Clinic med Angelo Telatin: ”Ett tryck betyder ingenting”

Angelo Telatin är ryttare på Grand Prix-nivå i hoppning och lärare och forskare inom inlärningsteori vid Delaware universitet i USA. När han håller clinic i ett kallt ridhus på Jälla Yrkesgymnasium i Uppsala är det en tapper skara som satt på läktaren.

– Det vi ska göra i dag är övningar som fokuserar på ryttarens sits och balans så att hjälpgivningen kan bli så lätt och tydlig som möjligt. Det handlar inte om att vara ledare över hästen, det handlar om att uppmuntra hästen att göra det vi önskar. Glöm det där med ledarskap, säger Angelo Telatin.

Men det är inte lätt att rida, fortsätter han.
– Ryttaren rör sig och hästen rör sig. Om vi inte sitter korrekt, med sittbenen placerade mitt i sadeln, kan det leda till att hästen missförstår våra signaler. Lyckas den dra oss framåt och ur sadeln kan det förstärka ett beteende vi kanske inte vill ha.

Problem med formen

Först ut är Marlene Brolin i sadeln på Aja´s Linnea.
– Hon går bakom hand och det skulle jag vilja ha hjälp med, säger ryttaren.
– Hästar är funtade så att de gör mer av det beteende som nyligen blivit belönat. Om du gett eftergift när hon går bakom hand kommer hon att erbjuda mer av den varan. Om vi belönar samling kommer hästen samla sig mera. Men om vi råkar ge eftergift när hästen till exempel skakar på huvudet, då kommer den förmodligen erbjuda mer huvudskakningar, säger Angelo Telatin.

Flexibla armbågar

Marlene Brolin får instruktionen att vara mer flexibel i armbågarna.
– Armbågen är den enda leden som kan kommunicera med hästens mun, om den inte fungerar bryts kontakten. Du ska hela tiden ha en lätt kontakt. När hästen rör sin hals måste armbågarna följa med i rörelsen för att upprätthålla kontakten. För mig tog det sex månader att öva upp, säger Angelo Telatin.

Han tipsar ryttaren om att belöna – alltså ge eftergift – när Linnea höjer ryggen. För att ge ryttaren känslan drar tränaren på hästens kors och nedåt, vilket utnyttjar en reflex som leder till en höjd rygg.
– Så där ska det kännas, belöna den känslan. Rid nu öppna, och direkt när hon jobbar korrekt, ge efter en centimeter med innerhanden.

Marlene Brolin får höra att det inte är handleden som ska röra sig – utan, som sagt, armbågen.
– Be inte hästen om mer med handen. Men det kan krävas lite tricks för att lura hjärnan att lära sig en ny rörelse. Du kan till exempel sätta tummarna överst på tyglarna för att bryta ett inlärt muskelminne.

Bryggan hjälper till

När det fortfarande är svårt att få till enligt instruktionerna får ryttaren göra en brygga med tyglarna.
– Då blir man påmind om man använder ena handen, eftersom den andra handen automatiskt kommer att påverkas.
Instruktionerna som följer handlar om att verkligen engagera det inre bakbenet, och att snabbt ge eftergift när hjälperna går igenom.
– Vi behöver kommer ihåg att ett tryck betyder ingenting. Det är eftergiften som lär hästen vad som är rätt.

Känna in höfterna

Nästa ryttare in på banan är Frida Norinder, som efter en stund får till allt bättre trav.  Hela hästens rörelsemönster ändras, vilket leder till större travsteg där bakbenet svingar mer in under tyngdpunkten. Där kommer nästa utmaning.
– Du absorberar travrörelsen i magen. Det är vanligt, det eller att klämma med knäna. Då blir inte ryggraden rätt linjerad och vi kan få ont i ryggen. Bli en enda del, ha en stabilare rörelse i din ryggrad och absorbera rörelsen med höften; endast uppåt och nedåt.

För att demonstrera sitter Angelo Telatin upp i sadeln.
– Tänk så här, häng med tårna nedåt, släpp stigbyglarna. Tänk att du ska hoppa rakt upp och rakt ner. Känn höfterna. Och har ni tittat på proffsryttarna på tv? De lyfter i varje steg med hästen.

Hitta takten i hjälpgivningen

En annan instruktion handlar om att inte ge skänkelhjälp i varje steg.
– Det ska inte vara tryck, tryck, tryck, då betyder det till slut ingenting. Det ska vara ingenting, ingenting, ingenting, och sedan tryck, när vi ber om något.
Angelo Telatin säger att han förstår att det kan kännas väldigt basic.
– Men det handlar om att fixa till grunderna så att helheten blir bättre. Jag brukar säga att ridning är som en sån där rysk docka; vi slipar lite på den innersta, lilla dockan så att övriga delar sedan passar bättre.

Ge hästen ansvaret

In i ridhuset kommer nu två hopphästar. Hanna Wildroth Berg sitter på 4-åriga Favör, som far runt i ridhuset och tittar på både publik och hinder. Jessica Berg rider 7-åriga Kent, som tävlar 1,20 men lätt blir hög i formen. Första instruktionen handlar om handen.
– Man måste kunna hålla balansen utan att ta i handen.
Den andra handlar om hur och när vi ska påverka hästen när vi hoppar eller rider markarbete.
– När vi rider och det inte finns hinder är det ryttaren som håller i rodret. Men när du kommer fram till första bommen, eller till ett hinder, är det hästen som har ansvar.
En övning för hoppekipagen är att ge hästen längre tygel så att den kan länga halsen, och låt den klura ut situationen.
– Den kommer att försöka på olika sätt och det ger den självförtroende, säger Angelo Telatin.

Slopa pressen

Att ge hästen längre tygel innebär också att den kan undersöka saker. Ett exempel får vi när Favör gått över en bomserie och det helt plötsligt står en sax efter serien. Hästen stannar, men tränaren ropar att det är okej.
– Låt honom undersöka. Pressa inte hästen över hindret, det skapar bara frustration och rädsla hos hästen.

När det gäller 7-åringen Kent vill tränaren att ryttaren Jessica Berg ska ge honom mer frihet. Ryttaren kommer också lite i fram- och bakvikt före och under språnget.
– Sätt ena handen bakom ryggen, blir instruktionen.
– Nu blev du mer centrerad, är berömmet efteråt.

Balansövning i fokus

Nästa dubbla uppsättning hoppryttare är Frida Axén på Go High Diving, en stor 8-åring som hon vill ha kvickare. Wilma Hallman har motsatta problemet med den mindre Come Caprice II, ”CC”, som är en riktigt kvick häst.
– Frida, du har dina ben för långt fram, och din kropp är smart, så den kompenserar genom att ändra balansen i överkroppen, vilket gör att du måste hålla balansen med tygeln, säger Angelo Telatin.

När det gäller hästen Go High Diving använder den galoppen för att ta sig över hindret i stället för att trycka, sätta sig, stretcha på nacken och hoppa. För att råda bot på det lägger tränaren ett V av bommar på räcket, bommar som tvingar hästen att gå på mitten av hindret. Nu hörs det att det är ett annat tryck i hoppet, och ryttaren säger att hon känner att hästen blivit kvickare.

Nacken avgörande

För Wilma Hallman blir det ovant att bara släppa kontrollen när den första bommen kommer. Men CC skenar inte iväg, och tränaren är nöjd med hur hästen använder kroppen.
– Hästen måste kunna använda sin nacke för att balansera. När du är utanför hindren ska du ha kontroll, men inne i en serie är det hästen som bestämmer. Jag ser att du är van vid att mikroorganisera allting. Men om hästen gör misstag, låt den göra det.
– Tänk att du ska föra händerna till hästens öron i språnget, lyder en instruktion.

Kommunikationen viktigast

Efteråt frågar Ridsport en av åskådarna, Lotta Zimmermann, vad hon fått ut av clinicen.
– För mig som är skolad inom den franska klassiska dressyren kändes det som att vara hemma att höra Angelo undervisa. Det som jag tycker är det viktigaste som han tog upp är hur viktigt det är att kommunicera med hästen på ett sätt som hästen förstår även när vi rider utan att använda styrka. Vi ber om något, hästen ger tillbaka, förstår, och vi ger efter i hand och eller skänkel, säger hon.

– Vill vi att hästen ska kunna arbeta mera korrekt med rygg och bakdel måste hästen nos vara i rätt lod, vertikalen. Om hästen vill gå in bakom lod, gå fram med händerna så kommer hästens nos fram i lod igen. Till slut kommer den inte längre gå in bakom lod eftersom det inte kommer för mycket tryck från handen.
– Jag tycker det var en riktigt bra clinic och jag hoppas att fler blir mer intresserade av hästars beteenden, inlärning och biomekanik. Speciellt hur fort de kan lära sig bara vi förstår hur liten hjälp vi faktiskt behöver ge – så länge vi inte ger motstridiga hjälper som till exempel hand och skänkel samtidigt, säger Lotta Zimmermann.