev en bekräftelse i att prata med mig, hon fick bolla. Det tycker jag är så fint att de kan ringa än idag och att de tar det här vidare.
– För ungdomar är ju det viktigaste vi har. Det är kanske därför jag brinner för det jättemycket, för vem ska ta över sen? Vi måste fylla på, vi måste få ungdomarna att bli genuint intresserade och se till att de har kunskap.

Hur är det att vara en del av teamet?

När publiken får ställa sina frågor handlar flera av dem om hur det är att vara en del av teamet, och även hur man hanterar att det i perioder går bättre för några och sämre för andra. Ungdomarna är eniga: det är värdefullt att ha varandra i en individuell sport.
– Det bästa med teamet är att man alltid finns där för varandra, i både med- och motgång, säger Molly Eriksson.
– Vi pratar mycket om både fram- och motgångar, fyller Jamila i. Det är viktigt att man kan hantera motgångar också, att man står med fötterna på jorden. Att man får bryta ihop och komma igen.
– Jag unnar verkligen alla i teamet framgång, fortsätter Cornelia Rosell. Och vi har mycket framgångar! Man är glad för andras skull, och man vet att de skulle vara glada för mig. Alla är snälla mot varandra och stöttar.

En kik på praktiken

En annan publikfråga handlar om var ungdomarna som är med i teamet kommer ifrån. Spridningen har varit stor: från Sundsvall, Dalarna, Uppsala, Jamila själv i Gävle och så två stycken som bor på Åland. Ibland ses teamet för teamträff.
– Då gör vi ofta såhär, och rider en gruppträning, säger Jamila och ber ungdomarna till häst att jogga igång dem på en stor åttavolt.

Ett tilltagande jubel från stora arenan får Molly Erikssons Erró att kasta sig framåt. Genast får man se det som både Jamila och ungdomarna beskrivit. Jamila kliver in i tränarrollen:
– Erró är också med för det här, vi vill träna det med honom. Du gör det jättebra Molly! Lägg en volt, fortsätt tölta, och så tänker du på din attityd när han gör de här grejerna. Stolt ryttare, le! Sätt honom i en övning så att han blir trygg med dig, så att ni hittar varandra. Sedan vänder Jamila sig mot publiken och lägger till att en lugn clinic som den här är ett bra sätt för Erró, som är känslig för bakgrundsljud, att få vänja sig, och för Molly att få självförtroende i att hon kan hantera när har blir lite spänd. Efteråt instämmer Molly:
– Det är så skönt för mig att ha Jamila som känner mig och säger till mig att våga fortsätta rida. Det gör att jag kan slappna av, så att han kan slappna av.