Filippa om rollen som catch rider: ”Det är en win-win”

I många discipliner inom ridsporten är det vanligt att en erfaren tävlingsryttare tillfälligt tävlar någon annans häst – ofta utan att ha tränat den regelbundet. Det kallas catch rider och är etablerad inom exempelvis hoppning. Inom islandshästsporten är fenomenet mer sällsynt, men Filippa Helltén är en ryttare som under det gångna året testat just den rollen och det konceptet.

Ett tvåårigt samarbete

När hingsten Stefnir Súluvöllum ytri (f -12, e Sólon frá Skáney, u Rispa frá Ragnheiðarstöðum) köptes av familjen Karlsson var hans ryttare Linnea endast elva år – för ung för sporttävlingar. Dessutom var Stefnir relativt oerfaren. Lösningen blev ett delat ansvar: Filippa, som tränare, red honom under delar av lektionerna för att hjälpa till med utbildningen, medan Linnea red resten.

– Nu är Linnea tretton och har börjat tävla lite i GK, berättar Filippa och fortsätter:
– Men i sporten är han fortfarande grön, så då har jag tävlat honom i sportgrenarna. Jag rider honom kanske var tredje vecka. På tävling hoppar jag bara upp på plats.

En utmaning – men också en utvecklingsmöjlighet

Att tävla en häst man inte tränar regelbundet ställer höga krav på ryttaren.

– Det är absolut väldigt utmanande. Jag vet ju inte exakt vad jag hoppar upp på. När man rider sin egen häst vet man hur den känts senaste veckan. Här får man rida på det man har – och inte hålla på och fixa och trixa.

Men det är också det som gör rollen spännande.

– Man får vara flexibel. Alla hästar är olika och det gäller att rida dem som de är, inte försöka göra om dem.

Fördelar för både häst och ägare

Filippa ser stora möjligheter med konceptet, särskilt för att ge unga hästar erfarenhet på tävlingsbanan utan att skickas iväg längre perioder till en tränare.

– Jag tycker det är ett jättebra sätt att arbeta parallellt. Linnea får utvecklas hemma, Stefnir får erfarenhet i sporten, och jag får rida en fin häst.

Samarbetet bygger på ömsesidig tillit.

– Jag måste kunna släppa kontrollen och lita på ägarnas plan. Och de måste kunna lita på mig när jag hoppar upp och rider.

”Inte för perfektionister”

Rollen som catch rider passar inte alla, tror Filippa.

– Jag tror inte man får vara för mycket perfektionist. Du kommer inte få det perfekt, utan du får ta det du får. Och det är det jag tycker är roligt – att bara köra på.

Filippa betonar också att det är viktigt att välja rätt häst.

– Alla hästar mår inte bra av att någon annan hoppar upp och sätter andra krav. Men Stefnir är väldigt schysst och trygg. Jag hade inte gjort det med vilken häst som helst.

Win-win

Att fler inom islandshästsporten skulle använda sig av catch riders är något Filippa gärna ser.

– Många unga ryttare har fina men oerfarna hästar. Om hästen får tävlas av någon trygg först, kan det göra stor skillnad. Det finns så många duktiga ryttare i Sverige – varför inte använda den kompetensen?

Samarbetet med Stefnir och hans ägare har hittills inneburit några tävlingsstarter – inklusive SM och en prestation Filippa är nöjd med. Vad som händer framöver är får framtiden utvisa.

– Vi har tagit det tävling för tävling. Det är också en fördel – det blir inte så låsta planer. Ibland handlar det inte om att nå så långt som möjligt, utan om att hästen ska må bra och få en positiv upplevelse.

Filippa tror på konceptet och säger att hon absolut gärna jobbar mer som catch rider framöver – om förutsättningarna är rätt.

– Det är en win-win. Jag får rida olika typer av hästar, och ägarna får erfarenhet för sin häst – utan att behöva lämna bort den på heltid.