Hitta rätt i ridningen med säte som främsta hjälp

Caroline Agerhill är sedan i våras en av Sveriges högst utbildade ridlärare, då hon klarade examinationen för Ridlärare IV. Hon driver Agersta ridcenter utanför Uppsala tillsammans med maken Fredrik, dessutom är hon aktiv tävlingsryttare på de egenuppfödda hästarna som teamet på Agersta själva byggt upp. 

Som ridlärare är Carolines erfarenhet att vi har allt för lätt att fastna i tygeln och missa säte och skänkel. 

– Det ligger nog i vår natur att använda händerna till olika redskap.
– Problemet när vi börjar framifrån, med tygeln, är att det blir framifrån och ned på bogarna, istället för bakifrån och fram. Drar man ihop huvud och hals blir det trångt vid ganascherna och hästen får svårt att andas. Den kan heller inte trampa under sig, utan den kommer på framdelen och blir framtung.

Från medvetenhet till finlir

1. Bli medveten
   – Allt handlar om utbildning. Utbildningspyramiden ligger till grund för all utbildning. Den första delen är att hästen är lugn, fokuserad och litar på sin tränare. Sedan kommer takt och framåtbjudning, följt av lösgjordhet; få en fjädrande ryggrad. Rakriktning kommer därefter och är väldigt viktigt för hästens hållbarhet. Kontakt och eftergift kommer längre fram i hästens utbildning. Här jobbar allt för många för tidigt. 
   – Vi påverkar hästen medvetet eller omedvetet med sätet hela tiden, beroende på ryttarens följsamhet och balans. Vi måste börja våga släppa handbromsen, rida mer fram och låta hästen hitta sin egen balans.
2.  Hitta följsamheten
   – Börja med att känna att du kan följa hästens rörelse och vara kvar i balans mitt över hästen. Med avslappnat säte ska du känna hur hästens rörelse hela tiden går igenom kroppen. Höfterna får en aktiv rörelse. 
3. Börja inverka
   – När du hittat ett följsamt säte kan du börja inverka med sätet, det vill säga med små viktförändringar. Det måste ryttaren lära sig, för hästen är vikthjälpen den mest naturliga hjälp att följa och förstå. Man ska tänka att man med sin kroppshållning påbörjar hästens rörelse och sedan sitter med i rörelsen. Vill du göra en övergång börjar den i sätet, med att du ”byter takt”. Vill du stanna kan du använda andningen – andas ut. Att sträcka på sig och ”suga magen bakåt” fungerar samlande. Sätet är effektivt, men det är svårt att lära ut och kräver många timmar i sadeln. Som huvudregel kan man ha – följ först och försök att följa ”den rätta takten” och korrigera utifrån det.
4. Skänkeln stöttar
   – Vi vill först att hästens ska acceptera skänkeln och att den ligger runt hästen. Skänkeln ligger där hela tiden för att hjälpa och balansera, men ska aldrig vara klämmande.
5. Vikt – skänkel – tygel
   – Det gäller att hitta ett samband mellan vikt, skänkel och tygel. Ju finare ridning, desto mer kan man rida med vikthjälper, alltså sätet. Inverkan börjar alltid med sätet, sedan kan man förstärka med skänkeln som kommer och möter upp – det blir en samverkan för att komma åt det resultat man vill. Se till att inte vara för snabb att korrigera med tygeln, och inte ha för bråttom att få hästen ”i form”. I Sverige lär vi oss traditionellt att använda mycket tygel, till skillnad mot Island där man rider mer fram. Jag tror att det är lätt för nybörjare att tro att hästen är eftergiven när den går ”i form”. Det blir något att hänga upp sig på – det är synbart och konkret, men man börjar i fel ände. Eftergift i nacken kommer från eftergift i bakdelen. 
6.  Kvittot
   – Det tar många år att utbilda hästen. Vi måste ge hästen tid och ha tålamod. Resultaten kommer med träning. Jag tycker att många ryttare har för bråttom att få resultat. Hästen är ryttarens spegel. Vill man förändra något måste man vara villig att ändra på sin ridning, gör man som man alltid gjort kommer resultatet bli som det alltid varit. Det är aldrig hästens fel. Går träningen inte framåt så beror det på hur hästen mår och hur den tränas. Såklart är hästarna individer och de olika delarna i utbildningspyramiden tar olika lång tid och alla hästar har inte mentala och exteriöra förutsättningar för att komma hela vägen till bärkraft/schwung, samling och ökning – det ska då inte heller vara målet.
   – Anlita en instruktör du litar på som kan hjälpa dig på vägen. Ett bra sätt för att se om man som ryttare håller för hårt i tygeln och tvingar hästen i form är att ta fram handen i några sekunder. Hästen ska kunna gå kvar i samma takt och med fjädring i ryggraden. Andra bra tips är att bli filmad eller ha tillgång till ridhusspeglar. Hästen måste vara i egen balans innan du kan forma hästens hals. Ha en lättare kontakt tills hästen lärt sig att använda kroppen rätt. Låt nosen komma fram lite under träning så att ryggen kan komma upp. Bakbenen måste också aktiveras för att få bakre delen av ryggen att lyftas upp. På det sättet får hästen en stark överlinje. Och glöm inte att hästen lär sig på eftergiften, inte på inverkan!