”Det bästa med att åka på fölningar är när det slutar lyckligt”

Jag kör bilen och coachar djurägaren via bilens högtalare. Det är 45 minuter att köra innan jag är framme, klockan är 11 på förmiddagen. Det svåraste med fölningar är att det är så bråttom, man har så kort tid på sig att rädda fölet eftersom fölet dör om moderkakan släpper och om navelsträngen skadas eller stryps. Det bästa med att åka på fölningar är när det slutar lyckligt och man får ut ett levande föl! Jag hade turen förra sommaren och då var det två timmar och en kvart dit, man ska inte ge upp! 

Fakta

Lär känna Charlotte Hällnevik

• Veterinär på Distriktsveterinärerna i Vårgårda

• Veterinärexamen år 2015 på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, i Uppsala
• Inbiten hästtjej med fyra egna hästar hemma. Tränar och tävlar dressyr och gillar att utbilda unghästar.
• Inom veterinäryrket är hästtänder, krisberedskap och fjäderfä mina specialintressen.
• Jag jobbar även som veterinär på Hundstallet i Alingsås där jag får möjligheten att hjälpa hundar få en andra chans i livet vilket är väldigt roligt!

Expandera

Det är ett felläge

Nu är jag äntligen framme på gården, stoet har haft förvärkar under natten men ingenting har hänt. Under förmiddagen började det komma blodblandad vätska från vagina och då ringde djurägaren till oss på Distriktsveterinärerna i Vårgårda norr om Göteborg. Jag har beredskapen så jag fick uppdraget.  

Jag möts av ett lugnt varmblodssto som står upp, stoet är i aktiv fölning och förlossningsvägarna är helt öppna. När jag känner efter innanför bäckenkanten möts jag bara av en massa revben. Fölet ligger fel, det ligger på tvären vilket är ganska ovanligt. Det brukar saknas ett ben eller ett huvud men här är det inget som har hittat ut i förlossningsvägen, vi behöver lägesrätta fölet och ta ut det.

Jag börjar försöka men inser att mina vanligtvis långa armar är för korta nu. Jag känner att fölet lever för det spänner emot men i detta läge säger jag inte det till djurägaren. I de här situationerna är man alltid rädd för att fölen ska vara så svaga när de kommer ut så dom ändå inte klarar sig och då känns det bara ännu värre att veta. Fosterhinnorna är hela och navelsträngen intakt, det är bra! 

Jag förklarar för djurägaren:

-Nu är det läge att fokusera om vi ska få ut det här fölet, vi behöver hjälpas åt!

I många av fallen vi åker på är ett samarbete med djurägaren a och o, vi behöver samarbeta med de som känner djuret och stallet för att lyckas. Ofta krävs även fler händer än två.  

Jag känner inte vad mina armar gör

Djurägaren får fram en spånbal som jag kan stå på och det är precis vad som behövs, jag får någon centimeter till. Det första jag får tag i är ett framknä. Hade nästan hoppats på ett bakben för då slipper man få med huvudet ut när man ska dra ut fölet men nu blev det ett framben. Det är jättetrångt, hela armen blir stasad så jag känner inte vad jag gör, jag har nytta av varenda millimeter av mina armar.  Sätter fast ett förlossningsrep runt det första benet så det inte ska försvinna och börjar fiska efter ett ben till. Får tag i ett bakben, det har jag ingen nytta av nu, fiskar lite till tills jag hittar nästa framben och sätter ett rep på det också. 

Nu öppnar jag lite fosterhinnor och gör hål för att komma åt huvudet – då har man inte så många minuter på sig. Nästa steg är att jag gör en grimma av förlossningsrep runt huvudet på fölet för att få med det ut och drar upp huvudet i förlossningskanalen tillsammans med frambenen. 

Vi lägger in en himla massa glidslem och börjar dra, djurägaren och jag. Sakta men säkert kommer fölet utåt sen tar det lite stopp. Då lägger sig stoet ner och trycker på, krystar, och då kommer fölet ut i ett huj.

Till världen med en gnäggning

Ut kommer ett stort stoföl med väldigt, väldigt långa ben som gnäggar det första hon gör! Hon är pigg, superpigg! Piggare än stoet som ligger kvar platt på sidan i 10 minuter. Efter en kvart så börjar fölet vilja ställa sig upp.  Det är stoets första föl men när hon hör fölet gnägga och försöka resa sig så börjar hon visa intresse och reser sig upp för att nosa på fölet. 

Vi lämnade dem ifred en stund så de får börja lära känna varandra. Nu ler vi allihop glädjen och lättnaden sprider sig i stallet. Stoet får medicin så efterbörden ska släppa. Vi mjölkar ur stoet ungefär en deciliter och ger fölet i flaska – fölet suger gärna. Vi tar ut stoet och rör på henne så efterbörden släpper. Efter en timme till ger vi fölet ungefär en deciliter till. Jag undersöker fölet och lyssnar på hjärta och lungor – hon verkar inte ha skadat sig på vägen ut. 

Dygnet runt året om

Efter fölningen var jag och tittade på en väldigt halt häst med en skadad kotsenskida. Därefter var jag i ett stall och avlivade en gammal häst som blivit akut mycket sjuk. Efter det sydde jag ihop en ridhäst med två hål i huvudet med 8 stygn och dräneringar på två ställen, den hade antagligen blivit sparkad. Jag tittade på ytterligare en jättehalt häst och sen behandlade jag en kolikhäst och det gick bra. Jag kom hem framåt natten.  

Ibland får jag frågan hur jag får ihop ett liv med mitt jobb som innebär att vara tillgänglig dygnet runt och året om. Jag brukar svara att jag har ett liv eftersom jag inte jobbar alla dagar! Jag har kollegor, vi jobbar mycket när vi väl jobbar men sen har vi många lediga dagar där emellan och vi hjälps åt. Jag kan ofta vara ledig när barnen har skollov eller när jag vill åka på tävling med mina hästar. 

Det bästa med att gå beredskap är att man finns där när djurägarna verkligen behöver en. Det sämsta är att man ibland inte får sova. 

Min kollega åker tillbaka till stoet och fölet dagen efter, stoet får sin livmoder spolad eftersom det var en komplicerad fölning med risk för komplikationer. En foalcheck på fölungen visar högsta värdet och bekräftar att fölet fått i sig råmjölk som det ska. Båda mår bra.

Min arm är blålila idag men jag är ledig och att sto och föl mår bra är de bästa nyheterna jag kan få!

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Välkommen att mejla dina frågor om din häst och dess hälsa till Distriktsveterinärerna här på Ridsport! Skicka din fråga här – vi ser fram emot att höra från dig.

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Nu är vi mitt i fölningstider här på hästtäta Gotland!

Det betyder många samtal från stoägare runt om på ön. Eftersom vi på Distriktsveterinärerna på Gotland jobbar på en ö och har svårare att remittera hanterar vi extra mycket i fält, även sjuka fölungar. Det vanligaste vi åker ut på i samband med fölningar, är ston och föl som behöver undersökas eller blir sjuka efter fölningen men det blir även några fölningar per säsong.

Den viktiga råmjölken

Något vi ofta får frågor om från djurägare är råmjölk. Jag har varit ute och gjort en hel del ”foal-checks” och kollat antikroppsupptaget på föl, som vi gör varje år. Då kan vi med säkerhet se om fölet fått i sig tillräckligt med råmjölk av tillräcklig kvalitet så det har ett antikroppsskydd de första veckorna. Det är bra att göra om man är osäker på om fölet fått i sig tillräckligt med råmjölk eller om kvaliteten på råmjölken varit tillräckligt bra. Om det behövs kan vi ge fölet de antikroppar det behöver via plasma. 

Fakta

Lär känna Timjan Åkerholm

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna på Gotland. Med i Fölgruppen på Distriktsveterinärerna som arbetar med att stärka kompetensen på föl och ta fram behandlingsriktlinjer. 

Utbildning: Veterinärexamen januari 2023 på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, i Uppsala

Om mig: Jag har jobbat på Distriktsveterinärerna på Gotland sen examen. Hästar har funnits hemma i hela mitt liv och jag haft egen häst sen jag var 9 år. Fick min första travhäst under tonåren som vi också tog föl på, jag delar intresset med mamma och morfar. Det bästa med att jobba som veterinär är det fina i att möta djuren i jobbet varje dag. Men jag njuter även av att ha väldigt fina djurägare och den kontakten. 

Expandera

Hästen är speciell, det passerar inga antikroppar mellan sto och föl i livmodern. Det beror på att stoet har fler lager av celler mellan sig och fölet jämfört med till exempel en människa eller en hund eller katt. Fölen föds därför nästan helt utan immunförsvar. Alla antikroppar som fölet behöver fram tills fölets eget immunförsvar börjar producera tillräcklig mängd ska den därför få i sig via råmjölken. 

Brist på antikroppar ger inga symtom i sig, men fölet blir väldigt mottagligt för alla typer av infektioner och kan snabbt bli dåligt om det inte får i sig tillräckligt med råmjölk av bra kvalitet. Var uppmärksam på om fölet upplevs ”lugn” eller ”snäll” då det kan vara ett varningstecken. 

Det första dygnet är avgörande för immunförsvaret

Jag vill att fölet ska stå upp och dia inom 2 timmar. Antikroppar tas normalt upp bra i fölets tarm de första 6-12 timmarna efter fölningen. Sen tas det upp lite till fram till 24 timmar och därefter avtar upptaget vanligen ganska snabbt.

Det är de första 12 timmarna som är centrala för fölets immunförsvar. Om stoet inte släpper ner mjölken, har läckt mjölk före fölningen, har dålig kvalitet på råmjölken eller om fölet har dålig sugreflex får fölet lätt i sig för lite antikroppar. 

Små marginaler för fölen

Det är skräckblandad förtjusning att vara veterinär under fölningsperioden. Det är mindre marginaler på fölen än på de vuxna hästarna. Ibland är man i djupsömn när det ringer och då tar det några sekunder att klarna till. Men under fölsäsongen har jag en lathund med värden och tider bredvid mig när jag sover så jag fort ska komma in i matchen.

Man vaknar till ganska snabbt när det gäller en fölning, vi har kort tid på oss och vägleda djurägarna medan vi sätter på oss kläderna och sätter i gång bilen. Det kommer också en del samtal om normala fölningar där allt är som det ska men där djurägaren vill ha lite stöttning. Man har hög puls tills man hör att fölet kommer ut och allt går bra i andra änden, det är en fantastisk känsla. En fölning är ett mirakel varje gång!

Ta vara på en fantastisk tid som fölägare! 

/Timjan Åkerholm, Distriktsveterinärerna

Avmaska smart och behåll känsligheten hos din hästs parasiter

Nu på sommaren är hästens parasiter som mest aktiva. Masklarverna vaknar upp på våren och vill med hjälp av hästarna föröka sig på betet under sommaren. Parasiterna har en del av sin livscykel utanför hästen. Kommer hästarna ut på bete med höga halter parasiter i tarmen så kommer de smitta ner betet med parasitägg ganska snabbt. Men ännu är det inte för sent – vi vill hinna ta träckprov och få svar innan hästarna flyttar till sommarhagen. Det går bra att ta träckprov i april, maj eller juni bara man får koll på parasitbördan innan hagbytet. 20 procent av hästarna bär på 80 procent av parasiterna – och det är dom vi vill hitta och avmaska. 

Avmaska rätt hästar

När vi vet vilka individer som har mycket parasiter och vilka parasiter de har så kan vi behandla med rätt preparat för att få bra effekt. Den stora blodmasken och bandmasken vill vi inte att hästarna har då det ökar risken för kolik. På föl och unghästar är spolmasken den viktigaste parasiten att hålla koll på. Den lilla blodmasken har alla hästar och där är fokus att hålla ner smittrycket. 

I flera länder i världen finns stora problem med resistens mot avmaskningsmedel. Det finns resistens även i Sverige. Men vi har fortfarande ganska känsliga parasiter. Det läget behöver vi hjälpas åt att vara rädda om genom att använda oss av selektiv avmaskning och förebyggande metoder för att bromsa utvecklingen av resistens. 

När parasiterna utsätts för ett avmaskningspreparat så utvecklar vissa maskindivider ett skydd mot preparatet. Om vi använder avmaskningsmedel ofta och avmaskar alla hästar så får de resistenta maskindividerna en väldigt stor fördel jämfört med sina icke resistenta artfränder. Om vi då avmaskar alla hästar selekteras de resistenta maskindividerna snabbt fram och sen ärvs resistensen över maskgenerationerna. Då blir en stor del av alla maskarna resistenta i hagen och så småningom stallet och kanske Sverige. Och då fungerar våra avmaskningspreparat sämre eller kanske inte alls!

Behåll maskarnas känslighet mot avmaskningsmedel

Vi vill att en stor del av maskarna ska vara känsliga för avmaskningsmedel. Det är en avvägning mellan att minska mängden maskar hos de individer som bär på mycket mask och riskerar att bli sjuka eller smitta andra. Och att hålla nere mängden avmaskningsmedel som används för att så få av maskarna som möjligt ska bära på gener som ger dom resistens.

Det vanligaste felet vi gör är att vi avmaskar alla hästar! Tänk på att 20 procent av hästarna bär på 80 procent av parasiterna. Avmaska smart och behåll känsligheten hos din hästs parasiter. 

Börja göra effektkontroller

Nytt inom parasitforskningen är rådet att göra effektkontroller efter avmaskning. Jag vill slå ett slag för effektkontroller, många känner inte till det här rådet. Effektkontroller är viktigast på unga och nyanlända hästar då de sprider mest parasiter. 

Effektkontroll gör du så här: 

• Ta träckprov och avmaska vid behov
• Ta sedan ett nytt träckprov 14 dagar efter avmaskning

Med effektkontroll ser du effekten av avmaskningen. Om en individ har resistenta maskar så kommer de ha äggförekomst även efter avmaskningen och det kommer synas på det nya träckprovet. Då kan det finnas skäl att göra om avmaskningen för att utesluta att hästen kanske inte fick i sig avmaskningsmedlet ordentligt och sen vänta och ta ytterligare ett träckprov. Om effektprovet åter visar att hästen eventuellt har resistenta parasiter kontakta veterinär eller SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt, för rådgivning och eventuell resistensutredning.

Mina bästa tips!

• Mocka hagarna 2 gånger per vecka under betessäsongen – forskningen visar att det har stor effekt!
• Provta och vid behov avmaska nyanlända hästar 
• Gör effektkontroller på unga och nyanlända hästar
• Håll nyanlända hästar separat tills du fått koll på parasitstatus
• Ha besökande hästar separat och där det går att mocka efter dom

Rutiner:

• Ge de renaste betena till de yngsta hästarna som är mest känsliga
• Skilja på sommar- och vinterhagar
• Tänk på att smittrycket på betet peakar efter höstregnen
• Låt marken vila, ha beten att växla mellan
• Ha tillräckligt stort bete så hästarna kan undvika att beta så nära bajshögarna
• Sambeta/växelbeta gärna med får/kor – olika djurslag äter upp varandras parasiter
• Plöj om möjligt upp betet ibland och lägg om vallen med jämna mellanrum

Undvik:

• Att harva eller putsa betet på sommaren då det sprider ut träcken och parasiterna och ökar smittrycket. 
• Rutinavmaska alla hästar

På initiativ av SLU har vi tillsammans tagit fram en branchgemensam nationell riktlinje ”Hästens mag-tarmparasiter. Att förebygga och behandla.” Representanter från SLU, UDS, SVA, Evidensia, Hästhälsovården, Vidilab och jag själv från Distriktsveterinärerna har medverkat. Läs den gärna! Här finns mer information och många bra råd. 

Hästens mag-tarmparasiter – Att förebygga och behandla

/Monika Wartel

Veterinärbloggen på Ridsport presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.