Ia Lindholm om hästarna som fastnat i hjärtat

Den som betytt mest

Det är egentligen både Diva från Gategården (f. -93, e. Mökkur frá Varmalæk, u. Freyja frá Tumabrekka) och hennes mamma Freyja frá Tumabrekka (f. -82, e. Freyr frá Flugumýri, u. Rauðka frá Tumabrekku). Diva var hästen som hade allt – vänlig, vacker, glad och frisk. Allting var enkelt med Diva och alla älskade henne- hon var som livets gåva. Man såg själen i ögonen och alla dagar var bra dagar för Diva. Jag brukar tänka att om Diva hade varit en människa hade hon varit en övermänniska som man blir så där irriterad på. Som är bra på allt, trevlig och snyggast i klassen.
När Freyja äntligen var min fick jag ett brev från Thorvaldur Arnason med fyra förslag på hingstar, jag föll direkt för Mökkur frá Varmalæk (f. -85, e. Borgfjörð frá Hvanneyri, u. Kolbrún frá Sauðárkróki) som jag sett och hört gott om. Det visade sig att han bara stod 2 mil från Freyja så en vän hjälpte mig att köra dit Freyja eftersom jag var på Island. Hon tog sig direkt och året därpå föddes ett föl som såg annorlunda ut mot vad vi tidigare sett – det var Diva. Allt var smalt förutom benen och vi visste inte om det var bra. Diva bedömdes till 9,02 för exteriör och har aldrig haft fula perioder, inte ens som unghäst. 2003 blev Diva världens högst bedömda islandshäst någonsin med 8,81 i totalpoäng, en titel som hon behöll till 2008. Det är bara de sista dagarna i hennes liv, när var svårt sjuk, som Diva inte var så där häpnadsväckande vacker.

Hästen i mitt hjärta

Det är Freyja frá Tumabrekka som också betytt så mycket för mig, precis som Diva. Freyja var olik Diva och hade mycket karaktär och var väldigt bestämd. Till skillnad från Diva var Freyja en häst som kanske inte så många gillade – men jag föll för henne direkt. Jag var på jakt efter en ny tävlingshäst och letade och letade. På en avelsbedömning såg jag Freyja som var dyr på den tiden, och gick för att säga att jag ville köpa henne. Men jag missade henne precis eftersom min blivande arbetsgivare hann före. Jag fick i uppdrag att rida hem henne, som man gjorde på den tiden, och kände att det här är min häst. Tre år senare fick jag möjlighet att köpa henne och vi hade en så speciell relation – när hon gick med föl var jag den enda som hon släppte fram utan vidare.

Den jag saknar mest

Divas son Divar från Lindnäs (f. -06, e. Ómi från Stav, u. Diva från Gategården). Divar var precis som Diva en häst som alltid var snäll och ville vara till lags. Alla dagar var bra dagar men han blev lite osäker om han trodde att han gjorde fel. När Divar var föl var vår relation mest som med de andra unghingstarna. Men med åren växte vår relation till något speciellt. Han ville alltid vara nära mig, kom när jag ropade och när Denni tävlade fick jag gömma mig så han inte skulle se mig och bli distraherad. Divar blev världens högst bedömda islandshäst 2015 med totalt 8,78. Vi hade delägare i honom, Denni hade för ont i kroppen för att tävla och han blev en för dyr och fin häst för att kunna ha gående hemma bara. Men jag hoppades in i det sista att köparen skulle backa eller att han skulle få någon anmärkning på veterinärbesiktningen, men han var lika frisk som han alltid varit. Han har det fantastiskt hos nya ägaren, vilket gläder mig mycket, men jag önskar varje dag att jag haft honom kvar.