Anna Funni på Landsmót: ”Mer rättvis bedömning”

Ifrån gårdagen kan jag sammanfattningsvis berätta att det krävdes en poäng på minst 8,49 för att komma bland de 30 bästa i ungdomsklassen samt 8,62 för att bli bland de 30 bästa i A flokk. 

Kvalitén på hästarna var återigen mycket bra och ridningen var övergripande tillfredsställande. Av att sitta i domarbåsen fick jag en god överblick och jag hamnade verkligen i hetluften. Totalt jobbade domarna sig igenom 213 ekipage. Man kunde stundtals ta på spänningen, inte bara ifrån ekipagen utan ifrån ”brekkan” dvs. publiken i slänten och även domarna. Alla i publiken hejar på någon och de tävlande har ett stort stöd. Min känsla är att det inte alltid behöver vara någon ifrån sin klubb som man hejar på, utan publiken uppskattar verkligen fina visningar och belönar det med applåder, visslingar – och den klassiska tuten med bilen som är vanligt förekommande när man är på hästtävling på island.

Passade på att fördjupa mig massor i bedömning såklart och det faktum att det är två domare i varje bås som dömer tillsammans. Jag satt med tre olika par och det var väldigt samstämmigt dem i mellan. Ibland bara genom att ge siffran de ser men ofta med förklaring bakom vad de ser. Gæðingadomare är väldigt bra på att förklara och uttrycka sig med vad de ser och speciellt om man har förmånen att förstå isländska, de har ett så brett ordförråd för att förklara samma ord men i helt olika sammanhang som till exempel en viss form/hållning i tölt eller form i pass. Ordet form är inte ett och enda samlingsord oberoende vart man använder det. 

”Fegurð í reið” som är en poäng som ges i vissa klasser, översatt till svenska ”form under ryttare”, klingar inte då man med det isländska uttrycket kan med bara ordet förklara att det är hur väl hästen kan bära upp sin ryttare efter sin exteriöra förmåga tillsammans med hur ryttaren agerar under visningens gång. Medan ordet form genast blir förknippat med huvud och hals om man som ryttare inte läst på guidelines. 

Jag har dömt tidigare genom att sitta utanför banan och min uppfattning är att det är bättre i alla fall när det är fler inne på banan. Nu passade jag på att fråga varför det är så på i stort sett alla tävlingar på island oavsett tävlingsform och det är helt enkelt för att det är enklare att få en övergripande koll på ekipagen inne på banan. Man kan hålla fokus på ett ekipage men samtidigt se ett annat i ögonvrån. Det kan då ge en mer rättvis bedömning när man inte missar ett ekipage om man har ryggen vänd emot denne. 

Idag börjar ”milliriðlar” i gæðingakeppni det vill säga att de 30 bästa ur varje klass ska få visa sitt eget program. Barnklass och B-flokk youngrider är det som gäller.

Mycket nöje!