Emmi Svärd
Blogg
Följ Emmi Svärd i vardagen med sina hästar. i blogge delar hon med sig av tankar om träning, tävling, olika tips samt andra tankar gällande allt som rör hästar.
Emmi Svärd
26 januari 17:00

Emmi Svärd: Presentation av Rima från Kruagården 

Emmi Svärd: Presentation av Rima från Kruagården 
Foto: Foto Emily Corcoran

Rima är ett stort (cirka 147 centimeter) svart sto född 2002 e: Suðri frá Holsmúla 1 u: Staka frá Holtsmúla 1. Suðri är bedömd med 9 för tölt, trav, spirit, helhet och skritt samt 9,5 för galopp och sakta galopp med en total på 8,44 för ridegenskaper (med 5 för pass). Rima är alltså en livmodersimport från Island och mina föräldrar köpte mamma Staka av dom som importerat henne. Så vi har egentligen inte haft så mycket finger med i spelet men Rima är född hos oss på gården och bär därför vårt namn och mina föräldrar står som uppfödare på henne.

Jag började rida Rima efter hon hade fått ett föl 2010 och innan dess hade mamma ridit in och tränat henne. Jag som i princip bara hade ridit lite ridskolehästar och grannens barnhäst och sen Demba hade egentligen inte alls kunskap eller medel att förvärva en häst som Rima, som var ”extra allt”. Jag minns hur jag en gång i början tänkte ”denna hästen kommer jag aldrig kunna skritta på lång tygel”, men Rima blev utöver Demba ”min” häst och jag fick helt enkelt lära mig under tidens gång.

Rima är stor, otroligt energisk och med en enorm egen vilja och en riktigt typisk fyrgångshäst. Hon hade under en lång tid problem med travtakt framförallt i den korta tölten och där hade hon även svårt att gå så långsamt som det egentligen krävdes för att få bra poäng, hon var lite för stor och hade lite svårt att ”komma samman” och ha full kontroll på sin kropp och rörelser. 

5740
5754
Foto: Janet Haraldsson

Men vi jobbade på och jag lärde mig mer och mer om hur jag skulle jobba och bemöta denna häst som var så totalt olik Demba och hade helt andra problem än henne också. Det var mer än en gång som utmaningen kändes för stor och jag grät efter ridpassen för jag kände mig värdelös och misslyckad, men jag gav aldrig upp. Och tack vare det har jag blivit en bättre ryttare, jag fick lära mig jobba lugnande, ha ett enormt tålamod och hitta nya vägar, och att vissa saker får ta den tid det tar. Tillsammans har vi bland annat tagit SM-guld i GDT,  brons i GDY och blivit nominerade som årets ryttare i GDY. Vi har även tagit SM-brons i V1 YR där guld- och silverekipagen sen åkte till VM och en av dom tog hem guldet i V1. Så man kan lugnt säga att jag är väldigt stolt över vårt brons och så som vi kämpat för att ta oss dit. Inget har kommit gratis när det gäller vår resa och jag hade dessutom gjort majoriteten av Rimas träning själv utan hjälp från tränare då vi aldrig hittade någon som kunde ta henne på rätt vis och coacha oss passande, så det tog lite extra tid, men jag lärde mig otroligt mycket.

557

Rima har fyra väldigt bra gångarter och har egentligen ingen ”svag gångart” i den bemärkelsen utan hon har mer haft problem med ”andra omständigheter” som gjort vissa gångarter svåra för henne. Hon har fått 7-7,5 för samtliga gångarter på tävling och har traven som sin bästa gångart! Den korta tölten var länge svår på grund av att den gick lite för fort samt var travtaktig och den ökade tölten var knepig för hon är så himla stor och hade lite svårt att bära sig genom kurvorna och förlitade sig mycket på att jag skulle finnas där och stötta upp henne. Traven är den gångart som alltid varit enklast, den har alltid varit väldigt stabil och flott, om vi hade problem där var det isåfall att de kanske gick liiite fortare än piloten avsett….

Hon har egentligen en fantastisk skritt men satte konstant käppar i hjulet för sig själv genom att vara så extremt energisk, hon vilade inte i steget och laddade upp inför nästa moment som var galoppen. Så det hände allt för ofta att vi landade på poäng som 3,5 vilket kändes extremt surt för när hon bara slappande av och började skritta som hon kunde så började vi landa på 7-7,5 istället. Det blev dock bättre när vi lagt om programmet så hon fick skritta sist, då visste hon att de fanns inget mer efter och kunde slappna av bättre, men gissa om jag var tacksam när hon på SM bestämde sig för att för första gången någonsin skritta ordentligt i en final. 

Och så var det den där galoppen, vår akilleshäl, också en helt fantastisk gångart, Rima är en exceptionell häst med potential till månen, men i hennes värld var galopp en chans att leva ut hennes fantasier om att vara en räcerhäst och det gick allt som ofta lite väl fort med lite lite (i min smak) bärighet. Jag kunde glömma att galoppera i skogen, då tog det inte stopp, och hon hade lite svårt att få plats på ridbanan med sina stora kliv, så var skulle jag då träna någonstans egentligen? Men som med allt annat så tränade vi, och jag fick nästan gråa hår men även det problemet överkom vi, fast ni kan ju tänka er att det alltid är lite nervigt att rida gædingagalopp på denna hästen oavsett vad… 

Rima är otroligt rolig och givande att rida även om hon kan vara utmanande också, det gäller att ”hålla det enkelt” och inte krångla till träningen, hon har mycket integritet och kommer inte ställa upp för dig om hon tycker du är oschysst mot henne, så de gäller att jämka lite och få henne att tro att allting är hennes idé. 

Så sammanfattningsvis så har Rima varit sin egna största fiende och gjort det lite onödigt svårt för sig själv många gånger, men de är också en häst som kan sätta ett leende inte likt något annat på ens ansikte för hon är ren magi när hon klaffar. Vi har haft många dalar upp och ner och när det äntligen kändes som vi var på gång ”på riktigt” så blev hon sjuk. Hon blev dålig i lite några omgångar i början men repade sig sen relativt snabbt och vi lyckades under åtminstone två säsonger kvala och starta GK-SM som senior med nya personbästa i bagaget. Men återfallen blev värre och tog länge tid att komma över åtföljt av långa perioder av rehabridning och långsamma uppstarter. Så därför har vi inte varit ute på länge, men vem vet, kanske även Rima får ut och lufta hovarna på ovalen 2024, man ska aldrig säga aldrig. 

5493
Foto: Privat

Jag tänker jag berättar mer om hennes sjukdomshistoria i ett eget inlägg, Men kan säga så mycket som så att hon i nuläget äter medicin och är pigg och glad! 

Lite rolig fakta om Rima:

•Hon älskar när man pillar henne i pannluggen och i pannan, då står hon och blundar och bara njuter. 

•Rima betyder ungefär ”liten vers” och rim, hennes mammas namn Staka betyder dikt så valde vi att anspela på det. 

•Rima är lite disträ av sig, hon kan gå in med huvudet i dörrkarmen för hon är upptagen med att titta på något någon annanstans så hon missar vart hon går. 

•Hon är nog den vänligaste hästen vi har, hon är otroligt snäll och mild i all hantering. Hon har till exempel fått beröm när hon stått lös och blixtstilla hos veterinären med hoven på ett block under röntgen medans jag fick hålla plattan och veterinären fixade med maskinen.

•Hon älskar att ”dammsuga”, longerar man henne är näsan ofta bara centimeter ovanför marken, även vid ridning älskar hon att få ”jogga av” med näsan i marken, ibland är jag lite orolig hon ska sparka sig själv i huvudet… 

•Det kvittar hur mycket jag tränar det, att korta tyglarna innebär ALLTID räsermode i hennes värld.

•Vi har genom åren fått tre förfrågningar om att sälja Rima, bland annat från ett känt tränarpar med kommentaren ”det där är en sinnesjukt bra häst!”.

3823
Foto Sofie Lahtinen Carlsson Foto Sofie Lahtinen Carlsson

Vad är det bästa med Rima då?

Hennes energi och arbetsvilja, även om det ibland kanske stjälper lite mer än hjälper. Hon ger en ridkänsla som ingen annan och är så otroligt häftig att rida även om hon är utmanande också, men när man lyckas så är det magi att sitta på hennes rygg. Men även att hon är en så himla mysig individ som inte är stimmig till vardags trots den piggelin hon är.

8446
Foto: Privat

Hon är verkligen en ”once in a lifetime kind of horse” och hon har gett mig så otroligt mycket och jag är tacksam för var dag hon är kvar med oss och är pigg och mår bra!

/Emmi


Emmi Svärd
6 juli 10:12

Emmi Svärd: Upp som en sol ner med en whiplashskada

Emmi Svärd: Upp som en sol ner med en whiplashskada

Tiden rullar på här hemma, dagarna känns som de går i ett fast i ett lite mindre pressat schema än tidigare. Mamma är lite mer ”kapabel” och all hästskötsel ligger inte längre på mitt ansvar, det gör att jag känner jag fått lite mer tid att andas och hinna med, framförallt när det kommer till Henri.

Hästarna är dock fortfarande ganska pressat, jag försöker ta två om dagen och jag får vara nöjd om hästarna går tre gånger i veckan typ. Därför blir det inte heller några superstora framsteg för unghästarna eftersom träningen är lite sparsam, vilket såklart är tråkigt men så är det.

Mamma har faktiskt börjat ”rida” igen. Läs: Åtminstone ta sig upp och ner från hästen och skritta runt en stund, så det är en bra början! Hon kan även longera lite så jag har fått lite avlastning i form av det nu några veckor. 

Med hästarna är det bra, Demba har en tid spottat ut lite hötussar och fick en ”knuta” vid käken så vi tog ut veterinären för att kolla. Hon kunde inte se någon orsak i munnen till varför Demba skulle spotta ut tuggade tussar, hennes tänder var jättefina för en 24-åring och hålan efter tanden vi tog ut hade läkt fint.

Bulan är inte öm och hon kunde inte riktigt säga vad den möjligen är, så vi provar att ge henne en omgång metacam för att se om tussarna är smärtrelaterat eller inte. Så hon får ta det lite lugnare i nuläget eftersom hon är lite smal, men hon hålls igång lätt eftersom det är bra för hennes kropp. 

Img_5486_jpg
Img_5493

Vi tog även nytt blodprov på Rima eftersom hon några dagar visade obehag när hon hade fått packad smuts i hovarna = lite öm i sulan. Det hade också regnat mycket då och sen blivit lite varmt på det så vi var lite oroliga för hur det hade påverkat gräset och det i sin tur henne. Vi vet ju att när det kommer till Rima så svänger det fort då hon är väldigt könslig. Men värdena kom tillbaka fina, hon låg på cirka 14 på insulinet så lite högre än sist men nu har hon ju också betat lite, och blodfetterna var också okej, så det var goda nyheter!

Jag hade en tanke om att vi skulle lyckats fota Viljar och Julle och att jag skulle väntat in det och sen gjort ett inlägg med lite färska bilder men det har inte blivit av. Dels har det varit väldigt varmt och jag har fått rida sent på kvällen och Fredrik jobbar lite längre så jag har haft sämre tid för hästarna, men det är på ”att göra listan” och snart kommer förhoppningsvis lite nya bilder på dom! Tänker att jag spar lite uppdatering på hur det går just för dom två tills jag har lite bilder, det blir ju lite roligare då, jag har ju inte så många på nån av dom. 

För två veckor sedan red jag Julle i skogen och vi kommer i trav, ur det höga gräset bredvid oss flyger en stor fågel rakt upp mot oss varpå Julle flyger rakt upp i luften i ett sådant klassiskt ”jämfotahopp”. Ingen stor grej utav reaktionen egentligen och jag förstår att han blev rädd, bara det att när han sen landar i marken igen blir något helt tokigt och benen bara slår undan för honom och vi går omkull med världens fart.

Det går superfort och jag hinner inte riktigt med men håller kvar i tygeln trots jag slängs en bit bort när vi landar. Men när Julle far upp på fötterna igen så tappar jag honom och han ställer sig intill ett mer snårigt trädparti. Han är såklart väldigt skärrad och jag försöker prata lugnt med honom men han väljer att gå in i det snåriga så jag får gå efter. Han stannar i en lite mer öppen plätt och jag tror här att jag ska få tag på honom men han börjar gå igen och rör sig mot grusvägen. Väl ute så får han lite feeling och sätter av i galopp över ett öppet fält och drar hemåt.

Här har jag redan ringt mamma när han började gå ut från buskaget och när han sätter av hemåt ringer jag även grannen. Mamma är ju fortfarande inte så snabb på fötterna och jag var rädd han skulle ta sig förbi henne och fortsätta hem vilket går över en väldigt trafikerad 90-väg. Jag springer såklart så fort jag kan efter men har ju ingen chans mot en häst i galopp. Jag har mamma på samtal uppkopplad via min smartwatch så vi kunde hålla kontakten utan att jag behövde springa med telefonen uppe. Han viker sen av från grusvägen och går in i skogen, där traskar han sen en bit och ställer sig sen för att beta. Jag försöker smyga mig närmare och ser han fått tygeln om ena benet, han har tyglarna fortfarande uppe om halsen eftersom de låg kvar där när vi gått omkull. Han rör sig lite framåt då han fortfarande är lite stressad men bromsar sig själv lite med tygeln, han har sen lugnat sig så pass att jag kan gå fram och ta honom. 

Mamma står vid bommen som är över vägen en bit bort och ser oss, grannen hade följt vägen en bit in i skogen då den delar sig utifall han bestämde sig för att springa på det hållet. 

Img_5399
Img_5364
Img_5399

Vi gör en snabb koll och det ser endast ut som han fått lite mindre skrubbsår som tur är, jag har fått skoskav och har vridit höger knä samt är öm och skrapad på vänster armbåge. Vi linkar snällt hemåt vilket kanske var runt 1km eller så och sen tvättade jag rent och tog hand om Julles små sår. Jag har varit dålig i knät sen dess och det är tyvärr samma knä som jag vred när Brimir kastrerades så det var himla otur, var inte många veckor det kändes okej innan det fick sig en ny törn.

Jag har en tid också varit sämre i min högra skuldra vilket påverkat hela armen och nacken, men nu var det katastrof dåligt efter fallet, mycket ont och huvudvärk. Ringde kiropraktorn på måndagen för jag kände att jag måste ha en tid, jag var redan lite på övertid, såklart hade han semester och jag fick en tid lite längre fram.

Väl hos kiropraktorn sen så konstaterar han att jag fått en mindre whiplashskada i fallet, perfekt känner jag, en sak till att lägga till listan med krämpor.

Så det förklarar varför jag varit extra dålig, tråkigt dock att jag skulle få den på min redan dåliga sida samt samma sida som knäet. En whiplash påverkar mjukdelarna alltså ligament och muskler och är tydligen segt att läka ut, det är dessutom sånt som läker extra långsamt på mig så vi får väl se när det börjar kännas bättre igen.

Vi har tejpat lite på högersidan för att avlasta lite åtminstone vilket är skönt, det var bara så himla typiskt och onödigt. Det var en helt normal reaktion från hästen och han gjorde inget dumt och vilken häst som kunde reagerat likadant under den förutsättningen, det blev bara så himla tokigt i landningen att vi skulle gå i marken på de viset. Men det kunde också gått mycket värre så man får väl försöka vara tacksam för att det inte blev mer än det blev. 

Så näst på agendan är att fota lite ordentliga bilder, så förhoppningsvis kommer det komma i nästa inlägg till er, Julle har förhoppningsvis jobbat lite mer på sina poser tills dess! Sen kanske vi även ska försöka att ta lite på Demba och Rima, det är kanske kul att se lite nytagna bilder på mina gamlingar också, samt kul att ha lite ridbilder från nu också och inte bara från förr!

/Emmi


Emmi Svärd
4 juni 10:17

Emmi Svärd: Mina bästa sårvårdstips!

Emmi Svärd: Mina bästa sårvårdstips!
Foto: Privat

Nu har ni fått långa paragrafer om sjukdomar och tråkigheter så tänkte vad passar då bättre än ett litet sjukvårdstips?

– Ni vet när man står där och hästen har fått ett sår, såklart är det också alltid superdumt placerat och rötmånad på det. Man måste ju därför hålla flugorna borta och man har ingen aning om hur man ska lyckas lägga om såret på ett vettigt sätt. Då kan mitt tips komma till nytta! Nu funkar såklart inte detta på exakt alla sårplaceringar men det har funkat jättefint för oss och passar till exempel på ben eller kotor som brukar vara svåra att bandagera eftersom bandage gärna glider.

Detta tips är egentligen två produkter och ena delen passar till de flesta sår som behöver läggas om. Det är en kompress från märket Sorbact och vi har använt den som heter ”sorbact absorption” och såhär beskrivs den:
Sorbact Absorption är ett absorberande förband som används vid ytliga och vätskande sår. Förbandet är sterilt och har en svamp- och bakteriebindande yta vilket underlättar sårläkning och förebygger infektioner.

Det vi tycker är bra med den är att den absorberar bra och fastnar inte i såret, så när man plockar av den så ”drar” man inte i såret. Jag tycker även att var och liknande transporteras bak till ”vaddet” och skyddsnätet som ligger närmast såret hålls fräscht.

Img_4670

Det finns även en vanlig sorbact som inte absorberar vätska utan endast är som ett fint ”nät” men vi upplever den absorberade bäst. Den kommer i 7x9cm men det har funkat bra för oss att dela kompressen på mitten för att dryga ut dem till fler användningar då de ändå kostar en slant. En annan fördel är att man inte måste vara på och byta kompress hela tiden om förbandet sitter bra då kompressen gör ett så bra jobb att det inte måste underhållas konstant. Man brukar dock behöva byta mer ofta i början och sedan efter några dagar kan det sitta så länge förbandet sitter ordentligt på plats, iallafall på de sår vi haft. Så för mig är det är ett måste att ha hemma i sjuklådan! De finns att köpa på apotek, men det är inte alla apotek som har dessa så är alltid bra att ha hemma så man är redo om (när…) det behövs!

Del två av mitt tips är hur du ska fästa kompressen när det gäller framförallt ben, vilket är ett klurigt ställe att få till exempel flexlinda att fästa.

Så när vi en dag stod där med ett dumt sår på låret på julle och det var sommar och flugor kom jag på en toppen idé, kinesiotejp!
Tejpen är egentligen tänkt att användas till att tejpa huden hos människor för att stödja muskler eller senor av olika anledningar. Det som är positivt med tejpen är att den andas, är ganska vattentålig, är stretchig och är gjord för hud, så den är säker att använda.

Tejpen sitter bra och kasar inte så mycket eftersom det är klister på baksidan, men sitter inte heller så hårt fast att det är obehagligt för hästen att plocka bort tejpen. Det kluriga är att man ska få till att ha lite spänning på tejpen när man lindar så det blir lite tryck så den håller kvar ordentligt men inte så hårt så den klämmer av nån cirkulation, så där får man vara uppmärksam och gå på känslan. Med sån här tejp i kombination med sorbact kompress så har vi kunnat ha förband på i flera dagar innan vi behövt byta.

Img_4673
Img_9724

Tejpen finns att köpa på flera olika ställen men vi brukar köpa på biltema då det är bra pris och brukar vara ”köp X stycken för X kronor” så blir det väldigt prisvärt!

Så det är också ett bra tips att ha hemma i sjuklådan, än har vi inte provat att tejpa på sår som inte varit på benet för vi inte har haft några sådana men jag tror även att man hade kunnat tejpa till exempel en ruta på bogen. Jag tror det hade funkat, kanske inte att det håller i flera dagar dock, men kanske iallafall en dag.

När man lindar på benen lindar du ju in änden på tejpen på varv två och sen lindar du omlott och lägger ändbiten på det redan fästa så sitter det väldigt bra. Det är ju svårare när det ska tejpas bara rakt på något. Då är det bra att innan man tejpar så klipper du änden på tejpen rund det för att det inte ska bli en spetsig hörna för annars släpper det ju alltid hörnen som släpper först först.

Tejpen har ett bakstycke så man kan klippa av en bit och runda ändarna innan man tejpar på, när vi lindat på ben plockar vi av baksidan under tiden medan vi lindar för bäst resultat.

Ett bonustips är också tjärplåsterspray, en superspray för alla diverse små sår och även irriterad hud som till exempel blivit angripen av knott/ andra insekter och då blivit sårig.

Img_4672

Sprayen lägger sig som en hinna för såret och skyddar men håller det ändå luftigt och öppet och insekterna gillar inte tjäran. Det enda negativa är att det varit väldigt svårt att få tag på denna typen av spray så om ni finner det någonstans, köp!

/Emmi


Emmi Svärd
14 maj 14:07

Emmi Svärd: Min diagnos

Emmi Svärd: Min diagnos
Foto: Sofie Lahtinen Carlsson

När vi ändå är i farten och snackar diagnoser och krämpor så kan jag lika väl köra på och gå igenom min egen diagnos. Jag har sjukdomen Ehlers Danlos Syndrom ”EDS”, vilket är en typ av bindvävssjukdom som påverkar bindväven (kroppens byggstenar) och därför kroppens alla leder. 

Jag har den ”lättare” typen som brukar kallas överrörligshetstypen, vilket innebär att jag är överrörlig samt har en del värk i kroppen. En ”vanlig” led ska ju hålla ihop av sig själv av ligament och så vidare, men eftersom jag har brist på kollagen i bindväven så är alla mina leder lite lösa, och därför måste jag ”ersätta” ledfunktion/stabilitet med muskler för att hålla samman kroppen. 

1279
Foto: Sofie Lahtinen Carlsson

Man brukar säga att hos en person med EDS jobbar kroppen tre gånger så hårt bara för att stå och gå jämfört med en frisk människa, vilket gör mig ganska trött. EDS är en typ av genmutation och vi började tidigt söka vård för bekymmer som ont i fötterna, ont i knäna etcetera redan när jag var barn. Man kunde aldrig hitta något ”fel” men vid en undersökning sa en läkare på VC att det är något genetiskt fel på dig, du har någon avvikelse men jag kan inte säga vad. Och till slut (tror det var år 2012) fick jag min diagnos av en smärtläkare; att det var EDS jag hade. 

Det finns inget att ”göra” mot sjukdomen, man kan inte ta medicin för att bli friskare utan man får då bara behandla värk och krämpor. Det man kan göra är att träna och hålla sig stark så kroppen håller samman, jag är tack och lov väldigt frisk och behöver inte ta medicin regelbundet, även om jag blivit markant sämre de senaste tio åren. 

Så hur påverkar detta mitt hästliv? Jag måste vara lite extra noga när jag hanterar hästarna och försöka att tänka smart. Om en häst drar till ordentligt i grimskaftet utan att jag är beredd kan min axel börja glida ur led och sen kan jag ha ont i ligamenten i veckor för de blivit lite uttänjda. 

5773
Foto Janet Haraldsson

Vi kastrerade en unghäst liggandes den 19 april och då lyckades jag vrida till knäet, och det är ännu inte återställt. Jag har också haft mycket bekymmer med att hitta sadlar som passar att rida i, utan att jag får ont i sittben, höfter, ländrygg och så vidare, min kropp är väldigt rörlig så det är lätt att det blir fel. 

Jag har också haft mycket jobb med min sits att sitta ”fint”, jag måste hela tiden under ridning lägga mycket fokus på vad jag gör med min kropp och hur jag använder den för att försöka göra det prydligt samtidigt som det är balanserat och noggrant rent rid- och teknikmässigt. Sen, såklart, försöker jag att inte trilla av eftersom det är lätt att jag skadar mig lite extra och eller tar lång tid att läka, men ingen vill väl egentligen trilla av, så det är nog mer en vettig grej att försöka låta bli överlag tänker jag. 

Annars skulle jag nog säga att min hästhobby (läs: liv) flyter på bra för det mesta och jag reder ut det mesta. Jag orkar kanske inte rida fullt så många hästar på en dag som jag gjort tidigare utan att det ”tär” på kroppen, jag brukar försöka dra gränsen vid tre hästar per dag. Men jag tror också det är mycket tack vare hästarna som jag är så pass frisk som jag är, att jag alltid varit aktiv och hållit i gång. Något som varit väldigt skönt är att även om jag haft ont någonstans så har jag nästan alltid klarat av att rida, det har bara hänt några få gånger att jag varit så dålig att jag knappt kunnat rida. 

Jag upplever mig och ganska svag i händerna, jag har svårt att till exempel putsa sadeln för jag får mycket värk i fingrar och händer av att trycket som behövs för att putsa. Även annat lite mer statiskt och enformigt arbete som att mocka hagar blir väldigt repetitivt med belastningen och rörelserna, och skapar mycket värk hos mig. Att mocka några boxar går oftast bra, även om jag i perioder varit väldigt dålig i min högra axel och då haft svårt att mocka överlag. Men det går, jag behöver bara pausa lite mer. 

6785
Foto: Janet Haraldsson

För något år sen drog jag på mig en ligamentskada i bäckenet/länden på höger sida, jag lyckades av oklar anledning tänja ut ett ligament där (vilket man inte ska kunna, sa dom) och det håller på och spökar till och från. Så det kan begränsa mig en del ibland när jag har väldigt ont, men ofta lägger det sig igen innan det drar igång en tid senare. Det har  varit värre nu när jag bär runt Henri framförallt i babyskyddet då, man går väldigt på sniskan så då provoceras det området betydligt mer. Annars så är väl vintern med snö och slask min sämsta period. Dels får jag mer ont av kyla + mina knän tar stryk av att slira runt på dåligt underlag och putta skottkärror och så vidare. 

Men även om det ofta är tungt och tar mycket energi så ger hästarna mig enormt mycket energi och jag kan inte tänka mig ett liv utan dom! Sen kanske jag inte tänker mig fem ridhästar som jag har just nu utan kanske mer en, absolut max två, det hade nog varit lite mer lagom. Men det är ju som det är när man har några som inte riktigt är redo för pension och några yngre hästar, och en mamma som bryter lårbenshalsen – då blir det många hästar! 

/Emmi


Emmi Svärd
30 april 16:09

Emmi Svärd: Om Rimas diagnos

Emmi Svärd: Om Rimas diagnos

Jag ska försöka gå igenom lite vad som hände kring Rimas insjuknande. Vissa saker kommer kanske lite i fel ordning eller glöms bort, det var många år sen det började och vissa saker förtränger man lite.

Första gången Rima blev dålig var i maj 2018. Då hade hon varit på behandling och bland annat fått akupunktur, hos en person vi inte normalt använde – men vi hade fått rekommendation om att hen skulle vara duktig. Rima blev efter detta extremt stelbent och stel över korset, och fick svullna ben. 

Img_1317
Vila på mjukt underlag efter insjuknande i februari 2019. Foto: Privat

Vare sig veterinären eller vi förstod någonting och den enda typen av förklaring de kunde komma på var att hon hade reagerat på akupunkturen, att de troligen stuckits lite fel och så hade det utlöst något. Rima fick lite boxvila och kryade sen på sig igen. 

Efter lite rehab fortsatte allting som vanligt, i princip, och Rima kändes under säsongen finare än på länge – vi slog nya personbästa i b-flokk och SM-kvalade. På SM satte vi även ett nytt personbästa (om jag minns rätt) i uttagningen trots en något försiktig ritt, det var en regnblöt ovalbana och då är det superstor risk hon drar av sig skorna. Poängen var strax utanför en b-final. 

Hösten och vintern fortlöpte och Rima forsatte kännas superfin tills hon en dag i februari 2019 stod halt och stelbent i hagen och hon ville inte röra sig. Här upptäckts det att hon hade väldigt höga levervärden och man tror att hon blivit förgiftad av något hon ätit, här följer mer vila och smärtstillande.

Sen, i mars 2019, började veterinärerna misstänka EMS. Rima hade ett kraftigt fånganfall och började få en rotation i hovbenet. Hon spenderade flera veckor på boxvila med gipsade hovar. 

Det fanns dock inget säkert test för att kolla om det var EMS utan då behövde man göra en typ av glukosbelastning vilket veterinären sa var smärtsamt för en redan dålig häst. Så vi hoppade att det var EMS, för det fanns ändå inget ”att göra” om det visade sig hon hade EMS mer än att sköta kosten och motionen på henne. Så det gjorde vi givetvis och efter vila och rehabridning under våren var hon återigen i gång, och jättefin. 

Vi satte SM kvalet i b-flokk igen och åkte på SM. På träningen dagen innan start kändes hon magisk, bättre än någonsin och det kändes superroligt och jag var taggad på revansch. Tyvärr dömde veterinären ut henne på besiktningen på morgonen med kommentaren att h*n tycker hästen ser halt ut, men veterinären kan inte specificera vilken ben. Så det kändes enormt surt, jag provade att rida henne och kunde inte känna att hon skulle vara halt. När mamma fick springa med henne när vi stod med veterinären kunde jag inte heller se markering på något ben, men veterinären menade att hon rörde huvudet ”för mycket” när hon gick och därför var hon inte ren. Jag hade givetvis svårt att köpa denna förklaring och blev såklart jätteledsen och besviken, framförallt när man inte ens kunde få mer förklaring än så.

209
Rima med gipsade framhovar under en av hennes boxvilor. Foto: privat

Efter det här har jag sen inte lika mycket noterat, men Rima går i perioder när hon mår bra och ser fin ut till bakslag med fångsymtom. Under de här åren har det varit många månader med rehabridning och långsamt återgående till arbete och många bakslag och vilor och vi blev egentligen inte jättemycket klokare. 

Jag red en ridhustävling när hon varit bra en period och hon tyckte det var lika kul som vanligt. Jag startade faktiskt även kvalet till Tölt on Ice i mars 2022 där vi gick vidare och fick rida dagen efter igen. Hon kvalade även till GK-SM igen och jag skulle endast starta ett kval i augusti för att känna av formen inför SM som vi var på väg att anmäla till. På framridningen kände hon inte ren och efter undersökning visade det sig att hon fått en inflammation i ringbandet framtill, så inget SM då heller. 

Vi hade under denna tid några bakslag igen, men vi hade lärt oss vara mer vaksamma och fångade upp det tidigare. Under 2023 testades Rima med en ny sorts test som då fanns på marknaden, och det blev bekräftat att Rima har EMS, eller equine metabolic syndrome som det heter, enkelt förklarat typ diabetes. Hon är insulinresistent. 

”Ekvint metabolt syndrom (EMS) är ett sjukdomskomplex som innefattar allvarliga förändringar i ämnesomsättningen hos hästar. Den viktigaste delen i syndromet är felaktig reglering av det blodsockerreglerande hormonet insulin. Hästarna får onormalt höga insulinnivåer i blodet vilket ökar risken för den mycket smärtsamma hovsjukdomen fång. Hästar med kraftig påverkan på insulinregleringen kan drabbas av fång trots korrekt utfodring och omvårdnad” Text hämtad från slu.se

1296
Foto Emily Corcoran
1292
Foto Emily Corcoran
1649
Rima på en av de första starterna efter hon blev dålig, vinst i GDB.

Nu hade det även börjat dyka upp behandling av häst med diabetesmedicin för människor och det sattes in medicin på Rima för första gången sen hon insjuknade. Tidigare hade vi endast kunnat hålla efter kost och motion men Rima har ju dessvärre varit så känslig att hon fått anfall ändå. 

”Anledningen till att hästar med EMS får fång beror på att hästen är ID. Det som är farligt för hästar med ID är att de vid fasta men framför allt efter utfodring får onormalt höga insulinkoncentrationer i blodet – hyperinsulinemi. Det är visat att det är just de höga nivåerna av insulin som ger upphov till fång hos hästar med ID och EMS. Hästar som fått diagnosen EMS och som konstaterats vara insulindysreglerade kräver speciell omvårdnad för att fång skall kunna undvikas. A och O för en häst med EMS är korrekt utfodring och motion. För att minska fångrisken hos hästar med EMS bör intaget av fodermedel med högt innehåll av socker- och stärkelse undvikas, eftersom ett lägre intag av dessa minskar insulinfrisättningen i blodet. Foder som innehåller mycket stärkelse och socker omfattar de allra flesta kraftfoder, som havre, korn, majs, betfor, pelleterade kraftfoder och müsliblandningar. Grunden i foderstaten till en häst med EMS bör vara analyserat vallfoder (hö, hösilage, ensilage), vilket för övrigt gäller alla hästar. Då många hästar med EMS är överviktiga är det även viktigt att begränsa det totala intaget av energi, för att hästen ska minska i vikt. Detta är en viktig del i behandling av EMS då studier har visat att viktnedgång förbättrar insulinkänsligheten hos häst. Regelbunden motion har visat sig kunna förbättra insulinkänsligheten, och minskar även risken för att hästen blir överviktig. Att endast motionera hästar med EMS utan att samtidigt förändra utfodringen leder dock sälla till en bestående förbättring av insulinkänsligheten.” Text hämtad hos hastsverige.se

Jag vill här flika in att Rima har aldrig någonsin varit överviktig, hon har alltid varit en smal häst som har tränats mycket och aldrig heller fått några kopiösa mängder med kraftfoder, så hon har inte fodrats in i fång.

3507
Det blev mycket boxvila för henne, vi fick lov att ha henne i vår lilla lösdrift så hon kunde vara ”ute” samt så kunde kompisarna gå i hagen utanför så hon fick sällskap.

Rima har ju även fortfarande sin rotation i hovbenet, lyckligtvis stannade den av men en rotation återgår inte. Detta gör bland annat att hon är extra känslig i sulan och att man behöver balansera upp hoven så att hovbenet får en mer normal position. Hon behöver därför skos lite oftare och tån får inte bli för lång. Hon måste även gå med fyra broddar vintertid för broddar man endast i trakten så vinklar man hoven för mycket ”i fel riktning” och då blir hon dålig igen. 

Rima har sen hon började få medicin mått ganska bra, hon hade en liten touch av ömhet i sulorna för cirka ett år sen och om hon fick minsta grus eller jord packat i hovarna kunde hon knappt gå, men så fort vi rensade bort det var problemen borta. 

Annars har hon varit i träning men med långsam uppbyggnad, i höstas reds hon fortfarande lite rehab-igt med korta sekvenser trav/tölt varvat med skritt. Först nu efter det att Henri föddes har hon mer varit i gång ”normalt” och vi hade till och med börjat rida henne med sällskap i skogen, sen gick någon och bröt höften så då tog det stopp med sällskapet. 

794
Det blev mycket rehabträning med långa försiktiga igångsättningar med promenader i 5 min som sen successivt skulle ökas.

Rima ska helst ligga under 20 i värde och vi hade fått ett ”lågt” värde på 17 vilket vi kändes oss väldigt nöjda med, när hon sen började kännas lite avig här i vintras (då hade hon fått äta torrt hö, under hösten fick hon blötlagt) så blev vi enormt chockade när hon helt plötsligt låg på 120, det var ett under hon inte fått ett nytt anfall. Vi ökade dosen medicin och började åter igen blötlägga hennes hö, de var nerviga veckor som jag gick på helspänn och bara väntade på att hon skulle bli dålig. Men vi gjorde det vi kunde, blötlade höet, motionerade henne noga och väntade på att vi skulle kunna ta ett nytt test, vilket vi gjorde nu när Demba drog ut sin tand. Och gissa förvåningen när provet visade ett värde på 8,3, lägre än någonsin förr! En enorm lättnad, framför allt eftersom gräset börjar komma upp och hon går och småbetar, då är det ännu svårare att veta hur mycket hon får i sig och hur mycket/lite hö ska hon ha. 

Hon tappar väldigt fort det lilla hull hon har (hon ska hållas ganska smal) men måste ändå ha så hon orkar ridas och bygga muskler, men så fort hon får lite för mycket så sätter det sig på mankammen och fettdepåer på ryggen. Så det är hela tiden en knepig balansgång, men det känns skönt att veta att hon åtminstone har en bra utgångspunkt inför att gräset kommer. Förra sommaren fick hon beta lite grann (vissa perioder med greenguard), vi vill att hon ska kunna leva ett så normalt hästliv som möjligt. 

1290

Hon går just nu på medicinen Invokana och såhär står det om den: ”Detta läkemedel verkar genom att öka mängden socker som avlägsnas från kroppen med urinen. På så sätt minskar mängden socker i blodet” Text hämtad från Fass.se 

Det är *tyvärr* en väldigt dyr medicin, cirka 1 300 kronor för 90 tabletter. Tidigare fick Rima två tabletter om dagen (värde på 17) och nu får hon tre om dagen (värde 8,3). Hon fick tidigare en annan medicin som var billigare men som sedan slutades tillverkas. För oss är det inget alternativ att hon ska stå ensam i en grushage hela sommaren och äta hö, det gör henne deprimerad och kan hon inte må bra i sitt vardagsliv så vill vi inte hålla henne vid liv ”bara för att”/ för vår skull. Hon ska kunna leva värdigt och tycka om sitt liv, och så länge hon gör det så gör vi allt vi kan för henne! 


Nedan finner ni en tidigare artikel om ämnet. 

/Emmi


Emmi Svärd
19 april 15:48

Emmi Svärd: En lägesrapport

Emmi Svärd: En lägesrapport

Dagarna går i ett här hemma med alla ”måsten”. Det känns som jag alltid har något jag MÅSTE göra och det gäller att prioritera det som är absolut viktigast även om det känns som jag borde göra så många fler saker.

En normal dag ser ungefär ut såhär just nu:

Cirka 07:30

  • Henri vaknar och äter, får ny blöja och dagens kläder.
  • Hästarna får frukost, Brimir och Rima får medicin, blötlägger nytt hö till Rima.
  • Jag äter lite frukost själv.

Cirka 9:00

  • Henri sover, han sover nästan alltid på mig för är typ omöjligt att få honom somna någon annanstans, ibland kan vaggan gå men oftast så jag är väldigt låst när han sover.
  • Släppa tillbaka Rima till Demba och Kaela när de ätit upp. 
  • Leka med Henri / Henri äter igen.

Cirka: 12:00

  • Luncha hästarna / flytta staket på betet, blötlägga nytt hö.
  • Äta något själv. 
  • Henri sover.
  • Släppa tillbaka Rima.
Img_3650

Ca 14:00

  • Busa med Henri/ han äter igen.
  • Henri sover.

Cirka 16:30

  • Fredrik kommer hem och tar Henri 
  • Jag går ut och rider två hästar 
  • Ser över så de finns mat uppvägt osv. 

Cirka 18:00

  • Hästarna får kvällsmat, våra ston får kraft, blötlägger nytt hö.
  • Vi lagar mat, Henri äter gröt.

Cirka 19:00-20:00

  • Henri läggs för natten.

21:30-ish

  • Hästarna får sitt sista mål mat och jag blötlägger nytt hö till Rima, Brimir får medicin.

Och sen börjar det om igen, och vissa dagar har vi bokade aktiviteter som babysim, rytmik och så vidare så det är ett pusslande med alla rutiner och behov. 

Så jag tänkte vi kör en liten uppdatering på hästarna just nu!

Rima:

Hon rids kontinuerligt och är pigg och glad, har varit lite snubblig bak och ”avig” stundom, men hon har lite neurologiska bekymmer i bakdelen sen några år tillbaka så tror det är dom som spökar lite.

Hennes värden är nämligen jättefina just nu så hon mår bra i sin sjukdom, sist låg värdena på tok för högt så det var ett under hon inte blev dålig igen så jag är väldigt glad för att det är bättre igen. Men är såklart lite nervigt nu över när gräset kommer mer och mer hur hon ska klara det och att hon inte ska fåri sig mer än hon kan hantera, men såhär lågt har hon inte legat någonsin (sen vi började kolla) så det är toppen!

Ska sätta mig och skriva mer om hennes sjukdom också här en dag så ni hänger med mer i vad jag pratar om.

Demba: 

Har haft lite vila här nu på grund av tanden. Men den kom ju ut till slut och jag har efter det behövt skölja hennes mun flera gånger om dagen så det har ju också varit ett extra pilleri. Men utöver det är hon pigg och sur som vanligt, red första gången här i söndags, blev en härlig tölttur i solsken (och blåst). Hon ska kollas igen på fredag så att allting läkt okej och lite så men tänker det är bra hon får röra lite på sig, hon hade ju ändå vilat ca 1,5 vecka efter tanden togs ut samt lite innan så jag kände hon behövde röra sig lite!

5747
Demba

Julle: 

Han vaccinerades när Dembas tand skulle ut och fick därför några dagarna vila vilket han egentligen inte behövde för han har gått och blivit lite rultig. Julle har nämligen kommit upp sig lite i flocken och har schasat bort några av sina kompisar från lådorna så han har ätit lite mer hö än han kanske behövt. Tidigare var han så låg i rang så till och med Viljar som är yngre kunde bossa runt honom men inte nu. Till följd av detta blev han väldigt styv i kroppen så tölten blev stelare och han fick svårt att trava. Så jag la hans passträning lite på hyllan här tills jag får ordning på honom igen så man inte rör ihop det för mycket. Men sista passet kändes han väldigt fin och samarbetsvillig så det börjar förhoppningsvis vända nu, han är väldigt rolig att jobba med! 

Img_3387-1
Julle

Viljar:

Han gör framsteg i träningen, om än i snigelfart. Det verkar vara lite så han jobbar, det är liksomom inget som kommer pangbom lite sådär ”gratis” utan man ska jobba och kämpa för var milliliter framsteg.

Men jag hoppas det ska vända mer och mer och jag tror att när allting väl faller på plats så kommer han vara en så rolig häst att rida och jobba med. Men överlag har hans tölt blivit bättre, det går att hålla lite mer tempo nu utan att han blir total styv och studsar fram i grisepass. Och bitvis glimtar det faktiskt till sekvenser av riktig gunghästtölt i några steg innan han styvar sig igen, så det kommer!

Traven har han hittat lite mer fräs i och är betydligt stabilare i ett högre tempo. Galoppen och framförallt vänster galopp har också börjat få sig ett litet uppsving, tidigare kunde han i princip inte gå i vänster galopp. Då blev det så pinnigt och stela ben och tvåtakt så han studsade fram från sida till sida ungefär. Det gick knappt att rida gångarten. Men de två senaste gångerna så har han tagit vänster galopp och hållit den en sträcka (trots vi gått ensamma och han inte haft draghjälp) och det har faktiskt varit en ganska ordentlig galopp, lite rund och inte så lateral eller tvåtaktig. Så det känns också kul att han börjar reda ut galoppen mer och mer också.

Vi ska prova att sko med 10 mm skor fram och se om det gör något för honom, han går nämligen i grisepass majoriteten av tiden när han springer i hagen vilket gör att han motarbetar träningen på all sin ”lediga tid”. Så kan jag få honom till att trava mer på fritiden och bli lite mer lösgjord överlag så hade det nog hjälpt en del. 

Jag får som tur är lite extra hjälp av våra inackorderingar nu när jag står med allting med hästarna själv. Några hästar har blivit lite longerade till exempel och så har jag fått lite hjälp att rida Viljar också, allt jag inte måste ta är en stor avlastning för mig så jag är väldigt tacksam.

4219

Jag håller även igång mammas häst Kaela så jag står med fem ridhästar, då är det till stor hjälp om jag ”slipper ta” någon nån dag för då hinner jag ju med en annan som kanske också behöver gå. Jag har ett litet schema i telefonen där jag försöker planera in vilka som ska gå vilken dag så är det enkelt att kolla där och så vet jag vilka som jag ridit när och så vidare.

Annars är det så lätt man glömmer när man har lite mycket att tänka på, så då är det skönt att kunna titta där och se att idag ska jag ta Julle och Kaela till exempel utan och behöva stå och fundera på när gick den och den sist och vem måste gå idag. 

/Emmi


Emmi Svärd
5 april 06:10

Emmi Svärd: En bruten höft och en tandfraktur

Emmi Svärd: En bruten höft och en tandfraktur
Foto: Privat

Hoppas ni alla haft en fin påsk, här har det varit en liten inläggspaus och jag tänkte jag skulle uppdatera och förklara varför innan jag sätter mig och skriver ihop något annat trevligt för er att läsa! Just häst-motivationen och inspirationen har varit lite låg av förklarliga skäl och så kände jag att det var bättre att ta en liten paus än att stressa fram något inlägg.

Det är nämligen så att mamma blev påsprungen av vår unghäst och trillade illa rakt på höften på en betongplatta, och olyckligtvis bröt lårbenshalsen. Så jag fick ut och fånga en 2-årig hingst vid 21.30 förra söndagen och sen ringa ambulans, så sen satt jag på akuten till 02 på natten när det började dra ihop sig för att hon skulle åka på röntgen och sen läggas in.

Så sen dess har jag stått med omvårdnad av hästarna ensam, de som har sina hästar här har såklart försökt hjälpa till så gott de kan men oftast är de ju inte här var dag och bara en gång om dagen. Så det har ju ändå blivit att jag haft det mesta ansvaret och behövt rodda runt fyra matningar och tre medicineringar var dag. Rima har dessutom varit väldigt hög i sitt insulin så hon äter blötlagt hö och måste då separeras från de andra vid matdags och sen släppas in igen när de är klara. Hon hade ju kunnat gå själv men jag märker på henne att hon blir mer nedstämd av det så det vill jag helst undvika. Detta ska då också passas in efter Henris rutiner och de känns som dagarna går i ett med antingen något hästigt eller något med bebis. Det har varit och är ganska stressigt och jag står även med fem ridhästar som av diverse anledningar helst inte ska ställas av någon av dom. 

Som om det inte var knepigt nog så märkte vi hur Demba helt plötsligt började tugga väldigt långsamt och avigt och var inte lika intresserad av maten som tidigare.

Lyckades få en tid hos han som brukar kolla och fixa hästarnas tänder på långfredagen och han kunde konstatera att hon hade en tand som var lös som behövde ut. Så det blev till att kontakta våra veterinärer och vi beslutade att avvakta tills efter påskdagarna och fodra med mer lättäten mat. Så jag fick köra in och köpa lusernpellets som hon fått äta tillsammans med hackad lusern, vilket hon gärna tuggat i sig, och för säkerhets skull har hon även fått metacam då hon var ganska irriterad i tandköttet. 

Img_3411
På tandkoll, det är skillnad på häst och häst! Foto: Privat

Så på tisdagen kom veterinären ut och konstaterade en tandfraktur och att den mycket riktigt var lös och behövde komma ut. När vi bokade sa dom att det kunde ta allt från en till tre timmar att plocka ut tanden då tänkte jag att: ”oj, nu överdrev dom nog lite, för hur kan de ta så lång tid att ta ut något som redan är löst?”
Det fick jag svar på, jisses vilket projekt det visade sig vara…

Tanden var lös men tydligen inte super lös så den bara plopp kom ut, men den behövde komma ut, så den stackars veterinären höll på i två timmar med att lossa och vricka och vrida och bända. Demba sederades två gånger och tanden började äntligen ge med sig på riktigt när sedering nummer två började släppa. Hade det varit en yngre häst hade han sederat igen och fortsatt men han sa det att en 24 år gammal häst sederar han inte tre gånger på en dag, då kommer hon trilla.

Så vi fick boka in att fortsätta dagen efter, och tillslut efter typ en timmes försök kom tanden äntligen ut. Dock satt en del av roten kvar så han behövde gå in igen och få upp den så det kan läka ordentligt och inte bli någon infektion. Så de tog nog allt som allt cirka fyra timmar att få ut allting… så nu ska det sköljas flera gånger om dagen så det inte fastnar mat som infekterar i ”såret”, som tur är läker ju munnen väldigt fort men Demba hatar att få in ”sprutor” i munnen (till exempel avmaskning, metacam) så ska bli intressant och se hur väl jag lyckas.

Img_3479
Tanden hade både en fraktur och karies. Foto: Privat
Img_3480
Rotbiten som han fick gå in och plocka ut efter tanden.  Foto: Privat
Img_3481
Foto: Privat
Img_3477
Trött tjej som förhoppningsvis mår bättre nu när den dumma tanden äntligen är ute.  Foto: Privat

Så som ni förstår har det bara varit lite mycket här nu och jag har haft fullt upp med att bara orka med vardagen. Jag som precis tyckte jag hade börjat få lite rutin på hästeriet och bebis och att det började rulla på bra. Äntligen började de ljusna lite och det kändes lite mer enkelt att hinna med, men tji fick jag. Åtminstone har Henri börjat sova lite bättre igen så jag har fått sova mer efter ungefär två månader av väldigt dålig sömn vilket också satt sina spår på orken. 

Men förhoppningsvis så hittar jag lite mer rutin på detta snart och att det går lite lättare när Demba kan äta ordentligt igen. Har fått ha stona inne på natten (de andra som gick inne fick börja va ute på natten). När hon åt så långsamt så tog det jättelång tid för henne att äta upp sista målet vilket gjorde att jag behövde ge ”nattamaten” väldigt tidigt för jag skulle hinna släppa tillbaka Rima så hon inte behövde gå själv hela natten.

Jag ville också ha lite mer koll på vad hon åt under natten när hon var ensam och att hon drack ordentligt osv. Men det blir ju ett steg mer i processen att ta in och ut plus att det ska mockas och så vidare också, så jag hoppas de blir lite enklare med det framöver. Tyvärr kommer vi nog behöva fortsätta ge Rima blötlagt hö så de blir nog till att fortsätta flytta henne vid matdags även framöver. Men alla små steg i rätt riktning är ju skönt. 

/Emmi


Emmi Svärd
22 mars 13:50

Emmi Svärd: Dags för de sista ridpassen

Emmi Svärd: Dags för de sista ridpassen

Hej!

Det var dags för ridpass fyra för hästen som är på tillridning hos mig. Efter en lite mer avslappnad lättsam tur ute var det sen dags att gå tillbaka till skolbänken för lilla damen!

Hon går mycket i skogen till vardags så jag kände att det passade bra att hon fick lite bootcampboost på banan för att komma igenom sig. Numer upplever jag henne mycket mer följsam, hon svarar snabbare och på mindre signaler från mig. Uppvärmingen blev samma som föregående pass, ibland är som sagt enkelt bäst och om det funkar så behöver man inte försöka uppfinna hjulet på nytt. 

Img_2205
Lång och elastisk skritt för att mjuka upp kroppen och få upp och igång ryggen.

Vi travade igång på spåret i båda varven och jag upplevde att hon tog för sig mer överlag i traven, hon tog tydligare mer stabila och längre kliv. Vi jobbade sedan med voltarbete där hon fick gå två varv på vänster volt sen över på höger volt och så två varv där och så joggade vi på så.

Jag upplevde att det var en bra övning för henne att få gå lite på den enklare volten för att sen få över på det svårare varvet. På så sätt fick vi dessutom in många byten mellan volterna vilket hon även behöver jobba på, sen tar det cirka ett varv för henne på höger volten innan hon hittar sin balans och jobbar med böjningen. Så då fick hon ett lite svårare varv på volten och ett lite enklare och eftersom det blev många byten fick hon träna på att hitta balansen i höger många gånger. Tycker här att hon äntligen börjar söka sig utåt av sig själv på volten, att böjningen genom kroppen är ärlig och att suget inåt börjat bytas mot ett sökande utåt istället, precis det jag önskat!

Img_1702
Äntligen kommer lite längre kliv fram i traven, mer aktiva bakben även i höger varv och energin kommer bakifrån genom kroppen och fram.

Tölten kändes ganska bra från start så jag bestämde mig för att jobba mera framåt och med lite högre tempo där vi hade fokus på att använde kurvorna som lösgörande moment. Så genom att verkligen rida genom hela kurvan och vara noga med att böja och få henne släppa i samband med lite högre tempo så blev det ett fint resultat i att hon tickade på med bra energi och bärighet. Jag tyckte att hon jobbade på väldigt positivt med bra energi och jag kunde mest hänga med och guida henne rätt, upplevde att hon tyckte det var roligt att få tölta på i ett lite friare tempo än vad hon tidigare jobbat i. 

För mig är det viktigt att hästarna lär sig bära sig själva. Här ser ni en tydlig eftergift på vänster tygel som jag ger som belöning när hon gör rätt och mjuknar och bär sig själv. Jag har ett kontinuerligt mjukt stöd på höger tygeln som guidar och stöttar henne så vänster tygel kan reglera böjning och form. 

Img_2435

Ett bra ridpass med fortsatt utveckling framåt, tycker hon har hängt på bra i kraven och försöker ständigt möta mig och arbeta med mig, det är väldigt roligt! 

Så var det dags för det sista ridpasset…

Img_2700

Då var det dags för sista passet och vår lille träningsvecka har nått sitt slut. En rolig och givande vecka med mycket framsteg och hårt arbete från båda parter! Skritten är betydligt mjukare överlag och direkt från start, jag behöver i princip bara värma upp henne ”normalt”. Då menar jag att jag inte behöver lägga hundra procent fokus på att lösa ett problem utan att vi kan mer generellt jobba igång kroppen och få henne mjuk och uppvärmd. 

Img_2263
Ärligt samlingsarbete. Mitt säte samlar hästen och handen guidar henne dit jag vill – uppåt. Man ser på mjukheten i tygeln att jag inte forcerar något utan endast ber henne följa handen uppåt.

Traven fortsätter jag arbeta vidare på, lite lätt uppvärmning på spåret i båda varven så hon kommer igång innan jag ökar kraven. Fortsätter sedan med att rida åttvolt med två varv på var volt, idag fungerar bytena mycket smidigare och hon är mer följsam så jag behöver inte stötta henne lika mycket. Hon följer min kropp på ett annat vis och de räcker betydligt längre att jag är tydlig med att ställa om min kropp genom att vrida mina axlar efter volterna och räta upp mig emellan vid bytena. Jag behöver fortfarande stötta lite extra i höger varv genom att vara tydlig med inner skänkel för att få ut henne mot vänster skänkel och hand. Nu börjar hon väldigt aktivt släppa efter ordentligt och böja sig ordentligt med volten så pass att jag kan börja ge efter tydligt på höger hand utan att hon direkt faller inåt i volten. Hon forsätter att vilja söka sig utåt istället och jag upplever en mer välbalanserad häst som klarar av att mer och mer balansera upp sig själv med mindre stöttning från mig.

Img_1977
Img_1974

Även tölten fortsätter jag på samma spår, man kan inte krångla till det för mycket på en vecka om man vill jobba igenom ett problem mer ordentligt. Så jag arbetar vidare med ett lite högre tempo ute på spåret och låter tempot och noga ridna kurvor agera lösgörande. Vi börjar även jobba lite på volt även i tölten vilket faktiskt går ganska bra. Här behöver hon såklart mer stöttning av mig än på spåret och jag måste vara väldigt uppmärksam och snabb med halvhalterna för att hon inte ska tappa sig själv och falla isär. Men det är väldigt nyttigt för henne att träna på att fortsätta bära sig själv även på ett böjt spår trots att de kräver lite mer av henne. Resultat har blivit en mjukare mer lösgjord tölt som har hittat ett helt nytt tempo och flyt. Det är en häst som gillar att jobba och bjuder på mycket själv så det gäller att inte vara rädd för att utmana och höja ribban lite, inom rimliga gränser såklart. 

Img_2528

Och med det så var vår lilla vecka över, jag är väldigt nöjd över vad vi åstadkommit på våra pass ihop. Jag har lagt mycket energi på att noga jobba igenom problemen och lösa dom från grunden och inte bara sminka till det med någon ”quick fix”. Det har varit nyttiga pass och vi båda har arbetat hårt och för det mesta väldigt samspelt. Det är kul med en häst som trots det är jobbigt gör sitt bästa och kommer med bra energi och arbetsvilja hela tiden! Sen är hon såklart inte ”problemfri” efter en vecka, men hon har tagit ett stort hopp framåt på vägen mot att vara mer liksidig och jämn i sin kropp. 

Img_2626
Såhär ser man ut när man starkt ifrågasätter sina livsval när det snöar på tvären. Men man är ju som man är, lite dåligt väder stoppar inte mig!

/Emmi


Emmi Svärd
18 mars 11:47

Emmi Svärd: Dags för ridpass nummer tre

Emmi Svärd: Dags för ridpass nummer tre

Efter två bra och utvecklande ridpass på banan ger vi oss idag ut på en tur i skogen, mycket av det jag arbetar med på banan går att göra i viss tappning i skogen, bara för du rider ute behöver man inte ”rida rakt fram” utan du kan fortfarande jobba hästen väldigt mycket.

Jag rider ofta ut, hästarna gillar det och det är ett bra sätt att träna kondition och uthållighet. Ofta är hästarna mer positiva ute så jag tycker det är en viktig del i att hålla träningen varierad och rolig för hästen. Här kan jag ställa andra krav och man kan till exempel få trava på i ett högre tempo och få upp lite puls eller dra en galopprepa.

Img_1651

Så det blev en härlig runda i solsken även om temperaturen inte var så hög vilket resulterade i väldigt kalla fingrar och tår då jag uppenbarligen klätt på mig för lite.

Men det blev ett bra ridpass, svarta damen uppskattade att få komma ut på tur så jag passade på att arbeta lite mer med uthålligheten och styrkan. Självklart jobbade jag även vidare på mjukheten i höger sidan och när jag upplevde hon blev stum mot höger så satt jag till lite, ställde henne lätt åt höger, upp lite med handen och plocka och på med höger skänkel tills hon mjuknade.

Detta gjorde jag så fort som jag upplevde att hon blev stum mot min hand och annars jobbade vi mer framåt. När hon fick jobba på mer framåt i traven upplevde jag henne väldigt försiktig, hon travade men kändes lite som hon hela tiden var på gränsen till tölt.

Så nu funderar jag på om det är så hon behöver mycket lösgörande och voltarbete då jag upplevde hon blev bättre mot slutet när jag red på banan eller om det är så att hon kanske har någon låsning någonstans som besvärar henne, får se lite hur hon känns kommande två pass och eventuell så blir det en rekommendation att kolla igenom kroppen på henne. I och med jag inte rider henne regelbundet är det lite svårare för mig att veta om de är något kroppsligt som spökar eller om det mer är något som behöver joggas igenom, på mina egna hästar är jag ganska duktig på att känna av när något inte riktigt stämmer i kroppen på dom. 

Img_1644

Tölten gick faktiskt himla fint, hon jobbade på bra med att bära sig själv och takten var fin så hon fick mest rulla på och så tränade vi lite på att ”pressa tempot”. Missförstå mig inte – det var inget högt tempo rent så men vi började jobba på att ta oss ut ur bekvämlighetszonen och kunna gå lite snabbare utan att tappa varken takt eller bärighet. Det blev även några sträckor galopp vilket hon gärna ställer upp på, galoppen är fin men upplevde att hon ville sänka ryggen lite och bli lite hög i formen och första sträckan så tog hon inte riktigt mina hjälper utan snarare spände till sig lite extra.

Men andra sträckan sen så lyckades jag komma åt henne bättre och hon började möta mig i handen så jag kunde forma henne mer framåt och neråt och få upp ryggen. 

Allt som allt: Ett bra ridpass med positiv ton, så nu har vi förhoppningsvis laddat batterierna lite inför de kommande två sista passen på ridbanan! 

/Emmi


Emmi Svärd
16 mars 11:20

Emmi Svärd: Tillridning del två

Emmi Svärd: Tillridning del två
Foto: Privat

Efter en vilodag var det dags för nästa ridpass, och jag börjar såklart med att känna igenom hur de sakerna vi jobbade på förra passet fungerar och hur hästen känns.

Märker direkt att den nästan magnetiska dragningen åt höger har minskat kraftigt, hon söker sig fortfarande lite inåt men efter korrigering så slappnar hon av och går utan dragning inåt en bit så jag behöver inte vara lika nitisk med att korrigera henne. Hon är även mycket mjukare mot högertygeln och både att böja åt höger och bytena mellan höger och vänster är betydligt enklare och mer sömlösa, jag behöver inte göra lika överdrivna hjälper utan hon följer min kropp och mindre signaler mycket bättre! Jag jobbar med samma övningar i skritten som sist, liten åttvolt och serpentiner, ibland är enkelt det bästa och man behöver inte krångla till det.

Img_1472
Foto: Privat

Jag travar igång henne och jobbar både på spåret och volt i vänstervarvet och väntar in att hon ska slappna av mer och länga stegen. Även i vänster varv arbetar jag med att lösa problemen i högersidan, så jag ser till att nästan ställa henne lite utåt åt höger och ser till att högerbogen kommer in. Jag använder även kurvorna i vänster varv och ställer henne utåt åt höger, de är ett tips jag rekommenderar er att prova, att rida genom kurvan ”felvänt” är väldigt lösgörande och bra för att få in ytterbogen och öppna upp innerbogen. Så jag brukar variera mellan att rida med kurvan eller emot den, så här smyger jag alltså in arbete mot målbilden även i hästens lättare varv. 

Traven i höger varv är mycket bättre, hon har lättare att slappna av och klarar att böja sig och vara mjuk genom de flesta kurvor. Även här flyter det på bättre och det kommer längre och längre sekvenser där jag inte behöver stötta och korrigera henne utan vi kan jobba lösgörande framåt, men såklart behöver hon en del stöttning fortfarande men det är stor skillnad från första passet. 

Img_1522

Vi börjar nosa lite på volten på höger varv och en liten stund går det helt okej, här behöver jag åter igen vara mer noga med att guida henne, vikt i ytterstigbygel, innerskänkel, sittben och hand jobbar utåt och formande. Efter några varv känner jag hur de börjar bli mer ansträngande för henne och hon orkar inte riktigt jobba med volten utan börjar vända om utåt och vill minska volten inåt så då känner jag mig nöjd.

Även tölten kändes bättre, hon har lättare att hänga med i kurvorna i högervarvet och blir mest lite stum mot tygeln imellanåt. Så nu kunde jag istället fokusera mer på tempot, formen, bärigheten och att träna lite uthållighet, hon behöver hitta rätt läge där hon orkar bära sig själv så hon bara kan tuffa på och det känns enkelt för båda. Hon är ganska pigg av sig så det gäller att bromsa upp lite så att tempot inte skenar iväg mot vad hon orkar, bärigheten får inte bli lidande pga tempot.

Jag upplevde att vi hittade ett bra flyt och hon kom in i ett flow där hon nästan till och med slappande av lite väl mycket så jag fick vara uppmärksam och noga med stödet så hon inte föll i trav, en väldigt positiv utveckling att hon slappnade av så pass mycket. Emellanåt fick jag såklart korrigera henne och jobbade fortsatt noga genom kurvorna framförallt i höger varv, men det behövde inte vara prio ett just denna omgång utan nu kunde vi jobba på lite annat som hon också behöver, styrka och uthållighet i tölten. 

För mig är det viktigt att lägga en lagom nivå för hästen, det får lov att vara lite svårt och lite jobbigt så de måste anstränga sig, men det jag ber om får inte heller vara omöjligt att utföra, och när jag känner det börjar bli svårt då pushar jag en liten bit till och sen belönar jag och klappar om hästen. För att utvecklas framåt måste det få lov att vara lite svårt och jobbigt ibland, men hästen måste också ha förutsättningar att kunna klara av det jag ber om, jag får inte vara orimlig i vad jag förväntar mig, har hästen bara 100 på sitt konto kan jag inte ta ut 120, jag får kanske ta ut 80. 

/Emmi

Img_1553
Foto: Privat

Ridsport digital

99:- i månaden