Anna Funni sammanfattar Landsmót: ”Något för alla”

Efter 4 dagar inne hos domarna under alla uttagningar så fick jag de tre sista dagarna tillfälle att bara njuta och sitta i backen tillsammans med mina vänner. Det ryktades om upp till 10.000 (!) åskådare under lördag och söndag.

Jag trodde verkligen att jag skulle kunna komma på ett bra sätt att förklara hur känslan är när man sitter bland så mycket människor och följer ekipagen inne på banan. När alla som sitter där delar samma intresse, islandshästen!
 Men jag är långt ifrån i mål med den förklaringen och jag får sammanfatta det hela med: om du har möjlighet – åk till Landmót och upplev det själv. Du kommer inte ångra dig. Nästa Landsmót hestamanna är om två år på Hólar i Hjaltadal – räkna med att bli underhållen.

Tydligen hade vi extrem tur med vädret då det egentligen bara regnade måndag och tisdag, men då satt jag ju inne i de uppvärmda domarbåsen och publiken tror jag inte blev så påverkad av vädret för spänningen inne på banan tog liksom över det kalla regnet.

När onsdagen kom så sprack himlen upp och solen strålade precis bara över Landsmótområdet, det kändes nästan lite magiskt. Dagen efter och fram till söndagen blev det värmerekord på Landsmót, många jag pratade med kommer inte ihåg senast det var så bra väder under dessa tävlingar och jag trodde inte jag skulle behöva solskyddsfaktor i backen. Men vad jag njöt.

På Landsmót fanns det något för alla. Tidsprogrammet var fullspäckat och från och med torsdag kvällen drog partyt i ridhuset igång och där samlas man efter tävlingarna, gamla som unga. Träffas, umgås och dansar långt in på småtimmarna – allt till livemusik. För om det är något som islänningarna kan så är det att skapa god stämning och att underhålla.

Maten på Landsmót höll hög standard och det var allt ifrån den klassiska ”pylsa með öllu” – korv med allt, som betyder SS korv i bröd med rostad och rå lök tillsammans med ketchup, remouladsås och den klassiska ”korvsenapen”, till hamburgare med enormt goda pommes, pommeskrydda tillsammans med cocktail sósa som är den helt oemotståndligt goda sås man har som dipp till pommesen, det åkte med 2 liter i resväskan hem.

Inne i ridhuset serverades det varmrätter av många olika slag med varierande meny från dag till dag. Det fanns vuxen- och barnportioner. Populäraste efterrätten att ta med sig ner i backen var dounuts med alla möjliga olika smaker men mest kända är de för sin karamell sås. Sammanfattningsvis – man behövde inte gå hungrig på dagarna!

Jag hade tre olika perspektiv som jag kunde se Landsmót ifrån, domare, ryttare och besökare.

Domare: jag sökte kunskap och vägledning. Det fick jag i mängder och jag är väldigt imponerad av domarna som dömde, vilket intresse de har för det de gör och den goda energi som var dem emellan. Jag fick uppfattningen av att de hade roligt och såg fram emot nästa dag trots de långa arbetstimmarna ifrån morgon till kväll.

Ryttare: jag sökte inspiration och jag tror inte att man kan få mer av den varan än att sitta i en vecka och titta på flotta hästar med duktiga tränare och ryttare som står bakom prestationen för dagen. Något som jag särskilt la märket till var speakern, de pratade alltid på isländska först när de presenterade ekipagen och sedan på engelska. Ett mycket välvårdat språk och med en omtänksamhet i rösten som skapade ett lugn över ett annars tajt tidsschema där saker behövde gå undan, men det märktes aldrig på speakern eller påverkade ekipaget inne på banan. Det absolut bästa var att speakern inte hade till uppgift att kalla till collecting ring, det gjorde att den som var inne på banan aldrig stördes under sin prestation.

Besökare: god mat, shopping med de flesta av de klassiska isländska märkena samt godbitar av olika slag. Jag spenderade mesta tiden i backen och där kan jag varmt rekommendera att man skaffar sig en ”brekku stól” som är låg med ryggstöd, annars kan man få lite smått ont i rumpa och rygg efter några timmar rätt upp och ner på backen. En filt när det kyler på mot kvällen är också bra att ha, sedan var det bara att luta sig tillbaka och låta sig underhållas. Att sjunga är något som hör hästfolk på Island till och när det stämdes upp till sång i backen gav det kronan på verket och stämningen blev fulländad.