Kontakt, bjudning och övningar från marken

Tre tränare, tre ekipage och publikens frågor – det var konceptet för ”Fråga fröken” på SIHS. Ridsport Island har tematiserat frågorna och samlat dem i tre delar – först ut är kontakt, bjudning och övningar från marken.

Att hitta en jämn kontakt

Clinicens första fråga handlade om att rida en häst som gärna hänger lite i ena tygeln och inte tar jämn kontakt. Hur löser man det?

Frågan gick till Nina Keskitalo, som konstaterade att det är en komplex fråga om man ska svara heltäckande men att vägen går genom att arbeta på böjda spår för att få hästen liksidig. Hon bad Mikaela Knutzon på Svarti Pétur från Örnäs (f -19, e Viking från Österåker, u Þruma (Púma) frá Stafholtsveggjum) att göra en övning som alla Ninas elever känner till: att hitta en rund volt i båda varven genom att tänka att man har ett kryss i volten som tangerar voltspåret på fyra punkter.

– Jag känner den här hästen och jag vet att han är lite ”tommare” på vänster sida och gärna hänger lite i höger tygel, säger Nina och kommenterar att det rent allmänt är vanligt att hästar har den tendensen, medan många ryttare är lite starkare i sin högersida.
– Så sämsta tänkbara lösning är att hamna i att dra i högertygeln.

Det första steget i övningen är att rida en ”diamant”, och alltså skära av volten mellan dessa fyra punkter så att hästen aldrig är parallell med kort- eller långsidan. Hästen rids rakare, och man ska känna att man får en kontakt på yttersidan. Varje gång man kommer till en punkt och ska vända, gör man först en halvhalt.
– Varje gång man gör halvhalt och vänder hästen måste man mjukna på ytterhanden, så att man uppmuntrar hästen att länga på yttersidan sedan när man börjar böja. När man börjar böja, så är det skänkeln som böjer hästen. Har man fått hästen på yttertygeln, så behöver man bara krama lite på inner, förklarar Nina. 

Efter att ha gjort övningen i skritt får Mikaela och Svarti Pétur övergå till att göra den i tölt. De får då backa lite, och först göra volten mer diamantformad med samma vändningar som de tidigare övade i skritt.

Få hästen att bjuda fram

Att hästen inte bjuder fram ordentligt är en vanlig problematik som många har, kommenterar Caspar Logan Hegardt som får frågan från publiken om vad man ska göra om hästen inte bjuder så mycket.
– I min värld så är det ofta för att hästen har en ryttare på ryggen som ”säger” väldigt mycket hela tiden, utan att vara medveten om det. Att man gör saker och rör sig för mycket, vilket får hästen att stänga av. Det gäller att man som ryttare jobbar för att vara så stabil som möjligt, så att det man säger betyder någonting och att hästen reagerar på det.

Det kan vara en så basal sak som att gå fram, beskriver Caspar. Det handlar då om att lätta på handen och använda skänkel, röst eller spö för att få hästen att gå fram eller öka – lite oavsett hur den ökar. Och så saktar man in, och går den emot då så flyttar man den lite för skänkeln. Det här förutsätter förstås att man lärt hästen signalerna, annars är det där man har problemet som behöver åtgärdas.
– Utöver att rida basalt, så handlar det om att göra sig intressant som tränare. Att inte fastna på en volt, att inte fastna i att man måste lösa till exempel ett problem i ena varvet utan att prova och om det inte går kanske byta till det lättare varvet och lösa det där. Eller att man använder naturen och rider ut på sådana här hästar för att få lite glädje i ridningen. Så skulle jag göra på en häst som har stängt av och inte vill!

Tränartrion är eniga här, och Jamila Berg lägger till:
– Jag vill upprepa det Eyolfur (Eyjolfur Isolfsson, reds anm) sa och lär ut när man rider för honom: en seg häst får du aldrig hålla om, en het och känslig häst ska du alltid hålla om. Den heta hästen behöver hela tiden veta var ryttaren är, men för den sega hästen ska skänkeln alltid betyda något – så att man inte fastnar i den tjatande signalgivningen!

Nina belyser också att olika hästar har olika motor och olika framåtbjudning, och att man ska skaffa en häst som har den ambitionsnivån som man vill ha. 
– En lite sävlig häst kan tycka att den gjort en stor insats när den svarar på skänkeln, och då måste man berömma det och inte direkt begära mer. Det svåraste som finns är att få en lat häst känslig!

Övningar från marken

Vilka är era favoritövningar från marken, undrar publiken.
– Jag jobbar mycket från marken, särskilt med mina unghästar. All träning börjar från marken, beskriver Jamila.

Hon lånar Þróttur frá Skáney (f -17, e Toppur frá Auðsholtshjáleigu, u Þórvör frá Skáney) från Maria Berg för att visa, och beskriver först hur hon håller tyglarna på en unghäst jämfört med på äldre hästar. Med unghästarna går hon bredvid, vilket gör att hon ger samma signaler som hon kommer att göra när hon kommer upp på ryggen. Med den mer utbildade hästen håller hon i bettringen eller kanske en decimeter från bettringen på ena sidan och ha tygeln i en ögla på den andra sidan.
– Såhär jobbar jag jättemycket med mina hästar. Jag kan gå in i en öppna och få hästen mjuk. Jag känner också tydligt hur känslan är till munnen när jag har ett finger i bettringen. Jag kan lätt bromsa på yttertygeln. Jag länger ut, så de också kan lära sig länga sig fastän det är vid hand. Sedan brukar jag också lära dem skänkelvikning från den här positionen, och det gör jag då mot sargen. Det är viktigt med lättheten i handen och enkla signaler så att han förstår vad som kommer att komma sedan när jag väl sitter upp.

Caspar introducerar också allt från marken innan han gör det från ryggen vad gäller signaler, särskilt på de unga hästarna. Han lyfter också vikten av att träna sina egna ögon genom att se sin häst från sidan ibland, till exempel genom att longera, för att veta hur den ser ut när den är frisk.
– Då pratar jag lite som veterinär, att det är bra för ägarna att veta hur hästen ser ut från sidan när den är bra. Då kan man också titta på hästen om den känns lite ”off” en period, man blir lite sin egen veterinär.

Det är jättebra att arbeta sina hästar från marken, lägger Nina till, som själv mest gör det med sina stora hästar. Ett perspektiv hon vill lägga till är hur man skapar en brygga från arbetet från marken till det man vill göra i sadeln sedan, att det är något man har med sig hela tiden.

Fler tips från ”fröknarna” kommer i de två kommande delarna av artikeln.