Hästägartips
1 augusti 2024 06:09
Ridsportplus

Hög tid att bekämpa stånds

GiftigtVäxten stånds är giftig för hästar och kan också vara ett gissel att bli av med. Var extra uppmärksam på beten där betestrycket är stort, dels för att växten får extra chans till etablering – men också för att hästarna kan välja att äta av växten när betet tryter.

Hög tid att bekämpa stånds
Stånds känns igen på sina karaktäristiska gula blommor. Foto: Istock

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

    Stånds är en flerårig ört som utgör en fara för alla betesdjur. Växten innehåller ett ämne som kan orsaka allvarliga förgiftningssymptom hos djur som får i sig den. I stora mängder orsakar giftet skador på hästens lever vilket till slut kan leda till att hästen dör.

    Om en häst snabbt äter en stor mängd av stånds kan den få akuta symptom. Det är dock mycket vanligare att symptomen visar sig gradvis efter att hästen har ätit mindre mängder av den giftiga växten under flera veckor eller månader.

    De drabbade hästarna kan börja tappa i vikt och verka allmänt nedstämda. I takt med att tillståndet förvärras kan hästarna även drabbas av kolik, bli ostadiga och uppvisa onormalt beteende, som att trycka huvudet mot en vägg.

    Utseende och växtplats

    Stånds är lätt att känna igen på sina gula blommor och mörkgröna blad. Växten kan bli upp till en meter hög och blommar från juni till september. Stånds trivs i näringsfattiga miljöer och hittas ofta på sandiga eller grusiga gräsmarker, längs vägkanter, i skogsbryn och betesmarker. Den är vanligast i Sydsverige men förekommer även längs Norrlandskusten.

    Risker för betesdjur

    Giftet i stånds, som finns både i färskt och torkat tillstånd, är farligt för betesdjur. Djuren undviker vanligtvis den färska växten på grund av dess beska smak, men på magra betesmarker kan de ändå välja att äta växten. Torkad stånds förlorar sin beska smak, vilket ökar risken att djuren intar den via hö eller ensilage, där giftet fortfarande är aktivt.

    Symptomen på förgiftning kan vara aptitlöshet, förstoppning, diarré, buksmärtor och skador på nervsystemet. Tidig upptäckt är viktig för att kunna vidta åtgärder och skydda djuren.

    Bekämpningsmetoder

    Att bekämpa stånds är viktigt för att skydda betesdjur och bibehålla friska betesmarker. Här är några metoder för att hantera stånds:

    Mekanisk bekämpning
    Gräv upp plantorna med rötterna för att förhindra återväxt. Det är viktigt att få med hela rotsystemet, eftersom kvarvarande rotbitar kan ge upphov till nya plantor. Frön från växten ha en en grobarhet på upp emot 20 år vilket innebär att marker där växten hunnit etablera kan behöva extra skötsel av marken under många år.

    Så in vallfrö i de områden där stånds har avlägsnats för att förhindra återetablering.

    Hela växten är giftig därför bör handskar användas vid hantering av stånds.

    Begränsa betestrycket
    Undvik att ha för många djur på en liten yta, eftersom detta kan öka risken för att djuren äter stånds på grund av brist på annan föda.

    Kemisk bekämpning
    Kemisk bekämpning kan vara effektiv, men är endast tillåten på åkermark och inte på naturbetesmarker. Behandlingen bör ske tidigt på våren när plantorna börjar växa.

    Notera att det är viktigt att följa rekommendationer om dosering och att observera karenstiden på sju dagar mellan kemisk behandling och betesgång eller skörd.