HästvälfärdCamilla Hed uppmuntrar den pågående debatten kring hästvälfärd, och menar ett en nyckel mot bättre hästvälfärd är att varje enskild hästmänniska tar sitt ansvar genom att med nyfikenhet alltid leta efter nya, bättre vägar.
”Vi kommer göra misstag – men när vi gör det får det inte skada hästen”

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Det är en mångårig karriär Camilla Hed har i islandshästvärlden med en gedigen bakgrund på tävlingsbanan och som instruktör. Camilla är utbildad Ridlärare III och arbetar idag som lärare på Wången, och är förutom det engagerad i SIF.
Har vi tillräcklig kunskap om hästen som biologisk varelse?
– För mig har debatten kring hästvälfärd funnits länge men inte riktigt blommat ut, detsamma gäller social license to operate. Kanske är det för att jag har varit nyfiken och letat efter information, men jag upplever också att många inom sporten har ropat i tysthet och kämpat länge, berättar Camilla och fortsätter:
– Hästvälfärd är varken enkelt eller svartvitt. Jag har hållit på med hästar sedan barnsben och mitt eget tänk har gått upp och ned. Är det rätt att vi använder hästen som vi gör, var går gränsen för när hästen mår bra och inte? Har vi tillräcklig kunskap om hästen som biologisk varelse?
Förändras över tid
I vardagen funderar Camilla mycket på träningsmetoder och hästvälfärd. Inom islandshästvärlden menar hon att kulturen där majoriteten av hästarna går i flocken är en av flera bitar där islandshästvärlden är en förebild.
– När vi pratar om hästvälfärd får vi inte glömma att de minuter per dag vi tränar hästarna är en väldigt liten tid. Resterande 23 timmar är lika viktiga för hästen. Det är inte alltid enkelt att skapa en miljö som hästen förtjänar men vi behöver försöka. I vissa fall kan det vara bra hästvälfärd att inte släppa ihop hästarna, till exempel på en träningsstation där hästar kommer och går. Utvärdera varje situation för hästen och försök att hitta den bästa lösningen.
Förändringen över tid är en annan positiv aspekt som Camilla pekar på – att Sverige redan tidigt började göra munkontroller vid tävling och använder det angivna mått för hur hårt en nosgrimma får vara spänd. Att SIF stack ut hakan och tog bort longering med inspänning från hästskötarexamen är en annan del som är värd att lyftas.
– För många år sedan var jag på en föreläsning med Mette Mannseth där alla (människor reds anm.) fick börja med att ”spännas in” med balsnören. Det var otroligt bra, det sa så mycket om bristerna med inspänning. Hur ska du kunna dansa balett med fixerade kroppsdelar?
– Det handlar om att ha en medvetenhet kring den utrustning vi använder, och hur vi använder den. När det kommer till olika hjälpmedel tycker jag att det är bra att fundera på varför ska jag använda detta? Vad ska det lära hästen? Kan jag göra det på något annat sätt? Här tycker jag också att tillverkare har ett stort ansvar – som hästägare är det svårt att sortera bland alla hjälpmedel.
Viktigt med medvetenhet
Alla är nybörjare i början. Här kommer vikten av utbildning in, menar Camilla.
– Tyvärr är det så att man måste göra sina misstag för att utvecklas som ryttare. Ju bättre lärare man har desto mindre misstag gör man, hästen lär oss hela tiden. Vi behöver se och lyssna på hästen. Alla hästägare som rider för olika instruktörer ska också våga fråga vad träningen leder till, vad hästen ska utveckla av övningen. Det är väldigt viktigt att ha en dialog med sin instruktör. Det handlar om att lära sig mer om hästens mentala status och förmåga, liksom fysiska. Förutom att bygga upp hästen som ridhäst så krävs kunskap om biomekanik, fysiologi och inlärningsprinciper för hästen.
Att träna en häst över tid för en uppgift är som att lägga ett gigantiskt pussel
Här ligger ett ansvar på varje enskild hästmänniska, men även SIF har ett ansvar. Camilla menar att hästvälfärden kan öka genom bra utbildningar som ger den kunskap som krävs. Hon lyfter även att SIF har ett arbete som gäller just hästvälfärd med att implementera ämnet mer i alla SIF:s olika utbildningar.
– Hästen har inte valt att tränas eller tävlas. Därför har vi som ryttaren ett enormt stort ansvar att utbilda hästen så att den klarar av uppgiften vi ber om. När man utbildar hästen måste vi ha kunskap om hur vi använder signalsystem och hur hästen lär sig. Att träna en häst över tid för en uppgift är som att lägga ett gigantiskt pussel. Bitarna ska hittas och pusslas ihop. Det kräver både tid, kunskap och tålamod.
Går att kombinera sport och hästvälfärd
Att använda hästar till tävling är en komplex fråga, men Camilla tror att systemet kan utvecklas för att premiera och främja bra hästvälfärd. Det kan också bli nödvändigt för att vi ska kunna fortsätta tävla.
– FEIF arbetar ständigt med att utveckla regelverket på tävling efter forskningsresultat. Det gäller att domare, ryttare och tränare utvecklar sig så att harmonin och friheten hos hästen belönas väl – och motsatsen, en häst som hålls ihop och rids med press och tryck och som visar konfliktbeteenden kanske inte kommer upp i poäng. Kraven på hur hästen presenteras kan styras genom en god bedömning. Om man som ryttare vill tävla så finns ett behov av att träna på att tävla också.
Just det menar Camilla är något som över lag kan förbättras – att man åker på tävling för att öva i situationen men helt utan att ställa orimliga krav på hästen. Träna på att låta hästen vara psykiskt och fysiskt avspänd på tävlingsplatsen. Målet kan vara att ha en god kommunikation under programmet. Välja de rätta grenarna. Där bara avslappning och kommunikation står i fokus. Här menar Camilla att vi kan dra nytta av hästens flockinstinkt.
– De lär sig snabbt vad som inte är farligt, om det introduceras på ett bra sätt. Annars skulle hästen som art inte överleva, om den flyr och är konstant stressad.
– Sammanfattningsvis tycker jag att det är viktigt att man förstår hur snabbt hästen lär sig. Hästen är så känslig om vi lyssnar på den och tillåter den vara det – och hör vad den säger. Kommunikationen börjar redan när man är på väg till hagen. Hästarna läser av oss direkt. Vi kommer göra misstag – men när vi gör det får det inte skada hästen eller bli sämre för den. Stanna upp och vara nyfiken – man får aldrig vara nöjd med det man gör, utan alltid försöka hitta bättre sätt som är lättare för hästen. Belöna ofta och mycket för små framsteg, uppmuntrar Camilla för att öka hästvälfärden på individnivå.
Följ Ridsport på